Pusselkvinnorna, datoriserad rekonstruktion och utmaningen med 16 000 Stasi-säckar

Skulle du vilja ha ett jobb där ditt uppdrag är att lappa ihop sönderrivna dokument dag ut och dag in? Där det har varit en mycket bra dag om du lyckas med över tio stycken sidor? 

Det låter inte glamoröst, men ”pusselkvinnorna” (och männen) i Zirndorf som lappar ihop Stasis sönderrivna dokument gör verkligen ha en eloge för sitt arbete.

I samband med att Stasis högkvarter stormades den 15 januari 1990 och efter att Stasi officiellt lades ner den 8 februari 1990 återfanns mängder av sönderrivna dokument i säckar. Det rör sig om omkring 16 000 säckar.

Det är detta material som ”pusselkvinnorna” har arbetat med dag ut och dag in. De senaste uppgifterna är att de fram till i dag har sammanfogat över 900 000 Stasisidor. Utöver detta har andra enheter inom Myndigheten för Stasiarkivet, BStU, sammanfogat ytterligare 400 000 dokument, meddelar BStU:s presstaleskvinna Dagmar Hofvestädt till mig.   

Det betyder att det fram till i dag har återskapats och sammanfogats omkring 1,3 miljoner dokument. 

Att man bara hunnit med omkring 4 procent av säckarna sedan 1995 då arbetet inleddes ger väl enbart hopp för en och annan agent om att slippa bli avslöjad innan han eller hon lägger näsan i vädret. Men nu ska alltså arbetet skyndas på. Just nu pågår ett arbete med att utveckla en programvara för att virtuellt rekonstruera de sönderrivna dokumenten. Med datorernas hjälp ska maskiner känna av papperstjocklekar, färger, former, textytor och ”rivningar”. Ambitionen är att datorerna ska tala om vilka lådor man ska hämta de olika delarna för att pussla ihop helheter.

Men än så länge har inte arbetet accelererat. Orsaken är att projektet, ett samarbete mellan BStU och Frauenhofer IPK, och finansierat av tyska staten, fortfarande är i sin test- och utvecklingsfas.

Till sommaren går arbetet in i skarpt läge. Då börjar man mata in de sönderrivna bitarna från 400 utvalda säckar.

Det finns höga förväntningar på vad resultatet av detta pilotprojekt ska ge. Med dagens takt med manuell sammanfogning och samma personalstyrka skulle det ta flera hundra år att sammanfoga de resterande 15 500 säckarna.

Varför bemöda sig så mycket med alla dessa sönderrivna bitar? Avslöjandet om DDR:s dubbelgångare, som jag bloggat om i tidigare inlägg, visar hur viktigt detta arbete är. Avslöjandet visar att uppskattningsvis 60 000 västberlinare eller västtyskar har fått sina identiteter kapade. Medan Stasiagenter reste omkring i världen med falska västtyska pass satte Stasi hårdbevakning på personerna de lånat identiteter av. Deras egna agenter kunde ju inte resa omkring med identiteter på personer som dött, gripits av polisen eller som helt enkelt bestämde sig för att resa till samma land som agenten befann sig i. Hände något var man ju tvungna att larma. 

Avslöjandet blottlägger hur främmande makter kan utnyttja svagheter i staters system. Det är viktigt att dra lärdom av.  

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Har gett ut boken Det hemliga Malmö 2020 (med Gunnar Ekberg) och Om Tango 2001 - om ordlösa samtal om konsten att kramas. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien.
Detta inlägg publicerades i DDR, Stasi. Bokmärk permalänken.