Ask berättar om vad regeringens vitbok ska innehålla. Här är utkastet om ansökningar till Stasiarkivet, Säpo och Riksarkivet

I går kväll sände SVT:s Rapport ett inslag kring regeringens besked om Säpos utredningar kring misstänkt Stasibelastade personer samt vad man nu ska göra åt den så kallade Stasifrågan. Inslaget ligger 13.50 in i programmet som ni har här (kan ses t o m 23 december).

Den vitbok som regeringen ska ta fram ska innehålla information om vilka möjligheter svenskar har att få ut information om sig själva i Stasiarkivet, förklarar Beatrice Ask. Den ska också innehålla information om vilka möjligheter svenskar har att få ut information om sig själva ur Säpos arkiv. 

Ärligt talat Ask. Spar på pengarna och krutet! Svenskar i Stasiarkivet behandlas på samma sätt som tyskar, turkar, fransmän, amerikanare och haitier. Alla människor på detta jordklot har nämligen rätt att ta del av sina eventuella akter i Stasiarkivet i Tyskland. Information om detta finns till exempel här på BStU:s, Myndigheten för Stasiarkivets egen hemsida.

Den som vill ställa en förfrågan till BStU har ett formulär i pdf-format här. Tänk på att det är viktigt att ange saker som underlättar BStU-personalens arbete! Viktiga sökkriterier är förnamn, efternamn, eventuellt födelsenamn om det skett namnbyte, t ex vid giftermål, födelseuppgifter samt, inte minst, vid vilka tidpunkter du tror att du varit föremål för Stasis intresse samt geografisk angivelse. Ange t ex ”Jag besökte regelbundet mässan i Leipzig för företaget Ericsson räkning mellan åren si och så” eller ”Jag besökte Östberlin påsken 1987”. Den geografiska angivelsen är viktig då material kan finnas på något av Stasiarkivets många regionkontor/arkiv. Berätta gärna om det är någon person du besökt i DDR eller om det är någon person som sökt upp dig som du misstänker har varit agent. All sådan här information hjälper personalen i deras sökarbete!

Kan du inte tyska? Tja, då får du ta hjälp av någon som kan. Om du får ut material ur arkivet måste du ju ändå be om hjälp! 

Du har också rätt att se avliden persons eventuella personakt om du är släkt i rakt nedstigande led.

Om du genom Stasiarkivet fått veta att du eller en nära släkting har blivit övervakad av Stasi kanske du bara har fått veta agentens eller agenternas täcknamn. Du kan då vända dig till BStU för att få veta vem personen eller personerna egentligen är. En särskild ansökan om detta måste då göras, vilket framgår enligt texten här. 

BStU kommer att kräva någon form av bevis för att du är du. Kontakta därför BStU direkt och fråga hur de gör med svenska ansökningar!

Gäller det dig själv räcker det antagligen med ett stämplat personbevis samt översättning och intyg om översättningens och intygets riktighet av någon officiell person. Du kan t ex ta hjälp av Notarius Publicus, som du får tag i via länsstyrelsen, som är den som utser dessa.

Vill du ta del av information om person som är avliden måste du ha ett stämplat utdrag ur död- och begravningsboken samt bevis på släktskapet. Börja med att kontakta Riksarkivet, som i dag är myndighet för alla Landsarkiven! Länk har ni här.

Om du inte varit Stasiagent så har journalister och forskare inte rätt att ta del av din personakt, om du inte specifikt ger samtycke till detta. Ditt namn kommer alltid att maskas i alla de andra akter där ditt namn förekommer. (Detta gäller dock inte riktigt om du ses som en offentlig person. Då kan ditt namn framgå i handlingar som ges till forskare och journalister. Det som uppfattas som information om ditt privatliv lämnas dock inte ut så vitt jag har förstått)

Om du har varit Stasiagent har du rätt att se din akt. Men du ska veta att en forskare eller journalist alltid ha rätt att ta del av mer material än vad du själv har rätt till. Det gäller t ex arbetsakter och bedömningar av dig som person eller andra typer av rapporter som du inte har tillgång till. 

Om du varit Stasiagent och om du finns med i Rosenholzkartoteket (dvs jobbat för utrikesspionaget HVA, eller registrerats i systemet därför att andra Stasiavdelningar delgav rapporter från dig till HVA) och om samtliga dina kort (F16, F22 och Statisitkkort) finns hos BStU, ja då kommer journalister och forskare att kunna få se väldigt mycket material om dig. Om dina kartotekskortet inte finns hos BStU kommer personalen inte att hitta lika mycket material om dig bland de 111 000 löpmeter sak- och personakterna. Därmed skyddas du delvis från eventuella obehagliga avslöjanden.

Ur ett svenskt perspektiv är det alltså en skillnad mellan om du varit HVA-agent och är född i Sverige och/eller har svenskklingande namn eller om du varit HVA-agent med tyskklingande namn och/eller är född i Tyskland. 

Vadan denna skillnad? Orsaken är att Tyskland begärt ut samtliga Rosenholzkartotek rörande tyska medborgare (BRD, DDR) från USA. CIA levererade över 350 000 kartotekskort 2000-2003 och dessa har lämnats över till Myndigheten för Stasiarkivet BStU. Det betyder att BStU kan ge bra service på förfrågningar om HVA-agenter med tysk bakgrund.

CIA har dock råkat göra några misstag då det slank med en och annan som inte var tysk medborgare. Således finns t ex hela uppsättningen kartotekskorten på en svensk medborgare som spionerade på Socialdemokraterna i Bommersvik hos BStU samt kartotekskorten tillhörande en Stasiagent från ett annat tysktalande land som nu är bosatt i Sverige. Men vad gäller övriga Stasiagenter födda i Sverige så har regeringen den hållningen att dessa bör skyddas från obehagliga avslöjanden från sitt förflutna. I Sverige råder öppenhet, men samtidigt måste man ju faktiskt tänka på Stasiagenternas integritet!

Det kan också vara så att du har registrerats i HVA:s kartotekssystem utan att ha varit agent. Om så är fallet är det fullt möjligt att alla information om dig i Stasiarkivet i Tyskland inte kan hittas, just på grund av att Sverige inte låtit hämta hem alla Rosenholzkartoteken. Tror du att detta gäller dig? Vänd dig då till justitieminister Beatrice Ask med en vädjan om att regeringen ska hämta hem resten av Rosenholzakterna.

Kontaktinformation till Beatrice Ask hittar du här.

Stasi samlade på information om främmande makts underrättelsepersonal (läs: de allierades, dvs Nato och övriga samarbetspartners). Dessa akter förvaras separat i arkivet och är hemligstämplade. Journalister och forskare kommer aldrig att få tillgång till dessa.

Vill du veta mer om lagen som styr BStU har du denna här.

Så. Nu är halva vitboken gjord!

Låt oss då gå över till svenska arkiv. Om du vill ta del av material som Säpo kan ha upprättat om dig har du två ställen att vända sig till. Gäller det äldre akter så har Säpo ställt av dem hos Riksarkivet i Arninge. De är snälla och trevliga och svarar ärligt och sanningsenligt på frågan ”finns jag med bland Säpos avställda akter”? Du kan få ta del av information om dig själv, men det kan till vissa delar vara maskat.

Kontaktuppgifter till Riksarkivet har du här. Glöm inte ange att det är Säpos avställda akter du är intresserad av.

Är materialet kvar hos Säpo är det bara att skicka en fråga, men de har inte riktigt för vana att svara ”si” eller ”no” på enkla frågor. Det är långt ifrån säkert att de svarar om du är med och det är långt ifrån säkert att du kan få ta del av allt material.

Vill du veta mer om hur Säpos arkivsystem är uppbyggt och även få lite förklarat kring hur man resonerar så är en 75-sidiga utredning, ett beställningsuppdrag från tidigare justitieminister Laila Freivalds, en bra början. Den har du här.

Så. Nu är vitboken klar! Online och allt!

Detta arbete skänker jag nu till Beatrice Ask så att hon nu får tid att ägna sig åt lite mer väsentliga frågor. Till exempel till att se till att hämta hem resten av Rosenholzkartoteken om våra svenska medborgare, material som CIA sitter på.

Jag har visserligen hört ett rykte om att Säpo nu verkligen ska ha frågat efter F22-or och Statistikkort hos CIA, men det begriper ju vartenda kotte att de inte kommer att komma hem till Sverige om inte frågan lyfts upp som en regeringsfråga. Tänk på att det är ett stort jobb som CIA ska lägga ner på att hitta det som är svenskt i ett arkivbestånd på gissningsvis mellan 400 000 och 500 000 kartotekskort!

Om du, Beatrice Ask, slår dina påsar ihop med norske justitieministern är ni två om det hela och då går det säkert mycket lättare i förhandlingarna! Och varför inte prata med Danmark, Finland och Island när ni ändå är i gång. Tillsammans är man alltid så mycket starkare.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Danmark, DDR, Finland, Norge, Stasi, Sverige, Tyskland, underrättelsetjänst. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ask berättar om vad regeringens vitbok ska innehålla. Här är utkastet om ansökningar till Stasiarkivet, Säpo och Riksarkivet

  1. guenterwe skriver:

    Jag undrar bara om det är så stor vits att vända sig som svensk medborgare till BstU i Tyskland eftersom de har inte som jag har uppfattad Rosenholz dokumenten för Svenska medborgare.

    Sedan vill jag passar på och ger dig en eloge för att hjälper Beatrice Ask med vitboken så att hon äntligen har tid med mer väsäntliga frågor om hon eller några andra i regeringen förstå eller vill förstå att ett komplett Rosenenholz arkiv beträffande svenska medborgare är en väsentlig fråga.

    Eller är det kanske så att hon nu har all tid i världen för andra viktiga utmaningar eftersom Säpo har intygat för henne och partierna i gårdagens möte att man har begärt (underförstått också fått) ut den information som kan finnas om svenskar i det Stasiarkiv som på oklara vägar hamnade hos CIA efter murens fall?
    Om det är inte så och det handla om ett missförstånd borde hon kanske använda sina ”trolleri kunskaper” och få hem dessa viktiga dokument från CIA.
    Hon har ju visat prov på sin förmåga under gårdagens möte när det hon, tror jag, bara behövde efter ett första möte utropa ”simsalabim- hokus pokus” så hade Ask alla partier, som tidigare ropade högt om mer öppenhet, i sin ”Ask”

    • Lena Breitner skriver:

      Hej!
      Det är definitivt en idé att vända sig till Stasiarkivet i Tyskland! Den första frågan man bör ställa sig är ju om man varit agent eller övervakad. En person som varit övervakad får säkert fram i princip samma material oberoende av om Rosenholz är tillgängligt eller inte. De är ju offer!!!

      Det finns mängder av material kring agenter som kan komma fram utan Rosenholz. Alla Stasiagenter var nämligen inte registrerade i Rosenholz och därför kan man inte säga att allt hänger på just detta kartoteket!

      Jag vet att det kan upplevas som väldigt snurrigt, men de inrikes avdelningarna hos Stasi drev agenter utomlands de också. Jag har hittat många exempel på detta. Till exempel jobbade Stasis gränsskydd ända uppe i Stockholm. De var inte HVA-agenter och var därmed antagligen inte registrerade i Rosenholz. Eftersom de inrikes avdelningarna inte jobbade med Rosenholz som system så är inte tillgängligheten till information om dessa agenter avhängig av Rosenholz.

      Rosenholzkartoteken var underrättelsetjänsten HVA:s kartotekssystem och HVA var bara en liten del av hela Stasikomplexet. Av 97000 anställda 1998 var inte ens en tiondedel HVA. Vad man däremot vet är att HVA:s agenter antagligen var Stasis toppagenter utomlands.

      Rosenholz blir därför inte främst ett medel för att ”avslöja” agenter. Snarare är det ett verktyg för att avgöra i hur hög grad Stasi intresserade sig för ett land och vilka sekteror/geografiska områden etc som man satsade på.

      Hälsar
      Lena

Kommentarsfältet är stängt.