Om varför fotbollsspelaren Lutz Eigendorf punktmarkerades av 71 personer från Stasi. Sport, politik och mystiska olyckor i Västtyskland och Stockholm.

Och så går vi över till ”Sportnytt”:

Den tyske fotbollsstjärnan Lutz Eigendorf har avlidit. Eigendorf spåddes en lysande karriär 1979 när han som 22-åring togs ut i det östtyska landslaget. Samma år hoppade han av till Västtyskland och kom att spela bland annat för Kaiserslautern. Lutz Eigendorf blev även känd som regimkritiker. Han blev 26 år gammal.

Tja, så skulle det kunna ha låtit i en sportsändning i mars 1983. Det är nog en rätt sann version. Lutz Eigendorf dog verkligen i mars 1983. Han körde rätt in i ett träd med sin Alfa Romeo. Han låg i koma i två dagar innan han avled. Han hade spåtts en lysande karriär, men lyckan stod honom inte riktigt bi efter att han hoppade av till väst.

Men hur kunde det komma sig att Eigendorf hade 2,2 promille i blodet när han faktiskt inte druckit särskilt mycket alkohol under olyckskvällen? 

Eigendorfs fru och vänner ställde sig tvivlande till uppgifterna om att Eigendorf hade hällt i sig så mycket alkohol den aktuella kvällen. Dokumentärfilmaren och författaren Heribert Schwan söker i ”Tod dem Veräter” (2000) till och med upp personer som serverat Eigendorf den aktuella kvällen och sår ännu mer tvivel.

‘Tod dem Veräter’ är inget uttryck som Schwan hittat på. Det är det han får höra ‘off the record’ från olika Stasimedarbetare. I Östberlin har mottot ‘Död åt förrädaren’ myntats efter Eigendorfs avhopp 1979.

Nu får vi börja från början. För det första måste vi rekapitulera situationen under kalla kriget. Till och med hemma i Sverige redovisade vi ju OS- och VM-medaljer ur ett Öst/Väst-blocksperspektiv. Jag minns tabellerna från svensk tv om hur många medaljer som Sovjet och de andra öststaterna tagit respektive vad USA och dess allierade hade kammat hem.

Sport var i högsta grad politik och det var det definitivt i DDR. Hette laget Dynamo tillhörde det Stasi och Folkspolizei. Hette de Lokomotiv var de organiserade under järnvägen.

Dynamoklubbarna leddes av SV Dynamo och detta lilla Dynamo-förbund leddes av den fanatiske fotbollsfantasten Erich Mielke, tillika chef för Stasi. 

Nu råkade det vara så att Mielke var ishockeyfantast också.

Har någon undrat varför DDR bara hade två ishockeylag som spelade evighetsturnering med varandra år ut och år in? Rätt svar: Erich Mielke. 

1969 hade den politiska ledningen för det planekonomiska DDR beslutat att sportgrenar som krävde stora resurser (typ ishockey) eller där man skulle få svårt att ta hem medaljer (alpint, tennis, bordtennis) eller där man inte ansåg sig ha för regimen hög marknadsföringspotential (typ handikappidrott) kort och gott skulle läggas ner.

Problemet var att ingen vågade gå emot ishockeyfantasten Mielke. Därför lades aldrig hockeylagen FC Dynamo Berlin och FC Dynamo Weisswasser ner. Under 19 år fram till murens fall bildade de en egen liten evighetsliga med det optimala målet att både vinna och komma näst sist.

Fotbollen kunde väl säkerligen också vara dyr och den internationella konkurrensen var hård. Varför lades inte fotbollen ner? Svaret är nog en blandning mellan att det tyska folket, oavsett om de bodde på den ena eller andra sidan järnridån, älskade fotboll. Så gjorde även en del av DDR:s makthavare.

Det är ur detta perspektiv vi ska se Lutz Eigendorfs avhopp 1979. Han hoppar av från BFC Dynamo-Berlin. En klubb som låg under Stasi, vars högste chef hette Erich Mielke och som älskade fotboll.

När sedan Eigendorf har mage att kritisera DDR-regimen vid upprepade tillfällen i offentliga sammanhang i Väst blir det inte precis bättre.

I samband med Eigendorfs avhopp sattes mängder av Stasimedarbetare på att förhöra och även övervaka Eigendorfs hustru Gabriele och hans föräldrar för att se om de har kontakter med avhopparen. Inget tydde på att familjen kände till Eifendorfs planer i förväg.

Trycket var dock hårt på familjen och Gabrieles mamma kunde inte stå emot. Hon föreslog att en gammal friare till Gabriele ska dras in i spelet. För att göra Lutz Eigendorf svartsjuk och återvända till fru och barn.

Nu råkade det vara så lägligt att mannen ifråga redan arbetade för Stasi. Han skickades på Gabriele så som Romeoagent, med uppdrag att förföra. På så sätt fick Stasi förstahandsinformation, inte bara från Gabrieles hem, utan även från hennes sovrum. ”IM Peter” erövrade Lutz Eigendorfs hustru, men fotbollsspelaren kom inte tillbaka. Han blir kvar i Västtyskland. Det blev skilsmässa och Gabriele gifte om sig med sin Romeo.

Även Lutz Eigendorf övervakades i Västtyskland. Stasiagenter fanns hela tiden i hans närhet för kartläggning och övervakning. En av agenterna låtsas vara hans vän och får bo i Eigendorfs lägenhet ett tag.

Lutz Eigendorfs andra fru vittnar i Schwans dokumentär om hur rädd hennes man var för Stasi, trots att han bodde i Västtyskland. 

Det gick inte så bra med fotbollen. Eigendorf kände sig ensam. Han fick tillbringa mycket tid på avbytarbänken. Efter avhoppet spelade han först för Kaiserslautern, från 1982 för Eintracht Braunschweig.

Bara ett drygt halvår senare var Lutz Eigendorf död. Han dör strax efter att han i västtysk tv än en gång uttalat sig negativt om situationen i DDR och om DDR-fotbollen, strax innan BFC Dynamo-Berlin ska spela match i västtyska Stuttgard.

Var allt iscensatt som en hämnd? Var allt iscensatt för att hindra ytterligare avhopp från BFC Dynamo-Berlin i samband med matchen i Västtyskland? Enligt Heribert Schwan är det mycket som tyder på detta.

Schwan har läst Lutz Eigendorfs Stasiakt. Eller i alla fall det mesta av den. Delarna som rör tidpunkten kring Eigendorfs dödsfall är som av en händelse ”gallrad”.

Stasiakten ‘Feindperson Eigendorf, Lutz’ visar i alla fall att Stasi lade ner stort engagemang i saken. 50 fast anställda Stasimedarbetare jobbade med ärendet. 17 inofficiella medarbetare, s k IM, arbetar med övervakning av Gabriele Eigendorf och Lutz Eigendorfs föräldrar. Fyra IM sänds till Västtyskland för övervakning av Lutz Eigendorf.

Punktmarkering i fotbollssammanhang brukar skötas av en spelare. I Stasis fall sätter man 71 medarbetare på fallet Lutz Eigendorf! 

Mer som kan vara av intresse:

Schwan lägger fram uppgifter som tyder på att allt var en mordkomplott. Bland annat visar han att personer som deltog i övervakningen av Eigendorf i Västtyskland tillhörde en speciell insatsgrupp, specialicerad på likvidering.

2003 greps en medlem ur just precis denna insatsgrupp. Han kallades ”Jürgen G.” av åklagarsidan och hördes inte bara om fallet Lutz Eigendorf utan även om ett påstått mord på Sveriges Televisions reporter Cats Falck och hennes väninna Lena Gräns. Om det senare har journalisten Bo G Andersson, i dag redaktör för DN Debatt, nog gjort den allra bästa täckningen skriven på svenska. Ni har länkar till detta bland annat här och här.

För den som läser tyska rekommenderas bevakning i Cats Falck-ärendet av journalisten Andreas Förster på Berliner Zeitung. Han citeras bl a här av Expressen  (där f ö Herr Bohnsack också förekommer i texten).

Det finns uppgifter som tyder på att Cats Fack ska ha kommit på uppgifter som handlade om vapensmuggling via DDR med kopplingar till svenska Bofors. Och som en parantes har vi ju ytterligare ett mystiskt dödsfall i samband med Boforsaffären, nämligen då krigsmaterielinspektör Carl Algernon 1987 råkade trilla framför ett tåg i Stockholms tunnelbana. Stasi har blivit utpekat som skyldig till detta mystiska dödsfall.

Men åter till fotbollen:

Schwan visar att det fanns dokument och utarbetade metoder för hur man skulle bli av med ‘Feindperson Eigendorf, Lutz’. Eigendorf skulle övermannas, fyllas med alkohol och sedan skrämmas att fly från platsen i sin bil. Vid olycksstället ska han ha blivit bländad av en bil vars förare plötsligt tände sina lyktor. Vem skulle sitta i bilen med de bländande lyktorna? Stasiagenter! 

Varför allt detta för en enda fotbollsspelare? Därför att många idrottsmän och -kvinnor som hoppade av valde tystnad. De kommenterade bara sina idrottsliga prestationer. Så gjorde inte Lutz Eigendorf.

Eigendorf valde vid flera tillfällen att uttala sig offentligt om DDR i mindre smickrande ordalag. Han ställde upp i tv framför Berlinmuren med den gamla hemmaarenan skymtande i bakgrunden. Stasichefen Erich Mielke blev inte arg. Han blev rasande.

Detta som en väldigt lång förklaring till mottot inom Stasi gällande Lutz Eigendorf. Tod der Verräter. ‘Död åt förrädaren’.

Några fullständiga bevisen för att lagföra någon för Lutz Eigendorf, Cats Falck, Lena Gräns eller för all del Algernons död har aldrig lagts fram. Förhören med ‘Jürgen G.’ gav tydligen inte någon närmre belysning.

Låt oss istället konstatera att Stasis engagemang var minst sagt brett. Från fotboll till Bofors. Om man kunde sätta 71 personer på en enda fotbollsspelare i Väst – vad var Stasi då inte kapabla till i andra sammanhang? 

Vill du veta mer om Mielke, Stasi och fotboll i DDR, försök då få tag på Hans Leskes ”Erich Mielke, die Stasi und das runde Leder” (2004). Boken är tyvärr slut, men länk till förlaget finns här.

Heribert Schwans bok ”Tod dem Verräter” (2000) bör väl också letas efter på antikvariat. På Schwans hemsida finns information om boken här.

Advertisements

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Boforsaffären, Cats Falck, Erich Mielke, Hauptverwaltung Aufklärung, HVA, Sport, Stasi, Uncategorized. Bokmärk permalänken.