Hur svenska Stasiagenter kan blanda bort korten för både reportrar och läsare. Aftonbladets lördagsinslag.

I helgen publicerade Aftonbladet en artikel på tema ”Operation slå tillbaka” samt rubriken ”Utpekade spionerna i storbråk med professorn: En stollig gammal tant”.

Ingressen är dock mera modest och sakligt korrekt. Den handlar om att några av de utpekade Stasispionerna hävdar att de är oskyldiga. Professor Birgitta Almgren säger att det är en vanlig strategi bland Stasispioner att beskriva sig som offer.

Aftonbladet tar upp SvD:s intervjuer med ”Nummer sex” (Marianne Ersson). Intressantare är dock att de kontaktat både IM König (den IM som pekas ut som att ha spionerat på Socialdemokraterna) och IM Thomas (prästen som tydligen ska bo i Västerbotten).

IM Thomas säger att han aldrig lämnat uppgifter till Stasi. Han säger att han endast kände en östtysk teolog, som senare visade sig arbeta för Stasi. 

Almgrens version är att IM Thomas på 60-talet angett östtyska studenter som arbetat för demokrati och mänskliga rättigheter. Studenterna ska ha hamnat i fängelse till följd av så kallat ”statsfientlig verksamhet”. Aftonbladet hänvisar till ett dokument ”som sägs bevisa” detta.

Det Aftonbladet inte berättar är att det på sid 185 i professor Almgrens bok står att läsa att ”Thomas” skulle vara ”massgeblich an der Aufklärung der Feindtätigkeit diser Gruppe beteiligt”, vilket alltså betyder att hans uppgifter har varit avgörande för att klarlägga (student)gruppens så kallade ”fiendeaktiviteter” (typ delat ut flygblad)

Aftonbladet låter nu IM Thomas komma till tals. Han har sett dokumentet i Almgrens bok.

”Det är helt fel, det stämmer inte. Den uppgiften finns inte i min egen Stasi-akt. Det visar att det inte stämmer”, säger ”Thomas” till AB.

Reportern Mattias Carlsson avslutar med att skriva att IM Thomas bestämt förnekar att han på något sätt, medvetet eller omedvetet, ska ha angett några studenter. End of story!

Det fattas väsentliga uppgifter i Aftonbladets artikel. IM Thomas och alla andra människor i hela världen kan begära ut sin personakt från Stasiarkivet. Men de kommer aldrig att få allt.

Forskare, men också journalister, kommer alltid att ha en högre grad av insyn i arkivet. Det är således fullt naturligt om Almgrens citerar och visar dokument om IM Thomas som IM Thomas inte har i sin personakt. IM Thomas ”bevis” är därmed noll och intet värt. 

Att inte ljuga utan istället utnyttja okunskapen om hur Stasiarkivet fungerar är inte ovanligt bland utpekade Stasiagenter och andra ”belastade” personer. En PR-konsult hade kallade det mediestrategiskt skickligt hanterat.

I övrigt finner jag till min förvåning att två andra personer anges som ”uthängda” i ”boken” (singularis).

Den f d djurparkschefen på Kålmården, Ulf Svensson, har inte hängts ut i Almgrens bok ”Inte bara spioner”. Däremot skrev Almgren ingående om den östtyske Stasiagenten ”Imme” i sin bok ”Inte bara Stasi” som gavs ut 2009 (s 127-137).

IM Imme var chef för Rostocks djurpark och hette eller heter Dieter Schwarz. Denne man såg till att ha ett utbyte med Kålmårdens djurpark som för IM Immes del inte bara handlade om att beundra varandras exotiska djur. Svensson var även socialdemokrat som IM Imme flitigt rapporterade till Stasi om under många år. Både den tidigare statsministern Ingvar Carlsson och Ulf Svensson själv har intervjuats av Almgren inför publiceringen. När Svensson får ta del av rapporterna säger Svensson att IM Imme genomgående ”blåst upp” sina möten med andra ledande socialdemokrater. Bland annat finns det i en rapport beskrivet att IM Imme haft ett planerat möte med dåvarande utrikesminister Sten Andersson. I verkligheten säger Svensson att de enbart råkade stöta på utrikesministern inne i djurparken en dag.

Almgrens information känns saklig. Ulf Svensson lyfts definitivt inte fram som en Stasiagent. Inte ens som en misstänkt sådan. Nej, istället är det hela en beskrivning om hur en DDR-agent svassar runt en intressant ”informationsbärare”. Svensson hade tydligen goda kontakter med socaldemokratins högsta ledning. Den som läser Almgrens första bok kan ana att Ulf Svensson av någon (S eller Säpo?) uppmärksammas på att djurparkschefen i Rostock kanske inte hade helt rent mjöl i påsen. Svensson tycks då ha dragit åt sig öronen. 

Roligast av allt tycker jag det är när Aftonbladet anger att ”IM König” hängts ut i Almgrens bok! Se till följande fakta:

  1. Sommaren 2000 publicerade Aftonbladet själva uppgifter om IM König (de stavar namnet felaktigt Koenig). ”Han hade god insyn i vad som hände på det socialdemokratiska partihögkvarteret på Sveavägen i Stockholm. Han rapporterar om interna förhållanden i regeringen”, skriver AB:s stringer Asbjörn Svartstad. Mer info här och här.
  2. År 2006 publicerar den tyska forskningstidskriften kring DDR, Horch und Guck, en artikel författad av BStU-forskaren Christian Halbrock. ”Hinter dem Decknamen ‘König’ verbarg sich der schwedische Journalist Björn Jensen”, skriver Halbrock. Den läsvärda artikeln tar också upp IM Königs kontakter inom socialdemokratin. Den kan läsas här. 
  3. Hösten 2007 läggs en artikel om Björn Jensen upp på Wikipedia. Källhänvisningar görs till AB anno år 2000 samt Horch und Guck år 2006. 

Det är i detta perspektiv vi ska konstatera att Björn Jensen nu år 2011 anges ha blivit ”utpekad” av professor Birgitta Almgren. Nästan 11 år efter att Aftonbladet ställde honom mot väggen för i princip exakt samma saker (att han rapporterat från socialdemokratiska partitoppen) beskriver nu AB:s reporter hur ”König” säger att han skrattar år Almgrens uppgifter (som väl i stort är desamma som AB:s) samt att han vägrar läsa hennes bok.

”Den äran tänker jag inte bevisa den stolliga gamla tanten. Jag skrattar tillsammans med Säpo åt henne. Hon får gärna fara ut hur mycket hon vill men det hjälper inte en enda människa”, citerar Mattias Svensson IM König.

Om Almgren är stollig betyder det ju att Aftonbladet också är det. Eller att de i alla fall var det år 2000.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i DDR, Stasi, Sverige. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Hur svenska Stasiagenter kan blanda bort korten för både reportrar och läsare. Aftonbladets lördagsinslag.

  1. Ping: Aftonbladet söker upp en svensk Stasiagents offer | Tankar om IB

Kommentarsfältet är stängt.