Stasi rekryterade 10 000 barn som agenter

Den tyska tv-stationen ARD har sänt en film som heter ”Stasi auf dem Schulhof” (Stasi på skolgården). Jag har i dag sett nätversionen, som ni når här.

För er som kan tyska och vill ha lite kommentarerar kan läsa Zeit onlines artikel här eller Der Spiegels artikel här.

För er som inte kan tyska kan jag bara säga att jag beklagar. Dokumentären är både intressant och riktigt, riktigt obehaglig. Den berättar om DDR:s makthavares rädsla för ungdomen, och om hur makthavarnas förlängda arm, Stasi, försöker kontrollera dessa. Lösningen var att rekryterade barn och ungdomar som IM, inofficiella medarbetare.

Barn som spionerade på barn. Barn som spionerade på sina föräldrar. Barn som spionerade på grannar och andra. Vid murens fall hade Stasi 8 000 barn-IM. Allt som allt ska 10 000 barn och ungdomar ha blivit kontrakterade.

I dokumentären får man följa några mycket modiga människor. Modiga som ställer upp och berättar framför kameran om hur de utnyttjats som barn av Stasi. Hur auktoritära vuxna får 17-åringa Kerstin att skriva på en förpliktelse till Stasi. I förpliktelsen ingår att inte berätta om deras avtal för någon, inte ens Kerstins egna föräldrar. Den vuxna Kerstin har ibland nära till tårarna när hon berättar.

I dokumentären ställer också Stasimedarbetarna upp. Deras ansikten är dolda, men de talar. Berättar om hur man resonerade. De sökte efter flitiga barn, sådana som ville läsa vidare.

De som inte ville samarbeta kunde man sedan hota med att de inte fick gå vidare till universitetet. Det finns exempel på många unga människor som straffats på detta sätt.

Eller så letade Stasi efter barn och ungdomar som hade vissa problem. De flitiga och de som kanske inte stod helt med båda fötterna på jorden skulle man inrikta sig på. Man skulle ”göra dem färdiga”, ”färdigställa dem”. Forma dem. De skulle bli så som partiet ville ha dem.

Stasi tvingar, lockar och pockar. De blandar auktoritet med vänlighet. Drar in barnen i vuxenvärlden. Bjuder ibland på cigaretter och alkohol. Men obehaget finns där. En pojke ser till att skada sig så illa att hans ben får amputeras. Det är hans lösning för att slippa Stasi.

Stasi auf dem Schulhof. Stasi på skolgården. Vid den här tiden i Sverige fanns det människor i vårt land som hyllade skolan i DDR.

En sak sägs inte i dokumentären. Dessa berättelse är inte en självklarhet att berätta om. Lagen om Stasidokumenten, Stasi-Unterlagen-Gesetz, StUG, är mycket tydlig. Agenter, så kallade IM, kan granskas av forskare och journalister. Men om de varit barn så gäller inte denna öppenhet. StUG skyddar barn. Läs själva StUG, paragraf 13, punkt 6.

De som har ställt upp i dokumentären har gjort det därför att de har valt att göra så. Offrens ansikten får vi se. Att Stasis officerare inte syns spelar inte mig någon roll. Bättre ett dolt ansikte och att de berättar. Det är det viktiga.

Tänk om vi skulle kunna komma så långt i Sverige, att både offer och förövare ställer upp och berättar. Det vore intressant.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i DDR, Stasi. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Stasi rekryterade 10 000 barn som agenter

  1. guenterwe skriver:

    Den tyska tv-stationen ARD har sänt en film som heter ”Stasi auf dem Schulhof” (Stasi på skolgården). Jag har i dag sett nätversionen, som ni når här……

    Om ni har problem att få länken att fungera, prova den här länken.,
    http://mediathek.daserste.de/sendung-verpasst/9182790_stasi-auf-dem-schulhof/9182804_stasi-auf-dem-schulhof?datum=20120105

  2. Dan Ljungstam skriver:

    Jag sammanfattar filmen med citat ur den framfört av en Stasi officer som förklarar orsaken till att man hade skolbarn som IM:

    ”Information… vi måste allt veta.” (citat)

    Information har i alla tider varit hårdvaluta i underrättelsetjänsternas verksamhet. Vad man kan beklaga är att man i DDR värvade skolbarn som IM.

    Systemet med IM var annars i DDR mycket utbrett. Sverige under socialdemokraterna har inte varit helt olikt DDR.

    Den statliga koncernen för Sveriges Radiotjänst & Television hade ett hemligt arkiv över medarbetarnas åsikter under 1960-talet. Arkivet förstördes och chefer på SRT förnekade att det existerat, men journalister kom det på spåren genom en handskriven biografi på Kungliga Biblioteket och rester hittades i Norrland. Här fanns noterat ”opålitlig” på medarbetare i den statliga mediekoncernen. Källa: TV-programmet ”Arkiven öppnas” 1999-12-15.

    Likheterna mellan DDR och Sverige framgår i TV-programmet ”Spioner i folkhemmet” som TV-4 sände 1990-04-15. IB-kontoret hade kontaktmän över hela landet: på statliga institutioner som universiteten och de stora företagen genom fackliga ombudsmän inom LO på arbetsplatserna

    Än idag är information – som kan verka ganska obetydlig – hårdvaluta och många svenskar vet inte ens om att de betjänar en främmande underrättelsetjänst med information än idag (!). Säpo har under 1990-talet i officiellt uttalande varnat för att flera underrättelsetjänster ökat sin närvaro vid de svenska universiteten. Detta framförs för att sätta in filmen från DDR i både ett historiskt- och ett samtidshistoriskt perspektiv.

  3. guenterwe skriver:

    Jag glömde att nämna i min tidigare kommentar att det är inte bara på Birgitta Almgren ingen har hitintills klarad av att ”lägga locket på” utan även på Lena Breitner.
    Återigen ett bra jobb som bidrar förhoppningsvis till mer kunskap i Sverige om stasis verksamhet och dess betydelse den har haft även utanför Tysklands gränser.

Kommentarsfältet är stängt.