Recensent avlönad av Stasi för att skriva dåliga recensioner om DDR-flykting

DN publicerade i går en artikel om tjugoårsjubileet kring Stasiarkivens öppnande. Artikeln av Jan Lewenhagen är mycket läsvärd, i synnerhet då berättelsen om organisten Jan Rompf verkligen belyser vad DDR:s säkerhets- och underrättelsetjänst var kapabla till.

Rompf berättar att Stasi kunde sätta två man på att sitta i en bil en hel dag utanför hans arbetsplats. På grund av hans kritik mot regimen kastades han och familjen ut ur landet. Tur att det stannade vid det. När Rompf läste sin Stasi-akt visade det sig att Stasi övervägt att likvidera honom.

Metoden de skulle använda var en arrangerad bilolycka, en ”dödsorsak” som den DDR-intresserade säkert noterat var vanligt förekommande bland ”för regimen obekväma personer”. Jämför vad som hände den avhoppade fotbollsspelaren Lutz Eigendorff. Inlägg har ni här.)

I Västtyskland fick Peter Rompf en kantorstjänst. Men när han höll konserter fick han genomgående usla recensioner i lokaltidningen.

”I akten läste jag att skribenten fick 500 D-mark för varje recension – av Stasi”, säger Peter Rompf till DN:s Jan Lewenhagen.

Stasi var kapabla till mycket. De satte 71 agenter på en avhoppad fotbollsspelare och såg till att få honom likviderad genom en ”olycka”. De betalade 500 D-mark för varje gång en recensent skrev nedlåtande om en avhoppad organist bosatt i Västtyskland. Förstår ni nu varför DDR-flyktingar kunde frukta Stasi även när de befann sig i det ”trygga” Väst?

Advertisements

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i BRD, DDR, Stasi. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Recensent avlönad av Stasi för att skriva dåliga recensioner om DDR-flykting

  1. Dan Ljungstam skriver:

    Jag klickade på en länk i din artikel, på den länken skriver du:

    ”Han kallades ”Jürgen G.” av åklagarsidan och hördes inte bara om fallet Lutz Eigendorf utan även om mordet på Sveriges Televisions reporter Cats Falck och hennes väninna Lena Gräns.”

    DU använder ordet ”mordet” i din text och som jag förstår dig är det ett anonymt brev som lett dig till slutsatsen att Stasi-agenter mördat de två svenska journalisterna. Jag vill med min kommentar göra dig uppmärksam på att du kan vara offer för desinformation (det anonyma brevet) men i så fall inte historiens första offer.
    Hälsar
    Dan

    • Lena Breitner skriver:

      Hej Dan!
      Tack för din omtänksamhet! Jag fäster mig inte så mycket vid brevet som beskrivningarna av omständigheterna kring svenskornas död. Det är underligt, helt enkelt.

      Du använder ordet journalister (pluralis), men jag har tidigare bara sett uppgifter om att endast Cats Falck var journalist. Är du säker på att Gräns också var det?

      På tal om ”bilolyckor” så råkade två KGB-agenter, som var för sig uppges ha haft med Rosenholz-ärendet att göra, båda dö i bilolyckor. Båda dog när de var på väg hem från arbetet. Båda uppgavs ha fått hjärtproblem. Intressanta gemensamma nämnare!

      Annan dödsstatistik med Stasi-koppling som jag fått från en av mina ”Stasi-källor” är att tre (3) av Stasis 15 regionchefer ska ha avlidit vid murens fall och fått dödsorsaken fastställd till självmord. Det är fullt möjligt att alla tre tog livet av sig, men det bör påpekas att ”normal” självmordsstatistik inte brukar räknas i procent utan i promille.

      MVH
      Lena

  2. Lena Breitner skriver:

    Hej Dan!
    Du använder ordet mord tre gånger i din text med citattecken, som om det är ett citat av mig. Jag kan inte se att jag använt ordet ”mord” en enda gång. Således är det ett citat av dig själv och inte av mig. Jag har inte påstått ”mord”, det är du som har gjort det. Jag har enbart påpekat att bilolyckor bland för regimen misshagliga personer var statistiskt sett onekligen vanligt förekommande, vilket i sig onekligen är intressant.
    Hälsar
    Lena

  3. Dan Ljungstam skriver:

    Du skriver ”mordet” på Cats Falk och Lena Gräns. Jag vill påpeka att inget mord är konstaterat från rättmedicinskt håll. Ditt ordval ”mord” har du förankrat i din tro på ett anonymt brev där en Stasi-agent utpekas. Den anonyme brevskrivaren lyckas i dubbel mening vilseföra genom att ta upp fallet Carl Algernon – därmed är läsaren av brevet beredd koppla även Cats Falk till Bofors och deras kanoner. Cats Falk hade enligt andra uppgifter ett helt annat spår med koppling till ASEA där personer – förmodligen sedan länge bearbetade av Stasi – funnits som varit beredda att gå Öst till mötes i en exportförfrågan som inte var tillåten.

    Det är väl belagt att desinformation är A och O i alla underrättelsetjänsters verksamhet – öst likaväl som väst. Om en underrättelsetjänst från väst, t ex en utomparlamentarisk organisation ej känd av riksdagen i Sverige och med verksamhet långt långt från Säpo – vi hade ju IB – skulle gjort sig skyldig till mordet på Cats Falk och Lena Gräns, så hade desinformation i ett anonymt brev varit ett naturligt led för att förvilla allmänheten och undersökande journalister i det fallet.

    Det har lyckats förr. Frågan är om inte Ebbe Carlsson och Hans Holmér vid utredandet av den s k sjukhusaffären tidigt varit vilseledda av den franska säkerhetstjänstens desinformation som först lades ut för att skydda den verkliga källan i Sverige som i så fall varit en CIA-agent verksam inom Göteborgs vänsterkretsar (KFML-r).

    Jag vill bara öppna dina ögon för att det här med underrättelsetjänster är mycket mer komplicerat än vad man först kan tro.

    Med vänlig hälsning
    Dan Ljungstam

Kommentarsfältet är stängt.