1 929 Stasiagenter i Västtyskland 1989 – och statistik som kan förklara nordisk rädsla för öppenhet

Som jag berättat i förra inlägget har det kommit fram ny forskning om Stasi, eller närmre bestämt dess utrikesavdelning HV A. Det är Stasiforskaren Helmut Müller Enbergs som lagt fram en ny rapport, ”Anatomie der Staatssicherheit – Geschichte, Struktur und Methoden — MfS-Handbuch”, som gavs ut för några dagar sedan och som ni har här. Rapporten visar att HV A vid tiden för murens sammanbrott hade mycket fler agenter i Västtyskland än vad man tidigare trott.

Der Spiegel har en artikel i senaste numret (47/2011, utg 21 nov) som ni hittar som översatt till engelska här. Bland annat beskriver man lite mer ingående kring den präst som spionerat på den man som senare skulle bli den nuvarande påven (Ratzinger). Stasiagentens täcknamn var ”Erich Neu” och trots att mycket av HV A:s material är förstört menar Müller Enbergs sig vara säker på att det är prästen Josef Frindt som var den skyldige. Frindt är tyvärr död kan inte besvara de frågor som nu uppkommit kring varför han blev agent. Alkoholproblem och en syster bosatt i DDR är teorier till varför han kunde värvas.

Vad jag fann riktigt intressant i artikeln är att Der Spiegel tagit fram en bild över var Stasiagenterna fanns geografiskt. Den har ni här.

Liksom i Sverige var industri(spionage) ett prioriterat område och det kan förklara mycket av ”fördelningen” av agenter i kartan över Västtyskland.

Det finns också en tabell över vilka partier som infiltrerats i Västtyskland. Här har ni statistiken för tiden kring murens fall:

  • Socialdemokraterna (SPD) 78 agenter
  • Kristdemokraterna (CDU) 31 agenter
  • Liberalerna (CSU) 19 agenter
  • De gröna (motsv miljöpartiet) 8 agenter
  • Kristdemokratiska CSU (Bayern) 6 agenter
  • (Ny)nationalistiska (NPD) 1 agent

Det första konstaterandet vi kan göra är att en underrättelsetjänst som HV A troligen mest är  intresserade av att få veta vad de som har reell makt tänker göra.

Den andra konstaterandet vi kan göra är att perifera extrempartier inte är ointressanta, men har de ingen makt är det inte så mycket idé att lägga krut på.

Problemet med extrempartier är att de drar till sig onödig uppmärksamhet från hemlandets säkerhetstjänst, vilket gör att HV A bör ha skytt dem även på grund av detta (tredje konstaterandet).

Det senare är något som bland annat beläggs i min artikel om ”Stasis sexfälla” i senaste numret av Magasinet NEO. Enligt den kravspecifikation som Stasi tar fram för ”byråkaten Sven” fick personen inte ha (släkt)anknytning till DDR och fick inte vara känd för att ha kontakter med kommunister.

Professorerna Helmut Müller Enbergs och Birgitta Almgren har också framfört liknande påstående. Müller Enbergs har bland annat på föreläsningar i höst sagt att HV A medvetet höll sig borta från kommunistiska partier då man begrep att Säpo m fl skulle titta där. Den som blir förvånad över att det inte fanns agenter hos något kommunistiskt parti i den västtyska Stasi-statistiken får här den helt naturliga förklaringen.

Mitt fjärde konstaterande är att vi här antagligen har ett perfekt avtryck av nordisk rädsla. Jag får signaler om att, även om fagra ord lagts fram i Norge från deras motsvarighet till vårt svenska V och S, så är det starka krafter inom norska socialdemokratin som är emot en ökad öppenhet kring Stasis verksamhet i landet under kalla kriget. Det finns människor som inte vill att norska Rosenholzkartotek ska tas hem från CIA. 

Låt våra historiker skriva historien. Låt oss förstå att bara för att en person är med i S, KD eller FP eller för all del något annat parti så behöver det tyvärr inte betyda att den personens hjärta klappar för partiets frågor. Läs gärna om Carl från Malmö, folkpartisten som i polisförhör sa sig sympatisera med kommunismen och nazismen, så förstår ni att det inte är något nytt under solen.

Infiltratörer i politiska partier är något vi inte talar högt om i Sverige. Vi är oskuldsfullt okunniga. Okunskapen leder till politisk rädsla, som i sin tur blir ett hinder för ökad öppenhet kring det som skedde under kalla kriget.

Det ska bli intressant att se hur modiga våra politiker vågar vara i Stasifrågan. Vågar man gå från fagra ord om öppenhet till att verkligen leva som man lär?  

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Danmark, DDR, Finland, Hauptverwaltung Aufklärung, HVA, Norge, Stasi, Sverige, Tyskland. Bokmärk permalänken.