Tyska ARD och nyhetsprogrammet Kontraste följer upp avslöjandena om att Stasi kapade omkring 60 000 västtyska och västberlinska identiteter under kalla krigets dagar. Den här gången handlar det om en västtysk politiker som fått sin identitet kapad, nämligen Dieter Schanz, som för SPD satt i förbundsdagen 1983-98.
Schanz fick en dubbelgångare på 80-talet, en „IM Manfred Siakou“ verksam inom industrispionage och som med olika falska identiteter, bland annat till Västtyskland, Schweiz och Italien. För att använda sig av Schanz identitet övervakas hans familj och IM Siakou lär sig ”legenden” utantill. Schanz konstaterar i programmet att namnunderskriften i det förfalskade passet är skickligt gjord.
Ska man bry sig så här i efterhand om vad Stasi gjorde? Schanz reflekterar i alla fall över vad som kunde ha hänt. Han var politisk företrädare i förbundsdagen och någon reste med hans identitet, besökte olika företag och var på Leipzigmässan. Det begriper ju vem som helst att detta skulle ha kunnat skada Schanz politiska karriär. En Kafkaprocess fylld av förnekelser som ingen trodde på. Misstankar om att Schanz jobbade för Stasi och genomförde industrispionage på olika företag.
Men nu hände det inte. Oavsett reflekterar Schantz i programmet. Han skulle vilja ställa två frågor till IM Siakou.
Varför?
Vill Ni be om ursäkt?
Journalisten Gabi Probst tar med sig frågorna. Men det blir ingen förklaring. Ingen ursäkt. Ingenting. Först gömmer sig mannen ifråga bakom en pelare. Sedan går han därifrån. Länk till programmet har ni här.
Tankar om IB 
Bertolt Brecht – dramatikern och marxisten som flydde nazi-Tyskland 1933 – sa något sådant här: ”Skall man bekämpa övermakten måste man överleva den.”
Antingen flyr man eller så samarbetar man. Inför ÖVERMAKTEN har människor ibland inget annat val. Det forna Östtyskland var en kommunistisk diktatur lika järnhård som Nazi-Tyskland; i sådana stater gäller konsten att överleva och utrymmet för hjältemod är minimalt. Här en länk till den östtyska författarinnan Christa Wolf som hade den dubbla rollen av offer för systemet och IM-arbetare. Hennes senaste bok Änglarnas stad ska enligt DN-artikeln behandla traumat. http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/hon-brottades-standigt-med-sitt-forhallande-till-ddr
Jag håller med dig om att utrymmet för hjältemod inte var särskilt stort i DDR. Ändå fanns det människor som valde att säga nej, och en del slapp undan enbart med konsekvensen av mindre lön på ett annat jobb. Sådana berättelser finns det många av.
Jag tror att vi måste höja blicken och inte bara se Stasi som ett fenomen som enbart gällde för DDR och dess medborgare. Då vidmakthåller vi bilden av Ossies och Wessies. Istället tror jag att vi bör fundera på varför i hela fridans namn människor som inte hade ”gisslan-släkt” i DDR ändå valde att samarbeta med diktaturen.