Birgitta Almgren berättade om sin bok om Stasi för riksdagen. Vilka personer finns egentligen bakom hemligstämplarna?

Hans Wallmark (M):s blogg framgår att professor Birgitta Almgren, som nyligen kommit ut med boken Inte bara Stasi (Carlsson förlag) har varit i riksdagen och pratat inför en grupp riksdagsledamöter.

Ämnet var inte bara den nya boken, utan det handlade i högsta grad även om att berätta vad Rosenholz-kartoteken är för något, och om varför Stasiforskare genom det så kallade Gotlandsmanifestet vädjar till de nordiska regeringarna om att se till att kartoteken rörande nordiska medborgare överförs till myndigheten för Stasiarkivet, BStU.

Initiativtagare till mötet säger sig Hans Mallvark vara, som finner det intressant med att få veta mer om Stasis infiltration i Sverige.

”För egen del finner jag det lika naturligt att denna period skärskådas som hur Nazityskland försökte infiltrera vårt land. Det har dock uppfattats som olämpligt att närma sig den egna samtiden”, skriver Wallmark.

Problemet för forskare att få tillgång till arkiven har inte undgått honom.

”DDR-statens påverkan och infiltration är något gemensamt för Norden. Det handlar om vår nutidshistoria. Av flera skäl är det viktigt att forskarna i de olika länderna kan arbeta utan begränsningar och hinder”, skriver Wallmark.

Han refererar sedan till Europaparlamentets resolution den 2 april 2009 som handlar om att EU-länderna ska arbeta för ökad öppenhet kring de kommunistiska regimernas brott mot mänskligheten. Paragraf 6 är tydlig om tillgången till arkiven:

”Europaparlamentet beklagar att tillgången till handlingar av personlig betydelse eller för vetenskaplig forskning fortfarande är orimligt begränsad i vissa medlemsstater 20 år efter det att de totalitära kommunistregimerna i Central- och Östeuropa föll. Parlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att göra en verklig kraftansträngning för att öppna arkiv, däribland dem som tillhörde de tidigare säkerhets- och underrättelsetjänsterna”.”

Det känns betryggande att åtminstone en i riksdagen har insikt om vad Gotlandsmanifestet handlar om innan mötet och antagligen att några fler har nåtts av insikten efter detta.

Men nästa pilsner är ju om regeringen har lust att ta i frågan. Hur prioriterat är det att se till att ytterligare en del av vår samtidshistoria skrivs?

Jag får intrycket av att många människor förväntar sig en mängd ”kända” namn bland dem som samarbetade med Stasi. Att det är personer med rötter i SKP, VPK och andra kommunistiska partier som döljs bakom hemligstämplarna.

Det bestående intryck jag har när jag lyssnat på föreläsningar av BStU-forskaren Helmut Müller Enbergs och av professor Birgitta Almgren genom föreläsningar och hennes böcker är följande:

Det verkar vara väldigt vanliga människor som blev medarbetare. De som du egentligen inte skulle kunna ana var det. Det var en del av strategin. De skulle vara små grå eminenser som ingen tänkte på att de fanns. 

Ett strategiskt val som Stasi, inkl utrikesavdelningen HV A, gjorde var att besluta att INTE rekrytera medlemmar i kommunistiska partier. Man antog nämligen att Säpo skulle ha ögonen på just dessa personer.  

På något sätt kvarstår de stora frågetecknen: Varför samarbetade vissa människor? Hur fick man dem att samarbeta? Hur väl lyckades Stasi med att infiltrera vårt svenska samhälle? Och sist men inte minst: Kan dessa kunskaper lära oss något om hur vi ska skydda vårt öppna samhälle i dag?

Det är inte en jakt på enskilda individer. Det handlar om att skriva historia och kanske lära oss något av det också.

För er som inte har full koll på vad Rosenholz är, se länk här, där jag nu också lagt till länkar till BStU:s hemsida för att se hur de olika kartotekskorten ser ut.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i DDR, Gotlandsmanifestet, Hauptverwaltung Aufklärung, HVA, Kalla kriget, SKP, Stasi, Uncategorized. Bokmärk permalänken.