Honecker förolämpas av en passagerare från Malmö (OBS! Bör endast läsas av DDR-nördar)

Tro inte att allt i Stasiarkivet är eländiga saker om förföljelser och förtryck av enskilda medborgare. Det finns små glimtar av humor också. Ta till exempel ”IM Jan Steinkopfs” rapport efter att ha åkt sträckan Malmö-Berlin 1976. Likt i princip alla DDR-medborgare som släpptes ut ur landet och kom tillbaka så skulle det rapporteras till Stasi. Nu vet IM Jan Steinkopf att berätta att hans medpassagerare i sovvagnen, en person som han kände sedan många år tillbaka, förolämpade, ja till och med svärtade Kamrat Honeckers namn genom att berätta ett skämt.

Nu ber jag alla som inte är DDR-nördar och/eller dem som inte vet så mycket om DDR att sluta läsa med en gång. Ni kommer garanterat inte att fatta vitsen. 

Fast om ni ändå vill försöka förstå så kan jag rekommendera en liten uppvärmning, ett referat från den underbara boken Stasiland av Anna Funder, en bok som jag verkligen kan rekommendera. I boken berättar en kvinna från forna DDR om de plågsamma nyhetssändningarna som bara blev längre och längre för att Erich Honecker, och alla hans titlar som bara blev fler och fler, skulle nämnas hela tiden. Inlägget har ni här.

Nåväl, vad kan det då vara som denne mystiske passageraren som klivit på nattåget i Malmö har berättar som är så hemskt? Vad säger han om Kamrat Erich Honecker, partichef i det socialistiska enhetspartiet i den Tyska Demokratiska Republiken, förste byråsekreterare i centralkommittén, ordförande i statsrådet och nationella försvarsrådet, chefen för de stridande förbanden och säkert så mycket mer?

”Wenn ich die DDR-Zeitungen lese, dann lese ich immer den Namen Erich Honecker, Erich Honecker. Im Rundfunk heiss es immer EH, EH (uttalas Eh, ha) und auch im Fernsehen wird immer EH, EH gesagt. Jetzt habe ich mir eine Dose Ölsardinen aus der DDR gekauft und traue mich nicht, sie zu öffnen, wer weiss was da drinnen ist.”

Någon som behöver en översättning? Det är egentligen oöversättbart. Men låt gå:

Honecker är överallt. I DDR:s tidningar. I radion. På tv. Överallt detta E.H., E.H., Nu har jag köpt mig en burk sardiner inlagda i olja. Burken är ju från DDR och nu vågar jag inte öppna den. Vem vet vad man kan hitta i den?

IM Jan Steinkopf försäkrar i alla fall att aldrig tidigare under den mångåriga bekantskapen har han hört något negativt från sin medpassagerare. Hptm Lehmann bestämmer sedan att ärendet ska utvärderas vidare.

 

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i DDR, Stasi, Sverige. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Honecker förolämpas av en passagerare från Malmö (OBS! Bör endast läsas av DDR-nördar)

  1. Hej Lena! Tja, vitsarna var ju ett potent vapen mot diktaturen. Ülo Ignats gav ut en liten fin samling för länge sedan, som jag faktiskt träffade på i dag när jag försökte göra plats för nyare böcker: ”Skrattsalvor mot Sovjet”. Den är full av riktigt roliga historier, vissa som jag kände igen sedan tidigare och som florerat i våra ungerska emigrantkretsar alltsedan vi lämnade landet.

    1967 gjorde mina föräldrar och jag en bilresa till Transylvanien (vore logiskt med två ”s”, egentligen, hmm?) till pappas gamla hemstad, Nagyvárad (Grosswardein, eller Oradea på rumänska). Eftersom min far hade blivit så illa behandlad i Ungern under 18 månader, arresterad som spion / folkfiende (undkom mirakulöst, men det är en helt annan historia…) ville han absolut inte sätta sin fot på ungerskt territorium igen, utan vi tog vägen via Jugoslavien.

    Väl inne i Rumänien träffade vi vänner till min fars föräldrar, ett äldre par. Hur de levde vill jag inte berätta om nu, förutom att det var bland det mest hjärtskärande man kunde föreställa sig. Eftersom de litade fullt och fast på min pappa, vågade de berätta politiska vitsar och vi kontrade och kvällen gick. En vits var uppbyggd på samma tema som Honecker-historien:

    Överallt i tidningar, TV, radio får man höra långa tal av Nicolae Ceaușescu; i skyltfönstren kan man läsa hans samlade verk. Snart vågar man inte sätta på sin rakapparat för att man är rädd för att den börjar sända ett av Ceaușescus ändlösa tal…

    mvh

    Peter v. F.

Kommentarsfältet är stängt.