NorrbottensKuriren skapar mer klarhet – Nato finansierade Eiscat-forskare

I dag har NorrbottensKuriren följt upp nyheten kring det tyska tv-bolaget ARD:s dokumentär om att 60 000 västtyskar och västberlinare fick sina identiteter kapade under kalla kriget.

I tv-dokumentären visas alltså ett exempel på identitetskapning där en DDR-forskare tar en västberlinares identitet vars namn forskaren sedan reser runt med. Varje gång Stasiagenten ska ut och resa sätter Stasi övervakning på ”originalet”, så han eller hans familj inte gör något dumt av typen råkar ut för en bilolycka, blir efterlyst av polisen, dör eller reser utomlands så att myndigheter i väst upptäcker att det är två personer som konstigt nog råkar ha samma identitet.

I det aktuella fallet åkte östtysken (IM Rudolf) ut med falsk identitet och hämtade hem material som en finsk forskare (IM Larsen) skulle ha lämnat över. I ett fall har finländaren medgett att han i början på 80-talet fick 2 400 D-Mark som ersättning för en resa till Budapest.

En del av materialet som lämnades över är registrerat hos Stasi med ämnesområdet ”Eiscat”. 

Nu kommer vi till det intressanta med NorrbottensKurirens artikel, skriven av journalisterna Mattias Forsberg och Linda Kask. Chefen för Eiscat, Esa Turunen, tycker det är synd att organisationen har drabbats av negativ publicitet. Felaktiga uppgifter har framkommit. Vilka det nu är vet vi inte. Förutom det här:

”Något samarbete med Nato har aldrig förekommit”, enligt Turunen i artikeln som ni har här.

– Vi är en civil organisation och har aldrig finansierats av Nato. Däremot har enskilda forskare fått finansiering för sin forskning av Nato, uppges Turunen säga till NorrbottensKuriren.

Intressant påpekande. Men är det någon som har påstått att Eiscat var ett Natoprojekt? Inte Stasi i alla fall. Inte media heller så vitt jag vet. I de dokument som visats upp och den rapportering jag kan påminna mig om (från ARD till Helsingin Saiomat och DN) så anges att Stasi misstänker att Eiscat kunde vara ett Natoprojekt. Det är helt korrekt. Det står svart på vitt i de dokument som visats fram att Stasi misstänker detta.

När nu Turunen säger att forskare fått finansiering av Nato kan ju en flundra undra om inte detta spätt på Stasis misstankar. Sedan kan man ju också fråga sig vad dessa forskare skulle inrikta sitt arbete på och som Nato ville finansiera. Maskrosors förekomst på Svalbard kanske?

I NorrbottenKuriren står det något konstigt uttalande som sägs komma från Turunen, nämligen den att den information som Eiscat kunde generera inte skulle kunna hota rikets säkerhet. Är det en journalistisk lapsus eller Turunens? Oavsett är det i alla fall för mig obegripligt vad som menas.

Slutligen vill jag bara påpeka att det onekligen är väldigt mycket ansträngningar som verkar ha skett via Stasis avdelning femton i Gera (HA XV).

  1. Först uppges i ARD och i Helsingin Saiomat att man rekryterar en forskare i DDR som agent.
  2. Denne ska sedan under loppet av något eller några år försökt bli kompis med en västerländsk forskare, som DDR-medborgaren fått i uppdrag att värva.
  3. Gränskontrollen kopierade ungefär var tionde persons västtyska och västberlinska pass. HA XV i Gera valde ut vem de tyckte kunde passa DDR-forskaren. Ett pass förfalskades med DDR-forskarens bild och Västberlinarens identitetsuppgifter.
  4. DDR-forskaren fick sedan lära sig Västberlinarens historia utantill. ”ich bin Detlef S. Ich bin in Berlin geboren” etc. DDR-forskaren fick kika på filmer av Detlef S bostadsområde i Västberlin så han kunde beskriva detta om han skulle få några frågor.
  5. DDR-forskaren reste sedan till Sverige och andra länder i väst i den falska identiteten. Varje gång sattes den riktige Detlef S och hans hustru under bevakning av Stasi i Västberlin.
  6. Den västerländsk forskaren reste till olika länder för att träffa DDR-forskaren, fick ”reseersättning” och lämnade material, som han i efterhand uppger enbart var redan offentliggjort material samt och att detta var ”normalt”.

Varför dessa ansträngningar om allt var offentligt och tillgängligt? Det hade väl blivit både enklare och billigare att skicka papprena på posten istället?

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i DDR, Stasi, Sverige. Bokmärk permalänken.