Förfasar sig Jan Guillou över Ebbe Carlssons avlyssningsaffär – eller var han mest avundsjuk på att Ebbe hade bättre utrustning?

På tal om avlyssning kanske jag skulle berätta vad Jan Guillou egentligen yttrade i egenskap av ”avlyssningsexpert” i Jane Magnussons och Karin af Klintbergs tv-dokumentär ”Ebbe the Movie” (2009). Dokumentären ligger tyvärr inte längre på nätet, men går att införskaffa på DVD.

Så här säger Janne i alla fall:

”Ebbe lyckades med någonting alldeles otroligt, att inom ramen för den svenska polisen skapa en liten förbrytarorganisation som smugglar in olaglig avlyssningsutrustning och sätter igång och avlyssnar oskyldiga människor på eget initiativ. Samtidigt som man får det att se ut som och kännas för alla inblandade som om det är den svenska staten som lagligen har sanktionerat det här men det är det inte, det är en liten privat förbrytarorganisation i farten.” (54 min in i programmet)

Lite senare kommenterar Jan Guillou det faktum att Ebbe Carlsson inte fick sitta i fängelse, något som ju de facto Jan Guillou fått göra för sina tilltag kring IB-avslöjandet.

”När Ebbe övergick från att vara skurk till att vara aids-offer så slapp han ju till exempel fängelse. Han skulle ha dömts till fängelse för sin avlyssningsbrottslighet, men slapp det på grund av medicinska skäl och sen dess var det ju synd om honom, inte bara hycklande synd om honom utan det var synd om honom på riktigt och då dör liksom aggressionen mot Ebbe naturligt ut.” (1h 17min in i programmet)

Jag spolar tillbaka och tittar om på sekvensen. Jag måste erkänna att jag inte blir riktigt klok på Guillou. Driver han med Jane Magnusson och Karin af Klintberg? Driver han med oss tittare?

Eller tittar jag helt enkelt på en man som ständigt söker den nervkittlande känslan av att nästan nästan bli avslöjad? Jag har tittat på hans studiemeriter och studielån version 1.0 och 2.0 och på uppväxten version 1.0, 2.0 och 3.0. Lägg till ordningsmannen som avskydde auktoriteter och en lögn för Statens invandrarverk och sanningen om värnplikten (som egentligen var en smitning från värnplikten), en anklagelse i memoarerna mot Säpo som inte stämmer samt historien om att Janne skulle slagit sin styvfar när han kom hem från Solbacka, vilket inte jag inte funnit något som helst belägg för att det skulle vara sant.

Det är som om han söker sig till elden. Tänk om Guillou bara sitter där i Ebbe Carlsson-dokumentären och väntar på att Jane och Karin plötsligt ska ställa honom mot väggen i ett skjutjärnsjournalistiskt:

”Hade Ebbe Carlsson bättre avlyssningsutrustning än vad du och Peter Bratt hade 1973 när ni skulle avlyssna ÖEB-chefen Jan Rydström?” 

Ja, vad hade Guillou sagt om detta hänt? Hade han blivit arg? Rest sig upp och gått? Eller hade han gett sig in på en teknisk professorsliknande-föreläsning kring Ebbes respektive hans egen avlyssningsutrustnings tekniska kvaliteter och om de juridiska aspekterna på Ebbes uppsåt? Tyvärr får vi inte veta det, för frågan ställs aldrig.

Kopplingen till Danmark finns i båda fallen. Ebbe försöker smuggla in avlyssningsutrustning via Danmark. Guillou och Bratt låter skicka efter en avlyssningsexpert från Danmark, tvåmetersmannen ”Erik”, som kommer till Stockholm för att hjälpa till.

Ingen fälls för avlyssningsförsöket i IB-affären. Egentligen vet vi inte om det blev av eller inte. Likt med poststölden och annat är det inte Janne som ska göra jobbet, utan någon annan. I avlyssningsfallet är det en ung student som har nyckel till mammans lägenhet på Drakens Gränd ovanför Jan Rydströms sovrum. Det är studenten som ska utföra gärningen. Han säger i polisförhör att han aldrig genomförde det hela.

”Jag menar, jag inser naturligtvis att (studenten) befinner sig under förhör och jag förutsätter att en uppskrämd 20-åring naturligtvis kommer att berätta allting han vet”, säger Jan Guillou i förhör 26 oktober 1973 och visar inte direkt någon aktning för sin ‘källa’.

Jag spolar tillbaka i ”Ebbe the Movie”. Än en gång ser jag sekvenserna och inser plötsligt att Janne nog allt är lite sur på Ebbe. Är det för att Ebbe hade bättre avlyssningsutrustning? Och för att Janne fick krypa in och inte Ebbe?

© Lena Breitner 

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i IB-affären allmänt, IB-åtalet allmänt, Jan Guillou, Journalistik, Peter Bratt, Säpo, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Förfasar sig Jan Guillou över Ebbe Carlssons avlyssningsaffär – eller var han mest avundsjuk på att Ebbe hade bättre utrustning?

  1. Ping: I dag försvarar Peter Bratt hans och Jan Guillous arbetsmetoderna på Newsmill | Tankar om IB

  2. Ping: Hur reagerar Jan Guillou när han blir avslöjad? Exemplet SvD och första IB-källan som dementerar | Tankar om IB

Kommentarsfältet är stängt.