Stasimannen som gillade att spela blind, en fotoutställning med Stasifotografier och Stasiagenternas olika tecken vid övervakning

”Jag tror att jag hade det enda jobbet i världen där man varje morgon fick gå in på ett lager och bestämma: ‘Vem vill jag vara i dag?’ Jag fick välja en förklädnad. Ibland var jag parkvakt i grön uniform, ibland sophämtare i overall eller någon som hade kommit för att reparera elledningarna.”

Repliken är hämtad ur kap 15 i Anna Funders bok ”Stasiland” (Forum 2003). Anna Funder träffar Herr Christian, som arbetade för Stasi. Under DDR-tiden var ett av hans uppdrag att ta reda på vilka bilar som kunde innehålla gömda östtyskar som försökte fly till Väst. Herr Christian säger att han gillade att spela västeuropeisk turist, eftersom kläderna var av så mycket bättre kvalitet. Han fick ha riktiga skinnhandskar och köra västerländska bilar som Mercedes eller Golf.

Jag läser Funders bok, om föräldrar som drogade sina barn och lade dem i bakluckan på en bil. Barnen skulle ju hållas tysta och lugna under flykten. En dag öppnar Herr Christian en baklucka och hittar en kvinna och ett barn. Just denna dag är Herr Christian civilklädd och för något ögonblick tror kvinnan att hon har nått friheten. Att hon är i väst. Glädjen i ansiktet varar bara en kort stund. Herr Christian säger till Anna Funder att det kändes hårt att ta kvinnan och barnet till häktet i Potsdam.

”Jag är en känslig man”, säger han och hänvisar samtidigt till att han höll hårt på lagen. Kvinnan skulle antagligen få 1,5-2 års fängelse för sitt flyktförsök. Att fly från DDR var fel. ”Det hade jag uppfostrats till att tycka ända sedan dagis.”

I sommar har en fotoutställning från Stasiarkivet visats i Berlin. Utställningen finns beskriven på Spiegels hemsida, men bilderna verkar inte funka. Istället hittade jag bilder på Simon Menners hemsida här. I fotogalleriet får man se saker som kan ha intresserat Stasi. Som bilder på popartister från Väst och annat som tonåringar kan ha hängt eller klistrat upp på väggar och skåpsdörrar (glöm inte klicka på pluttarna, för att se alla bilderna).

Vem träffades och pratade med vem vid brevlådan (måhända är det ett konspirativt möte med barnvagn … Det är f ö fullt möjligt att brevlådan var utrustad med avlyssningsutrustning så att brevlådesamtalet kunde avlyssnas).

Vi har här en bilder för genomsökning av amerikansk soldats hotellrum där allt fotograferats med polaroidkamera så att allt kan sättas på rätt plats så att soldaten inte ska begripa att Stasi varit där och rotat. Och så har vi då förklädningsbilderna. Här får en Stasiagent hjälp med nya mustascher och skägg och här ser ni en kvinna i olika skepnader. Något av det roligaste är sekvenserna där spioner fotograferar spioner. 

Väl ute på övervakningsuppdrag gällde det att kunna signalera till sina Stasikollegor. Här har ni något exempel på tecken jag inte lyckats lista ut från Steven Menners utställning. Höger hand vinklas uppåt. Däremot har jag några andra användbara Stasi-tecken här:

  • Vidrör din näsa med hand eller näsduk – Se upp! Objektet som ska övervakas kommer!
  • Handstrykning över håret alt lyft hatten i kort rörelse – Objektet rör på sig, går vidare eller går förbi
  • Ena handen på mage eller rygg – Objektet står stilla.
  • Båda händerna på mage eller rygg – Objektet återvänder.
  • Huka och knyt skosnörena – Du riskerar att avslöjas och vill avsluta uppdraget.

Vill du tala med din gruppchef? Ta fram portföljen eller något liknande och inspektera innehållet! 

Vad är då Herr Christians tips för den allra bästa covern? Till Anna Funder säger han i alla fall att det är att spela blind. Det är den bästa täckmanteln för att i hemlighet observera andra människor.

”Jag hade käppen, glasögonen, armbindeln med tre prickar. Ibland skaffade jag till och med en flicka som höll min arm och guidade mig.”

Men det är en sak man inte får glömma som ”blind” spion, menar Herr Christian. Glöm inte ta av dig klockan!

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i DDR, Stasi. Bokmärk permalänken.