Funderingar kring Guillou-attack nr 1: Svenska Akademien och nobelpriset till Tomas Tranströmer

Vad i hela fridens namn fick Jan Guillou att attackera både Tomas Tranströmer och Zlatan i veckan? Vad är det för mekanismer som triggat igång honom? Jag har funderat och har mina teorier.

Låt oss börja med Tranströmer och nobelpriset i litteratur:

  1. Nobelpriset i litteratur eklaterades av den ständige sekreteraren Peter Englund den 6 oktober klockan 13.00. Inom några minuter vet ”halva världen” om att Tranströmer fått priset. Internationellt jubel.
  2. En halvtimme senare, närmre bestämt klockan 13.32 publicerar Nöjesguiden en intervju med Jan Guillou på nätet. I intervjun framgår att Pascal Engman ställt frågor till Jan om både Nobelpriset i litteratur och om Tranströmer. Guillou citeras för följande replik ”Ingen svensk kan få Nobelpriset efter att Eyvind Johnson och Harry Martinsson fick dela på det, den pinsamheten sitter väldigt djupt.” Pascal Engman citerar Tranströmer och Guillou konstaterar att frasen är ”fånig”.

Jan Guillou måste ha blivit intervjuad någon gång före den 6 oktober, innan det att han och hela världen visste att Tomas Tranströmer fått nobelpriset i litteratur. Det är uppenbart att det nu vid lunchtid den 6 oktober är pinsamt för Guillou, eftersom den allvetande Guillou visat sig ha fullständigt fel i sitt uttalande om Svenska Akademiens kommande val av pristagare.

Risken är nu att någon konstaterar detta offentligt. Hur gör man mediestrategiskt för att undvika att få byxorna neddragna? Anfall är bästa försvar, eller som Jan Guillou uttryckte det i tidningen Focus 29 augusti 2008:

”Jag brukar vinna debatter, för där är det brutalitet, snabbhet och hänsynslöshet som gäller, snarare än ett förhållande till sakfrågan.”

När P1 Morgon dagen efter tillkännagivandet av litteraturpristagare bjuder in Jan Guillou och akademiledamoten Pär Wästberg inriktas diskussionen på Jan Guillous kritik av att man gett priset till en svensk. Jan Guillou använder uttryck av typen ”dåliga svenska nobelpristagare” och ”världsmästerskap i obegriplig litteratur”. Guillou ger också kritik mot att fredspris delats ut till många amerikanska presidenter, kritiserar Eyvind Johnsson och hänvisar till ”dåliga svenska nobelpristagare”.

Vad är sakfrågan egentligen?

P1 Morgons debatt är egentligen en icke-debatt. Begrunda följande: Guillous USA-kritik är väl känd. Eyvind Johnsson var emot diktaturer och ogillades av samtidens vänster. Samtidigt som Tomas Tranströmer skrev poesi om förtryck i de baltiska länderna samverkade Jan Guillou med KGB.

 DN Kultur skriver professorn, litteraturkritikern och vännen Lars Gustafsson följande om Tranströmer:

”Hans insats för de fruktansvärt misshandlade och förtryckta baltiska länderna och deras inlåsta kompositörer och diktare skall inte underskattas.”

I en artikel av Åsa Beckman i DN fångas det också in:

”När det svenska kulturklimatet på 70-talet politiserades och förhållandet till Sovjetunionen var laddat skrev Tranströmer i ‘Östersjöar’ modigt om dem som tystades och fängslades i Baltikum.”

Östersjöar gavs ut 1974. Jan Guillou påstår sig ha avbrutit sina kontakter med KGB 1972.

I övrigt har jag saknat det humoristiska i Jan Guillou-attacken. Den påminner om något som hände en svensk damtidning 1989. I princip samma dag som deras tidning nådde butikerna med nyheten att Björn Borg och Loredana Berté hade separerat kunde kvällstidningarna berätta att de tu hade gift sig. Jag kommer ihåg att någon ansvarig från damtidningen blev intervjuad i radio och sade något surt om att kvällstidningarna och veckotidningarna hade olika pressläggningstider. Tja, det har ju uppenbarligen Nöjesguiden och andra medier också!

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Jan Guillou, Journalistik, KGB. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Funderingar kring Guillou-attack nr 1: Svenska Akademien och nobelpriset till Tomas Tranströmer

  1. Ping: Boken som stapelvara och kvällstidningsjournalisten som författare | Nemokrati

Kommentarsfältet är stängt.