Uppslagsordet Stasi har uppdaterats på Nationalencyklopedien och bevis för att Sverige inte ”fått allt”

I dag har NE.se lagt ut en ny artikel om begreppet Stasi. För er som inte har ett abonnemang kan ni nog bara se 3 rader eller så.

För er som har ett NE-abonnemang blir det hela 50 rader fullspäckat med information om Stasis historiska verksamhet 1950-1990, inkl det civila utrikesspionaget HV A och vad som hände i Skandinavien, samt den nutida verksamheten med Stasiarkivet, myndigheten som ansvarar för detta samt själva Stasimuseet.

Länk till artikeln har ni här för abonnemang och här för icke-abonnemang.

Och om någon undrar. Jo, det är jag som skrivit artikeln.

Om det är någon som undrar över formuleringen att ”skandinaviska Rosenholzkort ännu inte gjorts tillgängliga för forskning” så är det så att vissa kort gjorts tillgängliga för forskning, t ex har professor Birgitta Almgren fått se ca 10 stycken F16-kort, som samtliga finns uppräknade på sid 205 i boken ”Inte bara spioner”. Ett av korten tillhör XV 2924/77 med kodnamn König, dvs en svensk journalist som avslöjades år 2000 av Aftonbladet som infiltratör i socialdemokratiska partiet.

På samma sida uppges att en kriminalkommissarie vid Säpos säger att Säpo bara tagit emot F16-kort från amerikanarna. För eftervärlden heter det nu att Sverige har ”fått ut allt” vad gäller Rosenholzkort på svenska medborgare. Säger Säpo att CIA sagt. 

Notera dock att på sid 82 i Almgrens bok så finns en F22:a över ”XV 2924/77 König”. Den är från Stasiarkivet i Tyskland! Således finns mannens ena Rosenholzkort hos Säpo i Stockholm och det andra hos BStU i Berlin. Säpo har inte Königs F22:a!

Härmed kan jag därför konstatera att:

  1. Sverige antingen inte fått ut allt som berör svenska medborgare i Rosenholzarkivet från CIA. 
  2. eller så har Sverige fått ut allt men så har Säpo slängt några av de allra viktigaste handlingarna för att kunna avgöra vilka som varit agenter och vilka som inte varit det. Vi talar om en tidpunkt då Säpo faktiskt fortfarande hade rätt att gallra. 
  3. eller så har Sverige fått ut allt, men delar av kartotekskorten ligger undangömda någonstans i någon källare. Kanske i samma källare som ”tsunamibanden” låg i? 

Utöver detta så är bland annat de finska Rosenholzkorten hemligstämplade efter Alpo Rusi-skandalen. Eller rättare sagt: de enda finska Rosenholzkort som går att forska på är Alpo Rusis egna kort, som han förtjänstfullt lämnat över kopior på till Stasiarkivet efter att han blivit uthängd i media som agent fastän det sen visade sig att han aldrig varit det.

Jag har inte någon bild av att Norge och Danmark har öppnat sina Rosenholzkort för någon forskning. Norska Säpo svarar inte ens på frågan om de har korten …

Det var en lång utläggning, men den kan behövas för den som undrar om formuleringen om att skandinaviska Rosenholzkort inte är öppna för forskning. Det är de möjligen fläckvis, eller snarare pluttvis. Några vetenskapliga slutsatser kan således inte dras av ett så ynkligt litet material som bara är en andel av en större helhet.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Finland, Norge, Stasi, Sverige, Tyskland. Bokmärk permalänken.