Markisinnan Merteuil och om att lyssna på vad människor säger och inte säger

För att förstå IB-affären och händelserna kring denna tror jag att man behöver ta Glenn Glose till hjälp.

I filmen Dangerous liaisons (Farligt begär) spelar Close markisinnan Merteuil, en kvinna som inte bara är rik och har tråkigt här i livet, utan som även har blivit lämnad av sin älskare för en yngre kvinna. Markisinnan vill ha hämnd och ber superförföraren Valmont (John Malkovich) om hjälp. Hon vill att han ska förföra markisinnans före detta älskares blivande hustru och ta den unga flickans oskuld.

Man kan ju undra vad detta har med IB-affären samt underrättelse- eller säkerhetstjänsten att göra. Hjälp i analysarbetet skulle jag säga.   

I en av mina favoritscener berättar Glenn Close, förlåt markisinnan Merteuil, om sig själv. Hon är en kvinna som föds in i de finaste salongerna. Hon uppfostras till att vara tyst och göra som hon blir tillsagd. Men markisinnan blir inte en sedesam kvinna. Denna roll av att vara tyst gör att hon utvecklar förmågor som används inom underrättelse- och säkerhetstjänst. Sådant som varje journalist bör fundera över.

”It gave me the perfect opportunity to listen and observe, not to what people told me which naturally was of no interest, but to whatever it was they where trying to hide”, säger markisinnan i en av de inledande scenerna.

Markisinnan ler och lyssnar, inte för att koppla av och roa sig utan för att hela tiden hitta nya hållhakar, nya möjligheter att intrigera.

”It was not pleasure I was after it was knowledge.”

Kunskap kan man få på olika sätt. Markisinnan lär oss att det är intressant att titta på vad människor vill dölja. Så låt oss titta på vad folk säger, men också på vad de inte säger. På vilka frågor som ställs, men också vilka frågor som inte ställs.

© Lena Breitner

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i IB, IB-affären allmänt, Journalistik, underrättelsetjänst. Bokmärk permalänken.