Finns det 900 hemliga sidor Säpoförhör från 120 hemliga förhörstimmar med Jan Guillou?

Låt oss då övergå till Jan Guillous påstående om procentsatser kring hemliga respektive offentliga förhör med Jan Guillou.

”Mina offentliga förhör från IB-utredningen är bara på lite drygt hundra sidor. Det motsvarar högst tio procent av den sammanlagda förhörstiden”, skriver han ju i sina memoarer (s 225, pocketversionen)

Jag må då säga att Janne verkligen blandar pittar med morötter, som det så vackert heter. Procent av sidor översätts till förhörstid. Det finns ingen klar definition på vad ”offentliga förhör” respektive ”IB-utredningen” är för något. Alltså vet ingen om det Jan säger är sant eller inte. Ingen kan protestera. Jan står oemotsagd. Låt mig förklara vad jag menar.

  • Jan Guillou häktas i sin frånvaro fredagen den 19 oktober 1973. Han grips under helgen och förs till Stockholm. Första förhöret hålls den 22 oktober 1973.
  • Efter häktningsförhandlingen den 9 november får åklagaren fram till den 23 november på sig att väcka åtal.
  • Åklagaren begär anstånd under häktningstiden. Åtalet läggs fram den 12 december 1973.
  • Rättegång hålls och dom faller den 4 januari 1974. Jan Guillou samt Peter Bratt och Håkan Isacson döms till ett års fängelse vardera för spioneri.

Varje förundersökning sker under tidspress. Under ett visst antal veckor pågår ett arbete som antingen ska leda till åtal eller att den frihetsberövade släpps. Man kan minst sagt säga att det är ett intensivt arbete för åklagare, förhörsledare och andra. Så också i det så kallade IB-ärendet.

I första skedet har man bara ungefär fyra veckor på sig att lägga fram ett åtal. Under dessa veckor sker intensiva förhör med Jan Guillou, Peter Bratt och Håkan Isacson. Efter  någon vecka hålls häktningsförhandlingen och åklagaren får klartecken. De tre ska hållas kvar i häkte och åtalet ska läggas fram tre veckor senare. 

Guillou, Bratt och Isacson är inte de enda som förhörs. Ytterligare personer sitter frihetsberövade den första tiden, en ung student och en medarbetare till FiB/Kulturfront. Utöver detta hörs statssekreterare, överbefälhavare, Håkan Isacsons bror, FiB/Kulturfrontfolk som Greta Hofsten och Jan Stolpe med flera. IB-agenten Gunnar Ekberg, som fått fly hals över huvud till hemlig ort, flygs till Sverige för att också bli förhörd. 

Beslag görs på arbetsplatser och hemma i bostäder. Beslagslistorna är långa som ösregn och genomgången av materialet tar säkert sin beskärda del av utredarnas arbetstid. Allt ska gås igenom. Vad är intressant och vad är irrelevant? Vad ska man fråga de häktade om. 

Av IB-åtalet framgår att det första förhöret med Jan Guillou hålls 1973.10.22. Detta är en måndag. Guillou har under helgen gripits i Lund och förts till Stockholm. Klockan 16.15-16.20 denna måndag informeras han om att han fredagen den 19 oktober 1973 anhållits i sin frånvaro som misstänkt för spioneri. Han erinras om sin rätt att anlita offentlig försvarare under förundersökningsperioden. Guillou nekar till brott och säger att han vill ha Hjalmar Petri som offentlig försvarare. Det hela är alltså över på fem minuter. Det resulterar i ett protokoll som är på en A4-sida.

Låt oss nu summera antalet förhör med Jan Guillou som återfinns i IB-åtalet. Låt oss börja med den första veckan:

  • 1973.10.22. En måndag. Förhör kl 16.15-16.20. Summa: 5 minuter. 1 A4-sida
  • 1973.10.23. En tisdag. Förhör kl 13.45-15.20. Summa: 1 h 35 min. 10 sidor.
  • 1973.10.24. En onsdag. Förhör kl 12.40-15.20. Summa: 2 h 40 min. 14 sidor.
  • 1973.10.25. En torsdag. Förhör 13.30-15.40. Summa: 2 h 10 min. 12 sidor.
  • 1973.10.26. Fredag förmiddag, förhör 09.35-10.30. Summa: 55 min. 6 sidor.
  • 1973.10.26. Fredag eftermiddag, förhör 15.25-16.00. Summa: 35 min. 4 sidor.

Denna första vecka hittar jag alltså uppgifter om att Jan Guillou förhörs i sammanlagt 8 timmar. Eller rättare sagt: jag har hittat sex förhör om åtta timmar som har resulterat i 47 sidor förhörsprotokoll som ingår i IB-åtalet.

Det är fullt möjligt att Jan Guillou har blivit förhörd vid andra tidpunkter denna veckan och att detta inte är med i åtalet, men låt oss se till annat som också måste hinnas med.

Utöver dessa åtta timmar ägnar Jan Guillou säkerligen ett antal timmar åt att prata enskilt med sin offentliga försvarare Hjalmar Petri, för att så att säga sätta in honom i arbetet.

Å andra sidan måste man beakta att också förhörsledaren K-E Friberg och förhörsvittnet Arne Isaksson ägnar 8 timmar till att sitta och lyssna på Jan Guillou. Innan varje förhör måste de ha en viss förberedelsetid. Efter förhöret ska ett förhörsprotokoll skrivas ut och läsas igenom av förhörsvittnet. Efter detta får Jan Guillou ta del av detta för eventuella tillägg och göra justeringar.

Friberg och Isaksson ägnar säkert även tid till att ta del av andra förhörsprotokoll, eller kanske sitta med och i hemlighet lyssna i ett annat rum när t ex Peter Bratt eller Håkan Isacson eller någon annan person förhörs av kollegorna. De sitter säkerligen också på flera möten med åklagare och andra som är engagerade i förundersökningen.

Det är fullt möjligt att K-E Friberg och Arne Isaksson måste ägna sig åt någon annan förundersökning några timmar denna veckan. Allt annat arbete avstannar nämligen inte bara för att Jan har gripits. Friberg och Isaksson genomför kanske också något förhör där Jan Guillou inte sitter med (det framgår av åtalet att de bl a håller ett förhör med Greta Hofsten i början på november).

Kort och gott kan jag konstatera att åtta timmars förhör med Jan Guillou under en arbetsvecka samt diverse annat arbete som jag nämnt ovan kan vara precis det som K-E Friberg och Arne Isaksson mäktar med. Det är fullt möjligt att de går på knä och jobbar övertid i detta läge. 

De resterande tre veckorna tycks något lugnare, om man tittar på antalet förhörsprotokoll som finns i åtalet. Men det behöver inte vara det. Så här ser det ut andra veckan:

  • 1973.10.30. En tisdag. Förhör 14.45-15.00. Summa: 15 min. 3 sidor.
  • 1973.11.01. En torsdag. Förhör 13.30-14.10. Summa: 40 min. 6 sidor.

Den andra veckan förhörs Jan Guillou i minst 55 minuter som resulterar i 9 förhörssidor. Här finns det naturligtvis tid för mer förhörstid. Det bör dock beaktas att det är allhelgonahelg mitt i alltihop. Luckan mellan torsdagen och tisdag i nästa vecka är därför helt logiskt.

  • 1973.11.06. En tisdag. Förhör 13.00-16.00. Summa: 3 h. 11 sidor.
  • 1973.11.07. En onsdag. Förhör 13.00-15.50. Summa: 2 h 50 min. 11 sidor.

Vecka tre resulterar i minst 5 timmar och 50 minuters förhörstid och 22 förhörssidor.

  • 1973.11.12. En måndag. Förhör 13.10-16.15. Summa: 3 h 5 min. 16 sidor.
  • 1973.11.23. Förhör 13.10-13.45. Summa: 30 min. 6 sidor.
  • 1973.11.23. Förhör 14.30-16.05. Summa: 1 h 35 min. 9 sidor.

De sista förhören som finns i IB-åtalet visar alltså på 5 timmar och 10 minuters förhörstid samt 31 förhörssidor. 

Totalt sett har jag hittat 13 förhör med Jan Guillou som ingår i IB-åtalet. Dessa förhör har tagit 19 timmar och 55 minuter och resulterat i 109 sidor förhörsprotokoll. 

Om vi nu översätter Jan Guillous påstående skulle alltså detta representera knappt tio procent av den sammanlagda förhörstiden som han suttit i ”IB-utredningen”.

Vi kan inte tolka Jan Guillous påstående som något annat än att han menar att han inte bara förhörts i 20 timmar, utan tio gånger mer, det vill säga i över 200 timmar ”under IB-utredningen”. Är detta ett rimligt påstående av Jan Guillou? Jag ställer mig tveksam. 

Vad betyder då begreppet IB-utredningen? Menar Jan Guillou från gripandet till sista förhöret i IB-åtalet så skulle Janne enligt sig själv sitta på förhör 50 timmar i veckan, vilket knappast är rimligt. Det svepande generella uttrycket om ”IB-utredningen” är antagligen en syftning på att chefsåklagaren Robèrt faktiskt inlett sitt arbete redan efter de första publiceringarna av FiB/Kulturfrontartiklarna i maj.

FiB/Kulturfronts medarbetare Guillou och Bratt har i de två första IB-avslöjandena påstått att IB-folk har begått brottsliga gärningar. Det gäller då främst IB-chefen Birger Elmér och IB-agenten Gunnar Ekberg. Det är ju en helt annan utredning! 

Oavsett är det detta som Jan Guillou sitter på förhör om redan sommaren 1973, något som han råkar ha glömt berätta om i sina memoarer (de borde ha inflikats på sid 200-201 i pocketversionen, där Jan Guillou istället ger sken av sommarledighet).

Jag har inte någon total bild av antalet förhörstimmar med Jan Guillou denna sommar, men det bär inte sannolikhetens prägel att det kan bli 180 timmar, så att han så att säga kommer upp i sitt utlovade påstående om ”hemliga” respektive ”offentliga” förhör om över 200 timmar i ”IB-utredningen”.   

Finns det då tecken som tyder på att åklagaren och Säpo har utelämnat material? Tja, om vartenda beslag på Jans arbetsplats och i hans hem ska gås igenom så fattas det protokoll. Jag har till exempel inte sett något förhör där Jan får frågor om följande beslag i Jan Guillous bostad på Vallhallavägen 116:

  • Kuvert innehållande räkningar och biljetter från resa i Polen och Bulgarien
  • Kuvert innehållande räkningar och biljetter från resa i Sovjetunionen.
  • Diverse presskort, bland annat från Mellanöstern och troligen ett från Sovjetunionen.

Dessutom finns det ett intressant, men också märkligt, påstående av Jan Guillou i eftermiddagsförhöret den 26 oktober 1973.   

Förhöret har kommit in på Jan Guillous och Peter Bratts försök att avlyssna ÖEB-chefen Jan Rydströms privata våning, närmre bestämt hans sovrum.

”Jag vill här betona att jag har sagt ganska många gånger i våra diskussioner, både i och utanför protokollet, att även om vi i vårt insamlande av informationer kring de personer som är verksamma inom underrättelsetjänsten, har snuddat vid och också i vissa fall fått konkreta kunskaper om speciella personlighetsdrag, läggningar, alkoholvanor, sexuella vanor och sådant, så har vi aldrig ens drömt om att använda dom kunskaperna på något sätt … Vi skulle aldrig kunna använda oss utav utpressning eller något liknande”, försäkrar Jan Guillou.

Visst är det intressant att Jan Guillou hänvisar till diskussioner ”i och utanför protokollet”?

Det andra som är i högsta grad intressant är att Jan Guillou själv ger ett svar på en del av utredningen som inte hamnar i IB-åtalet. Guillou och Bratt misstänks tydligen för förberedelse till utpressning, i alla fall säger ju Jan Guillou detta. Denna del av utredningen hamnar i alla fall aldrig i IB-åtalet. Mycket tror jag beror på att den som skulle utfört uppdraget i förhör säger att han aldrig genomförde själva avlyssningen. Något bevis för motsatsen finns inte, trots husrannsakan, analys av teknisk utrustning m m. Därmed tas inte denna del med i åtalet.

Jag tror därmed att det är helt korrekt det som Jan Guillou påstår, att det finns förhör i IB-utredningen som inte är med i själva IB-åtalet. Jurister och journalister vet att det finns något som heter ”slasken”, där åklagaren lägger material som han eller hon inte anser sig inte behöva för själva åtalet. Här kan mycket möjligt en del Guillou-förhör finnas.

Däremot tvivlar jag på att Guillou kan ha suttit i förhör i över 200 timmar. Över 180 timmar ”icke offentliga förhör” som bör ha resulterat i över 900 hemliga förhörssidor som ligger gömda någonstans … Kan Janne verkligen ha så mycket att berätta som kan vara av intresse?  

Jan Guillou är en person som gärna vill skapa spänning och en air av mystik kring sig själv. Jag tror att han är rätt trygg i förvissningen att ingen kan bevisa motsatsen av vissa av hans påstående.

Det är helt klart att det finns förhör som inte är offentliga ännu. Jag vet att en del av dessa förhör berör människors personliga förhållanden. Då gäller hemligstämpeln i 70 år. Då gäller det att vänta till år 2043 eller 2044 för den som är nyfiken. Fram till dess kan Janne leva i trygg förvissning om att ingen kommer att ställa en 100-åring mot väggen för eventuella göranden, låtanden eller lögner. För det är så gammal Janne kommer att vara år 2044. Om han lever så länge.

© Lena Breitner 

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Håkan Isacson, IB, IB-affären allmänt, IB-åtalet allmänt, Jan Guillou, Peter Bratt, Säpo. Bokmärk permalänken.