Allt fler vill öppna arkiven och ha hem Rosenholz till Europa – men också kritik mot Almgren

Morgonens inlägg om hur många som tyckt till under det senaste dygnet behöver kompletteras. Här har ni lite fler tyckare:

Trelleborgs Allehanda har rubriken ”Tveka inte att öppna arkiven” på ledarsida. Skribenten Jonas Duveborn refererar till Almgren och Funcke och tycker det är en högst rimlig begäran att de nordiska regeringarna ska agera för att överföra Rosenholz till Stasiarkivet i Tyskland.

Även Mats Johansson Svensk Tidskrift tycker detsamma. Förutom detta har han  en viktig poäng:

”Det verkar som om många uttalanden om stasimaterialet de senaste dagarna görs av folk som inte läst boken och därför inte har hela bilden av detta internationella forskningsprojekt. Det är synd”, skriver Johansson.

Nödlösningar finns för att snabbt få till lite mer kunskap. Här är Johanssons förslag, som jag tycker att både Beatrice Ask och Per Bill borde ta del av:

http://www.dn.se/debatt/sverige-maste-krava-att-cia-lamnar-ut-alla-stasidokument

http://www.expressen.se/debatt/1.2617685/nils-funcke-sluta-smussla-med-stasisvenskarna

Vänsterpartiet i Lunds tidning Veckobladet har publicerat en recensionsliknande kommentar kring professor Birgitta Almgrens bok. Skribenten Roland Andersson läser och refererar ingående till person ”Nr 34” i boken. Därefter kommer följande:

”I debatten beklagar Birgitta Almgren att hon inte fått ställa frågor till nr 34 och inte heller offentliggöra hennes namn. Det har jag utomordentligt svårt att förstå. Varför ska kvinnan tvingas svara på Birgitta Almgrens frågor”, skriver Göran Persson.

Intressant kommentar. Jag har aldrig hört Almgren beklaga sig. Hon redogör hela tiden för Regeringsrättens dom så att journalister och lyssnare ska förstå varför hon inte kan kommentera enskilda fall. Hon har aldrig, mig veterligen, beklagat sig över att hon inte får offentliggöra just precis nr 34:s namn. Göran Persson är inte saklig.

Oavsett hur Regeringsrättens dom hade sett ut har jag uppfattningen att hon inte hade namngett människor. Möjligtvis om någon självmant valt att ställa upp med namn. Möjligen IM König, då hans riktiga namn är känt i Tyskland och Sverige sedan många år tillbaka. Men flera? Varför skulle hon det? Hon valde t ex av egen fri vilja att inte namnge ”Apostel” i sin förra bok (2009). Jag har på egna vägar granskat fallet Apostel och har konstaterat att det var ett ur publicistisk synvinkel helt korrekt beslut. Ett namn och en bild kan egentligen ta bort fokus från det intressanta – vad och varför?

Det andra jag reagerar över är att Göran Persson använder ordet ”tvinga”. Tror han att Birgitta Almgren skulle tvinga sig på människor i sin forskargärning? Jag har ingen uppfattning av någon svensk forskar arbetar med hot som metod. Fantasi och dramatik är inte fel i rätt sammanhang, men det hör inte hemma i något som layoutmässigt framförs som en recension.

Göran Persson beskriver sedan ”Nummer 6”, som antagligen är Marianne Ersson, en kvinna som trätt fram i media nyligen. Han tycker det finns språkliga glidningar i Almgrens text. Därefter kommer det ett:

”Säkert är någon eller några av de 55 misstänkta men frikända personer Birgitta Almgren anklagar skyldiga till något annat än brott”, skriver han sedan.

Vad menar karln med detta egentligen? Skyldiga till vad?

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i DDR, Säpo, Stasi. Bokmärk permalänken.