Olle Wedholm menar att det är avsaknaden av juridiskt rättsskydd som är orsaken till att östtyskar inte kan resa utomlands (mer än i undantagsfall)

En skamfläck i Sveriges historia

REGERINGEN DISKRIMINERAR

18 MILJONER MÄNNISKOR

Med denna rubrik presenterar Arbetaretidningen anno 1968 ‘sanningen’ om situationen för den östtyska befolkningen. I alla fall Olle Wedholms version av denna.

Wedholm har fått postnummerkatalogen i brevlådan och berättar i nr 25/sid 13 att han har upptäckt att post till Västtyskland ska anges med nationalitetsbeteckningen D. Däremot finns ingen nationalitetsbeteckning angiven för post till Östtyskland, eller TDR, Tyska Demokratiska Republiken.

”Tyvärr är Posten inte ensam om detta förnekande av 18 miljoner människors existens”, skriver Wedholm.

Han räknar upp andra som diskriminerar TDR-medborgarna: Skolöverstyrelsen, Statens Järnvägar, regeringen, socialdemokratin och tja, egentligen hela svenska folket. 

Bäst att göra en liten resumé så att man förstår vad Wedholm menar:

Hösten 1949 bildas den DDR, eller Tyska Demokratiska Republiken, TDR, som de svenska DDR-anhängarna länge ville kalla landet. Det dröjde dock väldigt länge innan den nya staten kom in i den internationella värmen. När Wedholm skriver sin inlaga har Sverige ännu inte erkänt DDR. Det är många andra länder som inte har gjort det heller. Sverige och Västtyskland erkände DDR först 1972. Året därpå blev landet medlem av FN.

Det är i detta perspektiv vi ska läsa Wedholms inlaga. Postverket har inte tagit med nationalitetsbeteckningen för DDR/TDR. Wedholm ringer till posten och får en ursäkt för att man glömt bort DDR/TDR, som senare ges beteckningen DX. D som i Deutschland. Vad X står för vet inte Wedholm.

Skolöverstyrelsens diskriminering av östtyskarna sker i läroböckerna i tyska, ”som Göran Palm helt korrekt påvisat i sin bok ‘Indoktrineringen i Sverige'”, skriver Wedholm.

Vad Göran Palm har bevisat framgår ej av artikeln, och jag har inte läst Göran Palms bok. Men jag kan ana efter att ha läst professor Birgitta Almgrens bok ”Inte bara Stasi”, som tar upp hur viktigt det var för DDR och Stasi att framstå i bra dager i Sverige, både före och efter det svenska erkännandet av DDR. Läs gärna Almgrens bok eller ta del av denna artikel i Skolvärlden. Den ger en bra resumé över hur viktig den svenska skolan var som inflytandeplattform för Stasi och DDR. Dessutom har artikeln en bra tidslinje kring DDR:s historia.

Almgren är tydlig med att det inte var ett ensidigt utbyte mellan Sverige och DDR. Nej, det fanns en ömsesidig beundran inom skolvärlden.

Jag hittar just nu inte sidan, men någonstans i Almgrens bok beskrivs det hur Stasi bland annat engagerat sig i min tyska lärobok ”Bitte Sehr”. Det gällde att få positiv information om DDR i svenska skolor. Jag har inte läroböckerna kvar, men jag minns att förutom ”Guten Tag, mein Name ist Dieter Weber” så fanns det någon text om besök på Leipziger Messe, kartor och beskrivningar över BRD och DDR m m.

Tänk att kalla kriget och kampen om själarna tog sig ända bort till min skolbänk!

Göran Palm anges i alla fall i en (Stasi)rapport från 1968 av Jan Peters vid DDR:s kulturcentrum i Stockholm tillhöra ”en mycket inflytelserik grupp svenska radikala kulturskapare” som var ”relativt progressiva” och som skrev i tidningar och tidskrifter som Aftonbladet, Konkret, Zenit och Tidssignal. Jan Peters placerar Göran Palm i den ”maoistiskt influerade gruppen” tillsammans med bl a Jan Myrdal och Sara Lidman (Källa: Inte bara Stasi, s 168).

Åter till Wedholms artikel.

”Att TDR är ett land som icke finns i denna värld är även ett axiom för Statens Järnvägar”, skriver Wedholm.

SJ har alltså bjudit in svenska tidningar till att närvara när det nya snabbtåget ‘Berlinaren’ ska avgå från Ostbahnhof. I hela balunset ingick en rundresa på 5 dagar. Det Wedholm vänder sig mot är att TDR inte nämns med en stavelse, trots att resan tydligen ska ske genom landet. Resan uppges istället ske på ”tyska riksjärnvägar”.

Nästa diskriminering har Wedholm uppmärksammats om via enhetsskolans fader Stellan Arvidsson, som i radio berättat om att svenska utlänningskommissionen som vägrat inresetillstånd till östtyska representanter som skulle närvara vid en konferens om eventuellt svenskt erkännande av DDR/TDR. Arvidsson har uttalat sig i egenskap av ”aktiv medlem i Föreningen Sverige-TDR”.

Nu kommer vi till Olle Wedholms stora slutsats:

”Här får man ständigt i den svenska pressen och av den s.k. allmänna opinionen höra att man kan ju inte erkänna ett land som vägrar sina medborgare att resa utomlands, när det är vi själva som vägrar dem denna möjlighet.”

Det är alltså här vi har ytterligare en diskriminering. Från utlänningskommissionen och från regeringen. Eller som Wedholm uttrycker det: ”Det är socialdemokrati det!”

Eftersom ”förhållandena icke är normaliserade” mellan Sverige och TDR/DDR så har östtyska medborgare inget ”juridiskt rättsskydd i händelse av olycksfall, sjukdom m m.”

”Därför kan TDR icke låta sina medborgare annat än i speciella undantagsfall och under eget personligt ansvar resa hit. Det är vi som förbjuder dem, genom att icke erkänna TDR, men alla svenska massmedier överflyttar skulden på TDR!” skriver Wedholm.

Inte med ett ord nämner Wedholm flykten från östblocket. Av siten ”Chronik der Mauer” finns Berlinmurens dödsoffer uppräknade.

Åren 1961-76 har 80 personer dödats när de försökt fly över Berlinmuren. År 1968, året då Wedholm skriver sin inlaga i tidningen Arbetaretidningen, dödas sex personer som försöker fly och en gränssoldat som hamnat mitt i skottfältet under ett flyktförsök.

Jag kände inte dessa människor, men tror inte att de funderade över juridiska rättsskydd i händelse av olycksfall och sjukdom när de bestämde sig för att lämna den Tyska Demokratiska Republiken, TDR/DDR. Olycksfallsrisken var väl dessutom störst i den döda zonen mellan Öst- och Västberlin – och där rådde väl varken rättsskydd eller olycksfallsförsäkringar vare sig före eller efter Sveriges erkännande av DDR.

I Olle Wedholms världsbild a la 1968 är det Sverige som ”kallsinnigt” förnekar 18 miljoner människor möjligheten att leva under normala förhållanden. Enligt Olle Wedholm är detta ”en svensk diskriminering som kan mäta sig med vilken diktaturregims som helst.” 

Olle Wedholms text är intressant och viktig. Genom honom får vi veta mycket om samtiden. Om hur mycket, eller möjligen att ”allt”, som rörde DDR kunde bli politik i Sverige. Till och med SJ och Posten drogs in i kalla kriget-konflikten.

Wedholm gör sin tolkning av skeendet, vilket innebär att allt ovanstående handlar om diskriminering av 18 miljoner medborgare.

I min analys ser jag istället ett vaakum och en tvehågsenhet som fanns kring Tyskland de första årtiondena efter andra världskrigets slut. DDR och BRD bildades, men så länge DDR inte erkändes av svenska regeringen så fick svenska statstjänstemän tassa runt och hitta nya begrepp och formuleringar för att försöka vara så opolitiska som möjligt. Vilket tydligen resulterade i precis motsatsen.

Men en av Wedholms tolkningar tar enligt mig priset. Hans påståenden om att det är det juridiska rättsskyddet som är den stora hindret för att östtyskar ska få släppas ut ur landet. Den yttersta tolkningen av Wedholms påstående är ju i så fall att det är Skolöverstyrelsen, SJ, svenska regeringen, socialdemokratin, utlänningskommissionen samt alla svenska medborgare som levde anno 1968 som var delansvariga för Berlinmuren, och därmed också att folk sköts eller sattes i fängelse när de försökte fly över den. Mon dieu!

Mer om Olle Wedholm har ni här. 

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i DDR, Olle Wedholm, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Olle Wedholm menar att det är avsaknaden av juridiskt rättsskydd som är orsaken till att östtyskar inte kan resa utomlands (mer än i undantagsfall)

  1. Ping: Olle Wedholm får inte sitta som nämndeman i IB-rättegången – och menar att han blivit diskriminerad | Tankar om IB

Kommentarsfältet är stängt.