Inget erkännande om Stasi för Ersson – och ett förslag på fortbildningskurs för Säpo

Hoppsan! Svenska Säkerhetspolisen har låtit SvD-journalisten Mikael Holmström läsa delar av Marianne Erssons akt. 92 sidor närmre bestämt. Det var intressant.

Marianne Ersson, som gått ut tidigare i media och berättat att hon är ”Nummer 6” i professor Birgitta Almgrens bok, har menat att hon inte alls jobbat för Stasi. Holmström har begärt att få granska materialet. Det har han fått göra. Jag säger bara det – hoppsan! Så öppna trodde faktiskt inte jag att Säpo skulle vara.

Mikael Holmström går i alla fall igenom påståenden i Almgrens bok och menar sig ha hittat flera faktafel. De redovisas bland annat här.

Holmströms analys av materialet visar bland annat att Marianne Ersson aldrig erkänt uppdrag för Stasi.

”Säkerhetspolisen har inte påträffat något i din akt där du medger i förhör att du har haft uppdrag för Stasi”, ska det ha stått i ett mejl som Ersson fick från Säpo den 25 november.

När Holmström kontaktar Almgren blir hon först tyst, sedan hänvisar hon till ett PM från 2001 där det viss ska stå att Ersson erkänt.

”Flera kriminalkommissarier på Säpo har förklarat för mig att de första elva på listan medgett uppdrag för Stasi”, säger Almgren till SvD.

Holmström har fått se PM-et och har kunnat konstatera att Ersson finns med i tabellhuvudet ”Medger uppdrag” med ett klart och tydligt ”ja”. I övrigt material ska det inte framgå om något erkännande om jobb för Stasi, endast att Ersson medgett att hon utfört uppdrag för svensk underrättelsetjänst. Slutsats: orsaken till faktafelet är ett skrivfel av Säpo.

Jag blir faktiskt inte förvånad när jag får höra denna förklaring på hur en felaktighet kan uppkomma. Jag har nämligen själv tagit del av ett antal Säpo-PM och jag må säga att jag har haft en del synpunkter på dem.

Ett av de stora problemen är att de Säpotjänstemän (eller kvinnor) som skriver dem långt ifrån alltid verkar vara helt insatta i ärendet. PM:en kan vara skrivna flera år efteråt som en sammanfattning av äldre rapporter.

Jag har därför döpt om Säpos PM till rewrites. Det vet ju vartenda journalist att rewrites av egna artikar inte alltid blir helt korrekta.

Eller så är det kanske så att Säpotjänstemännen som skriver PM-en är alldeles för insatta i ärendet så att de inte har förmågan att knacka ner en sammanfattning som klargör ärendet för en oinsatt läsare.

Eller så kanske det är så att Säpo för länge sedan borde satt en och annan medarbetare på skrivkurs. 

Ett bra exempel på där det blev helt tossigt och fel är ju när Aftonbladet & Co 1988 får för sig att Carlos Schakalen haft en kontakt på Sahlgrenska i Göteborg 1975, en uppfattning som tyvärr svensk journalistkår fortfarande går omkring och tror på att Säpo har trott (exempel här).

Till viss del är Carlos-avslöjandet 1988 skarvande journalistik och dåliga geografikunskapen. Men det handlar också om alldeles förbaskat urdåligt skrivna PM som är som upplagda för missförstånd. Jag har fått vända och vrida på dessa PM, men först efter kompletterande intervjuer kristallklart kunnat förstå vad som står i dessa PM.

Snälla Hr Danielsson på Säpo! Avsätt lite pengar till fortbildning i svenska för personalen inför nästa budgetår. Säpo sitter nämligen inte längre i sin bubbla och kan hålla ”allt” hemligt i evighet. Krav ställs ständigt på öppenhet. Men oavsett när en akt blir tillgänglig för forskare, journalister eller allmänheten så måste ni lära er att skriva så att det kan förstås och inte missförstås av framtida läsare, även sådana som inte har jobbat på Säpo. 

Oavsett är SvD:s avslöjande mycket intressant. Så läs det här och här. 

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Carlos Schakalen, Säpo, Sjukhusaffären, Sjukhusspionaffären, Stasi, Sverige. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Inget erkännande om Stasi för Ersson – och ett förslag på fortbildningskurs för Säpo

  1. Dan Ljungstam skriver:

    Hej, du skriver att SvD: s avslöjande är mycket intressant. Läs gärna då Wilhelm Agrells bok ”Övervakningen av svenska kärnvapenmotståndare 1958-1968”. Kärnvapenmotståndarna registrerades som kommunister; även minderåriga ute i landet och demonstranter utanför Sovjetunionens ambassad i Stockholm.

    I TV-programmet ”Dokument utifrån: Arkiven öppnas” 1999-12-15 (KB i Stockholm) framträdde en äldre herre som befanns registrerad som kommunist i ett arkiv. Mannen intygade att han varit moderat hela sitt liv, men han trodde att ”angivaren” kan ha sett honom på Kursverksamheten i Stockholm där han umgåtts flitigt med konstnärer.

    Jag kommer att tänka på Hitler-Tyskland som hade ett angiverisystem i varje bostadskvarter. Särskilda ”kvartersmästare” tog emot tips som sen användes som bevis vid rättegångar mot de grupper som likviderades.

    Biger Elmér som var ytterst ansvarig för IB, en gång arkivchef för Dokumentationscentralen vid försvarsstabens utrikesavdelning, gjorde kanske rätt då han brände hela IB-arkivet. Sämre för forskarna i framtiden kanske? Hade IB varit en demokratisk och rättsligt inordnad institution i vårt öppna demokratiska samhälle, som Säpo eller Must är, så hade brännandet av IB-arkivet varit ett brott mot grundlagen då alla gallringsbeslut ytterst tas av Riksarkivet.

    Forskarna av arkiv i underrättelsetjänsternas spår har mycket att ta hänsyn till. Förstörda arkiv finns inte mer och hemliga arkiv som inte får öppnas förrän de registrerade är döda kan vara fulla av felaktigheter.

    Å andra sidan döljer sig kanske ”lik i garderoben” – som man säger – i våra hemligaste arkiv, men kan de ansvariga försvara undanhållandet av de dokumenten om andra kan offentliggöras ur samma arkiv?

    Att få reda på vilka arkiv som finns är trots allt en god början.

    Hälsning
    Dan Ljungstam

  2. guenterwe skriver:

    Det är bra att SvD och andra journalister borra vidare i stasi frågan.
    Tyvärr är det bara så att so länge Sverige inte innehar alla F16/F22 och statistikblad för svenska medborgare lär vi aldrig få kunskap om sanningshalten i alla påståenden som figurera media.
    I stället för att kräver ned sig i rapporteringen i enskilda fall borde man fokusera på att skapa opinion för hemtagning av dessa dokument och ser till att de kranskas av t.e. en oberoende kommission. Sedan är det en självklarhet att forskarna tillåts utan munkavel gå igenom materialet samt lämnar en kopia till Stasiarkivet i Berlin där det egentligenhör hemma.

  3. Dan Ljungstam skriver:

    År 2007 började Säpo rekrytera ett stort antal akademiker. Dessförinnan uttogs blivande Säpo-män direkt ur polisleden; bland polismän med en 2-årig fackskola. Den förbättring du efterlyser i tankeklarhet och vårdad skrift i rapporter och PM kommer säkert att kunna avläsas i framtiden.

    Återkommer med en kommentar till sjukhusaffären, när jag läst igenom din post från den 7 juni 2011.

    Hälsning
    Dan Ljungstam

Kommentarsfältet är stängt.