SVT tar TT-material om finsk Stasiprofessor – och förmedlar några felaktigheter

SVT har plockat upp TT-materialet om den finländske matematikprofessorn som pekats ut som Stasiagent i en tysk tv-dokumentär. I denna versionen anges inte professorns namn, däremot hans täcknamn, IM Larsen.

Inlägget på SVT som ni har här är mycket bra, men det finns felaktigheter i den som är viktiga att påpeka.

För det första är jag innerligt trött på felaktiga uppgifter kring Säpos utredning 2000/01 och om vad Almgren kommit fram till. I faktarutan står det:

”Den svenska forskaren Birgitta Almgren säger sig via Säpo ha fått uppgifter om 57 svenskar som hjälpte Stasi. Flera av dem som nämns av Almgren förnekar samarbete med …” (något ord fattas, troligen har ordet Stasi fallit bort)

Oavsett är uppgiften inte korrekt. Säpo utredde 2000/01 ca 60 personer som misstänkta för att ha samarbetat med Stasi. Av dessa har Almgren nekats insyn i två av utredningarna. Av resterande utredningar är hennes bedömning att 32 av cirka 58 varit så kallade IM, inofficiella medarbetare, dvs Stasiagenter.

Exakt vilka dessa 32 är har Almgren inte angivit i boken. Omkring 26 personer är något annat. 16 av de omkring 26 övriga anges som troliga kontaktpersoner, vilket inte betyder att de var agenter utan att de möjligen var aningslösa och naiva och som kanske råkade ge information till en Stasiagent som de möjligen inte begrep var Stasiagent. Eller så låg de kanske på Stasis lista över personer som de ville värva, vilket absolut inte är detsamma som att ”objektet” samtyckte till uppmärksamheten från Stasi.

Vi har också en grupp personer på omkring 10 personer som varken bedömts vara agenter eller kontaktpersoner. Uppgifterna kan ha varit för knapphändiga för att göra någon bedömning över huvud taget, eller så har det varit uppenbart att personen inte kunnat vara något annat än oskyldig.

Tyvärr framställs det ofta som om professor Birgitta Almgren pekat ut ”hela högen” som Stasiagenter. Det är mycket olyckligt, då det försvårar för oskyldiga att försvara sig, säkerligen gör att oskyldiga inte vill träda fram samt spelar de verkliga agenterna i händerna genom att det sås misstro mot Säpos undersökningar och Almgrens analys.

En sak till om uppräkningen av ”57 personer”. Det är 57 numreringar i Almgrens bok, som härleds från Säpos egen lista. Av dessa 57 numreringar bör det påpekas att nr 1 är två personer (ett gift par som dömdes till fängelse på 70-talet). Det kan inte uteslutas att ytterligare en numrering innehåller två personer. Detta är anledningen till att jag mycket vagt använder mig av formuleringen ”omkring 60 personer”.

Påståenden om att 57 personer ”hjälpt Stasi” värjer jag mig mot. Ta bara det här som exempel: I en artikel i Expressen år 2000 ställer en UD-tjänsteman upp med namn och bild. En forskare har fått tillgång till UD-tjänstemannens Stasiakt. Tjänstemannen hade ingen aning om att en östtysk man, som blivit vän med familjen, egentligen hade sänts ut av Stasi för att rekrytera UD-tjänstemannen som agent. Man hade till och med gett honom täcknamnet ”Mensa”. Det framkommer i artikeln att inget i akten tyder på att Stasi lyckats värva mannen. Istället skriver Stasiagenten i en rapport att den svenske tjänstemannen skulle varit ”ovillig att lämna ut sina åsikter om politik, även till mig”. Agenten rapporterar att ”Mensa” själv lagar mat och att han upplåter delar av sin bostad till agenten och hustrun då de besöker staden några dagar.

Handen på hjärtat – tycker ni att det här låter som ett solklart fall av Stasiagent? Jag tycker i alla fall att det låter som att han är Stasis offer. Möjligen en något godtrogen sådan.

Klumpa inte ihop de omkring 60 utredningarna som om dessa människor är av samma skrot och korn. Blanda inte offer och förövare. Det råkar faktiskt vara två olika saker. Samt en liten gråskala däremellan.

En korrekt benämning är att Säpo utrett omkring 60 misstänkt Stasibelastade personer. Två av dessa är dömda i domstol för samarbete med Stasi. Vilka övriga som tillhör kategorin offer eller förövare kan vara svårt att avgöra, bland annat då svenska regeringar inte sett till att överföra svenska Rosenholzkort till Myndigheten för Stasiarkivet. Men det finns material i Stasiarkivet att tillgå och det visar entydigt att vissa av de utredda verkligen, utan minsta tvekan, arbetade för Stasi. 

I övrigt bör det än en gång påpekas att den utmärkta tyska tv-dokumentären i Kontraste kan ses här på nätet. Ni har den här. Här kan ni se material ur IM Larsens Stasiakt flimra förbi. Stanna videon och läs var där står!

”Forskaren hävdar i tidningen Helsingin Sanomat att spionuppgifterna är ”struntprat”, och att det handlade om att förse östtyska forskare med publicerat forskningsmaterial”, skriver TT.

Det måhända att IM Larsen säger så till den finska tidningen. Men kika 06.15 in i programmet och läs exakt vad där står. Det står faktiskt att det är opublicerat material som han lämnar över.

Backa sedan tillbaka och läs vad det står på papprena 05.58 och några sekunder senare. Han läser igenom sin förpliktelse, är införstådd med det hela och det uppges att han skriver under.

I övrigt rekommenderar jag att titta på IM Larsens kroppsspråk och hans sätt att svara reportern.

Den utmärkta tv-dokumentären har dock en felaktighet som återberättas. Påståendet ”Der Fall des finnischen IM sei brisant, weil Finnland bis heute behauptet, keine DDR-Agenten im Land gehabt zu haben”, är alltså inte sant.

”Ingen finsk regering har påstått någonting sådant”, meddelar mig professor Kimmo Elo per mejl. Han påpekar också att det ju är det som hela Rosenholz-Debatten i Norden handlar om.

Genom att överföra nordiska Rosenholzkort till Stasiarkivet i Tyskland kan vi få en belysning om i hur hög grad Stasi hade verksamhet i de olika länderna. Den politiska viljan finns tyvärr inte för att göra denna belysning.

Jag är numera personligen övertygad om att infiltrationen i politiska partier är en delorsak till den politiska oviljan till ökad öppenhet om Stasis verksamhet i Norden under kalla kriget. 

Svenska Yle har ett utmärkt reportage om IM Larsen. Här kan ni också höra sekvenser ut det tyska tv-programmet Kontraste där IM Larsen själv uttalar sig. Journalisten Irma Swahn gör en utmärkt sammanfattning av dokumentären för dem som inte förstår tyska.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Danmark, Finland, Forskning, Hauptverwaltung Aufklärung, HVA, Norge, Säpo, Stasi, Sverige, Tyskland. Bokmärk permalänken.