TT värderar IB-avlöjandet: ”Trots vikten av avslöjandet dömdes journalisterna till fängelse”. Och Peter Bratt som inte såg det hela som en journalistisk gärning

Med anledning av den brittiska avlyssningsskandalen har TT och reportern Helena Ekinge tagit upp Sveriges medielagar. 

”I Sverige kan journalister dömas om de begår brott när de samlar information till artiklar eller inslag. Men för att inte inskränka den journalistiska gärningen finns många viktiga gråzoner.”

Det hela handlar om den så kallade anskaffarfriheten, som är en del av tryck- och yttrandefriheten. I artikeln påpekas också att det finns yrkesetiska regler.

”Anskaffarfriheten kom till efter IB-affären, då journalisterna Jan Guillou och Peter Bratt använde sig av olagliga metoder för att avslöja att det militära underrättelseorganet IB som ägnade sig åt åsiktsregistrering av kommunister”, skriver TT och Ekinge.

Nu kommer vi till det roliga i kråksången:

”Trots vikten av avslöjandet dömdes journalisterna till fängelse”, står det som avslutning i artikeln.

Det är denna värdering som jag finner intressant. TT och Ekinge menar alltså att det var viktigt att avslöja IB. De pekar också på att det var journalister som dömdes till fängelse.

Problemet är bara det att jag inte ser några journalister. I alla fall inte när jag läser IB-åtalet och förhören med Jan Guillou och Peter Bratt. Deras språk, ordval och förklaringar ger en skrämmande bild av avsaknad av journalistisk identitet. 

Denna märkliga avsaknad av journalistisk identitet har inte dött ut. I tv-dokumentären ”Makten och sanningen” (2007) speglas Peter Bratt av Birgitta Öhman. Utan någon som helst reflektion beskriver hon Bratt som journalisten som är med och avslöjar IB, trots att han ger följande märkliga uttalande om sin gärning:

”Jag såg det aldrig som ett journalistiskt jobb. Jag såg det som ett … ja ett Anticimexjobb, brukar jag säga. Det är fråga om att rensa löss och ohyra från samhällskroppen. Det var man tvungen att göra då”, säger Peter Bratt.

Om nu Bratt fortfarande än i dag inte ser sig som journalist i IB-avslöjadet. Varför fortsätter kåren att hävda att han var det?

© Lena Breitner

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i IB, IB-affären allmänt, IB-åtalet allmänt, Jan Guillou, Journalistik, Peter Bratt. Bokmärk permalänken.