Lise Nørgaard – Sommargästerna med kärleksfull ironi om tokvänstern och småborgerligheten

Ingen har med sådan träffsäkerhet och med så kärleksfull ironi fångat såväl småborgerlighet som tokvänsterns förljugenhet i en enda liten roman. Vi talar om den danska författarinnan Lise Nørgaard, som väl är mest känd för att ha skrivit manus till Matatadorsom blev världssuccé som tv-serie.

I Matador anar man lite av ingredienserna till Sommargästerna (Forum 1991). Jag läser Sommargästerna varje sommar och jag njuter varje gång!

Spelplatsen är några få sommarbostäder som ligger utmed Kattegatt. Tidpunkten sent 60-tal eller början på 70-talet.

Allt börjar med att en bonde hade behövt en lada efter första världskriget och snickarmästare Jensen hade tagit betalt genom att ta över ett sandigt och ljungbevuxet område vid havet. De bofasta blir genast överens om att snickare Jensen blivit skvatt galen ”som tog emot sandjord i ersättning för gott hantverk”. Men det visade sig att snickaren var klurig, för han hade hört talas om stolliga stadsbor som ville ha hus vid stranden.

Ut till Kaerminde stand flyttar stadsborna på somrarna. Bland annat snickarmästarens barnbarn, Anders Jebbe, som det inte är mycket bevänt med. Rik hade han dock blivit på grund av farfar (snickarmästaren) och far (arkitekten som till och med blev professor). Anders Jebbe har en arkitektfirma, men det går bättre ju längre han håller sig borta från sina anställda. Oduglingen kastar sig ständigt in i den offentliga debatten och baserat på detta …

”…begrep allmänheten att en rik man mycket väl kan vara folkets vän och inse att det bestående samhället måste störtas, helst så fort som möjligt. Ulla och Anders Jebbe stod ständigt i främsta ledet mot otrevligheter som NATO, EG, kärnkraften, polisen och det danska rättsväsendet. De försummade aldrig en demonstration för de revolutionära krafter i fjärran länder och återfanns alltid i den tappra skaran när det var upplopp utanför folketinget eller amerikanska ambassaden”, skriver Lise Nørgaard och fortsätter:

”Vid varje form av bråk med det rätta syftet skonade det idealiska äkta paret sina egna bilar och anlitade en taxi från villan vid Vedbaek Strandvej för att ta sig till utkanten av bataljerna i Köpenhamns innerstad. Där stod taxin och tickade medans Jebbes sällade sig till folket för någon timme. Anders Jebbe stödde också frikostigt de hemliga fonder med vilkas hjälp postterminalen indirekt kunde fås att bryta samman och trafiken på Stora Bält stoppas vid lämpliga tidpunkter. På så vis bidrog paret Jebbe av sitt överflöd till att ruska om det kapitalistiska samhället och visa det etablerade borgerskapet att det i sista hand var arbetarklassen som bestämde.” 

Paret Jebbe förärades med två små barn som växte upp och delade föräldrarnas ”tro på revolutionens välsignelser”. När barnen uppnådde en viss ålder införskaffades en renoverad bostadsrätt på tre rum och kök i Köpenhamn åt barnen, som nu slapp köra från Vedbaek för att delta i diverse slumhusockupationer där de kunde hänga ut genom fönstret i en fastighet och kräva någonstans att bo 🙂

Med liv och lust beskriver Lise Nørgaard de andra tossiga stadsborna, som inte alls har dragning åt politiska ytterligheter, utan som ägnar sig åt fågelbad, kulörta fönsterrutor, cocktailtilltugg och ”underliga köttstycken som grillades utomhus på terrasser när vädret tillät”. Paret Jebbe försvinner strax ut i periferin efter att de haft palestinska partisaner på besök i sommaridyllen. Vad som hände då må jag icke berätta. Det får ni läsa själva!

Lise Nørgaard har förmågan att inte skildra i svart och vitt. Hon är träffsäker och kvick. Jag har sett henne framträda i offentliga sammanhang och insett att hon på ett okomplicerat sätt älskar alla sina figurer. Jag tror inte att Lise Nørgaard försökt kopiera någon annans sätt att skriva. Däremot är jag övertygad om att många försökt kopiera det Lise Nørgaardska. Trevlig sommarläsning! 

Och vad jag skulle älska att se denna underbara roman som en teaterpjäs eller som film. Snälla någon – gör det! Det kan inte annat än bli en succé.

Advertisements

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i boktips, tokvänstern. Bokmärk permalänken.