Brittiska journalisters arbetsmetoder, om News of the World och Peter Bratts och Jan Guillous avlyssningsförsök av ÖEB-chefen Jan Rydström

Sedan en tid tillbaka har Storbritannien skakats av en avlyssningsskandal. Brittiska journalister ska haft som arbetsmetod att hacka sig in i andra människors mobilsvarare. I ett fall gällde det ett brottsoffer, en tonårig flicka som blivit mördad och vars mobilsvar ”reportern” raderade efterhand som svararen blev full.

Nu ska alltså News of the World läggas ner. En klassisk svensk mediavinkling är ju att nu låta en svensk chefredaktör för en kvällstidning bli utfrågad om vilka metoder som vi svenska journalister använder. P1 Morgon valde i ett inslag nyss Thomas Mattsson från Expressen. Inget fel på Thomas Mattsson, men det hade varit roligt att höra Aftonbladets Jan Helin i denna fråga. Just precis den här frågan hade jag vetat höra Jan Helin svara på:

”Vet du om att en av dina medarbetare tidigare i sin karriär initierat en poststöld och försökte avlyssna en underrättelsechefs sovrum? Allt under täckmanteln journalistik. Är det okey som arbetsmetod?”  

Sverige har fått en ny moraltant och han heter Jan Guillou. Vid ett antal tillfällen har jag hört och läst honom uttala sig om avlyssning som om detta vore något förfärligt. Han har gjort det i Jane Magnussons och Karin af Klintbergs hyllade dokumentär ”Ebbe the Movie”. I Aftonbladet-krönikan ”Om alla ska granskas så här kan det ta en ände med förskräckelse” moraliserade Jan Guillou 2010.11.03 kring utvecklingen efter avslöjanden om prinsessans Madeleines ex-pojkväns otrohetsaffär och den nyss utgivna kungaboken ”Den motvillige monarken” (Fischer & Co).

”Ett stort problem med att göra journalistik av pikant sexskvaller är nämligen bevisfrågan. Folk brukar neka. Det kan lätt bli fel, journalistiken förvandlas till förtal bakom fikonlövet att ‘granska makten’. Såvida vi inte gör som engelska journalister. Börjar avlyssna telefoner och installerar kameror och bandspelare i folks sovrum.”

Jag noterar det lilla ordet i. Det är säkerligen mycket väl valt, för Jan Guillous och Peter Bratts bandspelare och mikrofoner skulle sommaren 1973 inte stå inne i ÖEB-chefen Jan Rydströms sovrum. Nej, Bratt och Guillou hade fått tillgång till en angränsande lägenhet. Huset på Drakens Gränd i Gamla Stan i Stockholm var gammalt och lyhört. Med hjälp av mikrofoner och den från Danmark importerade ‘avlyssningsexperten’, tvåmetersmannen ‘Erik’, skulle man alltså fixa till en avlyssning. Varför?

”Syftet med den här aktionen i Gamla Stan … var att rekognosera och utröna möjligheten för att med hjälp utav tekniskt avancerad apparatur, avlyssna vad direktör RYDSTRÖM yttrade i ett utav sina rum, beläget nedanför det här rummet, där han ofta förde privata och känsliga samtal”, förklarar Jan Guillou för Säpo i förhör 26 oktober 1973 (sid 3).

Intressant ordval. Jan Guillou kallar avlyssningsförsöket för en ”aktion”. Det låter inte som ett journalistiskt ordval, snarare som ett extrempolitiskt agerande. ”Direkt aktion” var ju vid den här tiden vänsterns benämning på att spränga folk i luften.

Avsikten då? Jan Guillou förklarar att de antog att Rydström tillsammans med diverse underrättelsechefer skulle diskutera FiB/Kulturfronts nyligen publicerade artiklar. Två av totalt tre avslöjande nummer hade ju publicerats på våren 1973.

Det Jan Guillou påstår är alltså att Jan Rydström skulle diskutera FiB/Kulturfronts artiklar i sitt eget sovrum. Han skulle föra dessa diskussioner med diverse chefer inom underrättelsetjänsten … i sitt sovrum. 

Är det någon som tror på denna förklaring? Jag gör det i alla fall inte. I synnerhet när jag vet följande: 

Jan Rydströms lägenhet låg belägen i samma trapphus och i samma våningsplan som Östekonomiska byråns kontor, där Jan Rydström var chef. ÖEB hade flera rum på kontoret och det gick att stänga dörren om sig där om man ville tala ostört. Då fanns det väl ingen anledning att gå in i sin lägenhet ‘för att prata ostört’? Och definitivt inte att gå och stänga in sig i sitt sovrum med diverse underrättelsechefer? Han behövde väl inte ens gömma sig i sovrummet för att tala i telefon när han bodde själv i lägenheten? Jan Rydströms fru och barn var nämligen skrivna på annan plats i Stockholm vid tillfället. 

Varför denna plötsliga fixering från Peter Bratts och Jan Guillous sida? Varför gör de så enorma ansträngningar? Och varför har det varit så hysch-hysch om detta avlyssningsförsök? Varför är Säpo så intresserade, men lägger sedan locket på? Jan Guillou ger svaret själv:

”Det var alltså inte frågan om att skaffa något underlag för ytterligare kunskaper om Sven (fel, ska vara Jan) RYDSTRÖMs intima privatliv eller något sådant. Jag vill här betona att jag har sagt många gånger i våra diskussioner, både i och utanför protokollet, att även om vi i vårt insamlande av information kring de personer som är verksamma inom underrättelsetjänsten, har snuddat vid och också i vissa fall fått konkreta kunskaper om speciella personlighetsdrag, läggningar, alkoholvanor, sexuella vanor och sådant, så har jag aldrig ens drömt om att använda dom kunskaperna på något sätt”, säger Jan Guillou den 26 oktober 1973 och avslutar med ett ”Vi skulle aldrig kunna använda oss av utpressning eller något sådant.”

Det är sett ur detta perspektiv jag hösten 2010 behövde binda upp hakan efter att ha läst Jan Guillous krönika i Aftonbladet som avslutas så här:

”De gränser som nu måste dras inom svensk journalistik – om det verkligen behövs nya gränser, vilket jag tvivlar på – måste i så fall åstadkommas snabbt. Annars tar fan bofinken. Eller något ännu värre.”

Snacka om att kasta sten i glashus!

© Lena Breitner

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i IB, IB-affären allmänt, IB-åtalet allmänt, Jan Guillou, Journalistik, Peter Bratt, Säpo. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Brittiska journalisters arbetsmetoder, om News of the World och Peter Bratts och Jan Guillous avlyssningsförsök av ÖEB-chefen Jan Rydström

  1. Ping: I dag försvarar Peter Bratt hans och Jan Guillous arbetsmetoder på Newsmill | Tankar om IB

  2. Ping: Tidningen Journalisten 2009-hyllning av Peter Bratts och Jan Guillous force majeure-journalistik | Tankar om IB

Kommentarsfältet är stängt.