Missuppfattningar i SvD:s Alpo Rusi-artikel

Jag kliade mig i huvudet när jag läste SvD:s artikel från 17 december om Alpo Rusi och om att Finland håller sina Stasipapper hemligstämplade. Artikeln är av journalisten Mikael Holmström. Han är mig veterligen Sveriges främste försvars- och säkerhetspolitiske reporter. Han är mycket duktig, men den klarhet och skärpa han annars har i sina artiklar saknade jag tyvärr här. Snarare förvirrar artikeln mer än den belyser. Tyvärr gör faktafelen att läsaren drar helt fel slutsatser, även vad gäller den svenska verkligheten.

”I Finland utpekades en hög diplomat av finska Säpo felaktigt som Stasi-spion på grund av det så kallade Rosenholz-arkivet”, står det i ingressen (som möjligen är skriven av en redigerare och som därmed möjligen inte ska belastas Holmström).

Sanningen är:

I Finland utpekades en hög diplomat av finska Säpo felaktigt som Stasi-spion. Verksamhetens inkompetens ledde till felaktiga beslut, vilket i sin tur ledde till en stor skandal. Punkt.

Det kan omöjligen vara ”ett arkiv” som är ansvarigt för:

  • att det våren 2002 fattades beslut om att inleda förundersökning mot en finsk medborgare, Alpo Rusi, som vid tillfället var president Matti Ahtisaaris utrikespolitiske rådgivare. Misstankarna rörde att Alpo Rusi skulle kunna ha jobbat för Stasi.
  • att chefen för Skyddspolisen Skypo, Seppo Nevala, den 18 februari 2002 informerade president Martti Ahtisaari om att Alpo Rusi värvats av Stasi 1969 och att han ”gick i fällan” 1976 liksom att Nevala sagt att Alpo Rusi läckt hemliga um- och Eva-handlingar, främst efter 1974. Ahtisaari fick då veta att brottet var ringa och att det var att betrakta som preskriberat. Artikeln om att Martti Ahtisaari vittnat under ed om så var fallet har ni här.
  • att misstankegraden mot Alpo Rusi i maj 2002 höjdes till grovt spioneri. Inte på grund av Rosenholzarkivet utan troligen på grund av att överinspektör Harri Sarvanto i maj 2002 besökte Tyskland och talade med Stasiofficeren Peter Keller, som hållit i ”operation Rusi”. Vad Keller kan ha berättat då vet ingen, eftersom redogörelserna i rätten år 2007 skedde för lyckta dörrar.
  • att finska Skyddspolisen inte verkade ha funderat över om det över huvud taget var rimligt  att Stasiagenten ”Pekka” skulle ha varit Alpo Rusi. Av F16-kortet ska det framgå att agenten ”Pekka” med registreringsnummer XV/11/69 skulle ha jobbat för Stasi åren 1969-1976. Reagerade aldrig Skyddspolisen på det faktum att F16-kortet lades upp i januari 1969 medan Alpo Rusi fortfarande gick på gymnasiet? Rekryteringsåret 1969 fyllde han 20 år och tog studenten! Vilken information kan han ha haft tillgång till då? Vilken information hade Alpo Rusi haft tillgång till när han började plugga på universitetet? Vilken information hade han haft tillgång till när han påbörjade sina doktorandstudier, som resulterade i en avhandling om det finska fortsättningskriget 1941-44? Fanns det några som helst belägg för att Alpo Rusi hade tillgång till något som var i närheten av de 105 informationer som han ska ha lämnat 1969-76 (rubriker/ämnesområden finns listade i SIRA och där framgår att det främst är utrikes- och handelspolitik som ”Pekka” har rapporterat om). Borde Skyddspolisen inte ha reflekterat kring ovannämnda? Borde de inte ha begripit att sannolikheten var klart mycket större att det var den mycket äldre brodern Jukka Rusi som var den verklige agenten? Han ska ju tydligen ha stått namngiven på Roseholzkortet han också … 
  • att Skyddspolisen inte genast begärde (forsknings)hjälp för att tolka materialet som de fått av CIA. De verkade t ex inte ha förstått hur man analyserade Rosenholzkartoteken som de fått på agenten ”Pekka”. Detta fick allvarliga konsekvenser för en enskild medborgare (Alpo Rusi). Att Skypo var klantiga intygar t ex världens främste Rosenholzexpert Helmut Müller Enbergs här. Även den finske Stasiforskaren Kimmo Elo, Åbo universitet, vittnade i rättegången 2007. ”Enligt Elo visar kodningen på det kort som Rusis uppgifter fanns på i Stasi-arkivet bara att den tyska hemliga polisen var intresserad av honom”, skriver Svenska Yle 2007, vilket ni har här. Kimmo Elo betonade att skanningen av Rosenholz-materialet hade genomförts väldigt dåligt i USA så att historieforskarna behövde söka sig till andra källor. Borde inte Skypo ha reagerat på skanningskvalitén de också?
  • att informationen om förundersökningen började läcka i september 2002, bland annat läcktes det till media så att Alpo Rusi utsattes för minst sagt massivt mediedrev. Det finns också vittnesuppgifter om att det var allmänt snack i riksdagens kafferum om det hela.
  • att finska myndigheter i januari 2003 informerades av Tyskland om att Alpo Rusi omöjligen kunde vara ”Pekka” och att det istället var Alpo Rusis storebror som var den skyldige (en bror som var betydligt äldre än Alpo Rusi och som Alpo Rusi f ö inte ska haft särskilt mycket kontakt med). I expertgruppen ingick bland annat ovannämnda Rosenholzexpert och forskare anställd vid Stasiarkivet i Tyskland, Helmut Müller Enbergs. Detta hittar ni delvis hos att finska Yle här. Trots informationen från expertis tog det alltså fyra månader innan åklagarmyndighet och Skypo lade ner förundersökningen mot Alpo Rusi. Varför tog det så lång tid kan en flundra undra? 

”Med kännedom om slutresultatet av utredningen så anser jag att man nu testar om Finland är en rättsstat eller inte”, sa Matti Ahtisaari till Hufvudstadsbladet efter sitt vittnesmål 2007, vilket framgår här.

”Det är en rätt så unik händelsekedja i hela vårt politiska skeende men det är inte Rusis öde som är den stora frågan. Den större frågan är hur vi ser på skyddspolisen över huvudtaget och om vi har någon parlamentarisk kontroll över den”, sa chefredaktören för Åbo Underrättelser Torbjörn Kevin till Svenska YLE:s nyheter i augusti 2007, något som framgår här. 

”Det som sommarens debatt visat är att skyddspolisen våren 2000 vilseledde vår politiska ledning i fråga om Rosenholz-materialet. Det är överraskande och bekymrande att den politiska ledningen förringar det skedda”, fortsatte Torbjörn Kevin.

Det är hårda ord och en mycket obehaglig sammanställning som jag har gjort. Är det, som Alpo Rusi menar, en politisk komplott mot honom? Gick Skyddspolisen politiska ärenden? Eller är det bara ytterst stor klantighet från en statlig organisations sida?

Vi kan bara konstatera att vi inte vet. Att landet, som enligt en arkivexpert jag känner nog är (eller var) det land i Skandinavien där det råder mest öppenhet och som nu svarade med att hemligstämpla det finska Rosenholzmaterialet. 

Vem tjänade på detta skeende? Alpo Rusi, som också var politiker, drog det kortare strået och fick lägga ner sin valkampanj. En och annan politiker eller andra politiska partier kanske vann på det hela. Men så mycket ansträngning för hans skull?

Nja, jag lutar nog mest åt att finska Skyddspolisen sprang åstad utan att tänka efter. Eller rättare sagt: de gjorde precis det som Västtyskland gjorde genom Operation Vulkan 1953: De tittade på F16-kort, såg ett namn och tolkade detta som ett bevis för landsförräderi som skulle hålla i en rättegång. Vad vill sedan verksamheten när de riskerar att byxorna dras ner i offentligheten där de blottas för sin okunskap? Fram med hemligstämplarna!

Finns det en enda stavelse i Holmströms SvD-artikel om att utredning av åklagare och finska säkerhetspolisen är en skandal från början till slut? Svar nej! Istället framställs det som att det är underlaget (Roseholzkartoteket) som det var fel på. Att ”materialet mot honom (Alpo Rusi) höll inte för ett åtal.”

Ungefär som om att misstankarna fortfarande kvarstår. Det trodde jag var fullständigt utom all tvivel att så inte är fallet!

Däremot är det, som Holmström skriver, högst troligt att det var finska Säpo som läckte ut uppgifterna om förundersökningen till media. Men varför gjorde man så? Varför reagerar inte Holmström på detta minst sagt underliga beteende? Varför fortsätter Skypo processen när det blir allt mer uppenbart att de är på väg käpprätt åt fel håll?  

Ju mer man tittar på fallet Alpo Rusi desto smutsigare blir det. Men istället för att berätta historien om hur staten och finska Säpo smutskastar en medborgare, och när detta blir uppenbart reagerar staten med hemligstämplar, ja då negligeras detta helt av Holmström. Istället staplas felaktigheter i artikeln på varandra.

”Rosenholz (rosenträ) är kodordet för de säkerhetskopior som togs av Stasi-arkiv som förstördes i samband med den tyska återföreningen 1990”, skriver Holmström.

Därefter kommer en uppräkning av antalet kort som Holmström säger att Rosenholzkartoteket består av: 293 000 F16-kort, 57 000 F22-or och ca 2000 Statistikkort. Dessa kopplar Holmström felaktigt till utredningen om Alpo Rusi.

Rätt ska vara:

Rosenholz är benämningen på det kartotekssystem som DDR:s utrikesspionage Hauptverwaltung Aufklärung, HVA, förde. HVA var i mantal räknat en ytterst liten del av Stasi. Övriga delar av Stasi använde sig inte av detta kartotekssystem (källa: BStU-medarbetaren Müller Enbergs)

HVA var visserligen en liten del av Stasi, men det var de som drev många av Stasis agenter utomlands och i högsta grad de personer som var toppagenter. Det var HVA som från 70-talet och fram till murens fall var ledande vad gäller underrättelsestrategier inom Östblocket.

Den som vet detta vet att Rosenholzkartoteket inte är trams utan istället ett raffinerat kartotekssystem som kräver expertis för att förstås.

I samband med murens fall i november 1989 förintades Rosenholzkartoteket. I januari 1990 stoppades den huvudsakliga förstörelsen av dokument i och med stormningen av Stasis högkvarter i Lichtenberg i Berlin. Återföreningen skedde knappt ett år efteråt.  

Mikrofilmade kopior av Rosenholzkartoteket som skulle till KGB kom på avvägar och hamnade till slut hos CIA. Dessa mikrofilmade kopior har vissa skador, varför jag baserat på detta inte kan bedöma hur stort det kompletta Rosenholzkartoteket var i original. Min gissning i tidigare inlägg är att CIA:s Rosenholzkartotek (kopiorna) däremot består av mellan 400 000 och 500 000 kartotekskort. 

Amerikanarna har överlämnat kopior på Rosenholzkartoteken till olika länder. Principen har varit att Tyskland fått material om tyska medborgare, Finland om finska medborgare, Sverige om svenska medborgare, Norge om norska medborgare osv.

De 293 000 F16-kort, 57 000 F22-or och ca 2000 Statistikkorten som Holmström beskriver i halva artikeln har ingenting med Alpo Rusi-fallet att göra. Det är nämligen precis det antal kort som USA under åren 2000-2003 lämnade över till Tyskland. Korten ska ha valts ut ur CIA:s bestånd för att Tyskland skulle få ta emot kort som rörde deras medborgare (BRD och DDR). Alpo Rusis kort ska inte ha varit med bland dessa. Por que? Han är finländare! Finländska kartotekskort har gått till … Finland! De är i finländsk besittning. Plus att amerikanerna har sitt material kvar.

Hur många Rosenholzkartotek som Finland tagit emot vet jag inte, men det är inte i denna storleksordning. Gissningsvis inte sexsiffrigt och knappast femsiffrigt heller.

Däremot ska Alpo Rusi, enligt mejl från Kimmo Elo som jag fick i veckan, i efterhand ha skänkt kopior av sina Rosenholzkort till Myndigheten för Stasiarkivet i Tyskland, BStU, så nu är de där i alla fall. Också!

Detta var en lång förklaring till varför jag kliade mig i huvudet på grund av SvD-artikeln. Jag måste säga att jag till och med känner ett visst obehag av den. Med fel fakta kommer man lätt till fel slutsatser. De felaktiga slutsatserna passar tyvärr in i det spel som jag menar pågår just nu.

Precis som Torbjörn Kevin menar att fallet Alpo Rusi egentligen inte borde handla om Alpo Rusi utan om hur man egentligen ska kontrollera den finska  Skyddspolisen sätt arbeta, så menar jag att vi nu har hamnat där Finland var 2007. Varje missvisande artikel eller reportage som publiceras blir som en del i skådespelet vars syfte varken är sanning eller att skydda enskilda 0skyldiga individer som utsatts för underrättelse- och säkerhetstjänsternas intresse, utan för att dölja oskicklighet och bristande professionalitet hos de egna verksamheterna. 

1953 gjorde Västtyskland ett stort misstag när de genom Operation Vulkan arresterade alla vars namn fanns på 35 stycken F16-kort som en avhoppare från HVA fått med sig. Bundesnachrichtendienst lärde sig av detta och tar i dag hjälp av forskare från BStU för att utveckla sin verksamhet.

Efter att ha läst den här artikeln har du nu förhoppningsvis förstått att Finland i början på 2000-talet gjorde precis samma misstag som västtyskarna gjorde 1953. Istället för att finska Skyddspolisen försökte lära sig av forskningen slöt sig verksamheten efter politikers instämmande nickar. Staten svarade med hemligstämplar. 

Jag skulle inte vara ett dugg förvånad om svenska Säpo sprungit iväg och trott att några namn på några F16-kort som de fått från CIA var ett slags bevis för spionage. Att de på grund av okunskap och brist på kompetenta rådgivare gjort samma misstag som Västtyskland 1953 och Finland knappt femtio år senare.

Bäst att skydda en statlig verksamhet från obehagliga avslöjanden. Bäst att reagera med hemligstämplar, förundersökning mot en forskare, som bland annat säger att Säpo inte gått till botten med Stasiutredningarna då de inte begärt ut F22 och Statistikkort. Bäst att skydda en statlig verksamhet som inte verkat vara intresserade av att kika i Stasiarkivet när de genomförde sina utredningar mot ett 60-tal personer 2000/2001 (59 nämre bestämt om jag förstått det rätt).

Mediestrategiskt är det perfekt för Säpo och regeringen att fokus riktas på något eller någon annat. Misstro mot Rosenholz. Misstro mot Stasiarkivet i Tyskland. Misstro mot en forskare som granskat Säpos utredningar.  

Vissa saker ska vi ha hemligstämplar på i vårt land. Men Rosenholzkartoteken finns det ingen anledning av hemligstämpla. DDR finns inte mer. Kopior på vårt svenska, finska, norska och danska material måste över till Myndigheten för Stasiarkivet i Tyskland. Där förstår personalen hur de ska tolkas. Hur material ska tas fram ur arkivet som kan visa hur det egentligen var.

Det är med Rosenholzexperter som man kan fria människor från falska anklagelser. Fallet Alpo Rusi har lärt oss detta. Vem kan vara emot att oskyldiga människor frias? 

Tyvärr blir Holmströms missvisande artikel indirekt ett stöd för den utveckling som jag inte önskar i mitt land: ökad förvirring och rädda politiker som ”följsamt” följer med för införandet av fler hemligstämplar och för att Rosenholzkartoteken inte ska lämnas över till myndigheten för Stasiarkivet BStU.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Danmark, DDR, Finland, Norge, Stasi, Sverige, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Missuppfattningar i SvD:s Alpo Rusi-artikel

  1. guenterwe skriver:

    Om Mikael Holmström är en av Sveriges främsta försvars- och säkerhetspolitiska reporter som bruka utmärker sig genom skärpa och klarhet är det ju desto mer anmärkningsvärd vad han levererar. Vad var syfte med artikeln egentligen?
    Resultatet är i alla fall och här instämmer jag i din analys,.. att Holmströms missvisande artikel indirekt ger ett stöd för ökad förvirring och rädda politiker som ”följsamt” följer med för införandet av fler hemligstämplar.
    Inslaget faktagranskning av SvD i all ära, men man borde nog faktagranska lite bättre själv innan man publicera materialet.
    Ditt inlägg visar återigen hur invecklad hela stasi tema är.
    En annan reflektion från mig i detta sammanhanget är när en erfaren reporter uppenbarligen mot den bakgrund har problem med fakta, hur kan man överlåter det till våra politiker med sin begränsade kunskap i ämnet att diskutera lösningar om öppenenhet o.s.v. med säpo utan att några experter som har forskad i ämnet deltar?

    • Lena Breitner skriver:

      Hej!
      En journalist kan inte ha ”allt” som specialområde. Du smäller inte Holmström på fingrarna vad gäller försvarsmakten, Nato, svensk ”alliansfrihet” under kalla kriget m m. Det är hans specialområde, inte Stasi, som faktiskt är lite av jungfrulig mark för nästan alla reportrar i Sverige. Tyvärr blir bevakningen därefter. Det blir inte precis bättre av att våra politiker vimsar runt och blandar ihop begrepp de också.

      Stasi bevakas väldigt sällan i Sverige och just på grund av denna brist på kontinuitet så begås det misstag när väl bevakningen ska ske. I Tyskland är situationen en helt annan. På grund av att Stasis verksamhet har varit så mycket mer påtaglig där så har det byggts upp en erfarenhet i frågan. Tyskland har många duktiga reportrar som bevakar ämnet.

      I Sverige har vi dock några goda exempel på journalister som gjort en bra bevakning vad gäller Stasi. Christoph Andersson (frilans, har skrivit för Sydsvenskan kultur, ska göra ett program om Stasi för SR i vår), Kerstin Eriksson på VästerbottensKuriren har också gjort ett mycket bra bevakning av den så kallade ”Västerbottensprästen” (tyvärr är mycket av hennes material inte tillgängligt på nätet). Bo G Andersson, som i dag sitter som redaktör på DN Debatt, har tidigare belyst bl a Cats Falck-fallet.

      Jag är personligen övertygad om att fler svenska journalister kommer att visa framfötterna i den här frågan. Det behövs ibland bara lite tid och tålamod.

      För övrigt önskar jag en riktigt God Jul!

Kommentarsfältet är stängt.