Stasi rekryterade bland unga journalister, forskare och sekreterare enligt professor Birgitta Almgren

Med anledning av förra inlägget så kanske jag ska puffa för att professor Birgitta Almgren kommer ut med sin uppföljare till ”Inte bara Stasi” i höst. Boken ”Inte bara spioner” utkommer i september och den ska ni banne mig läsa. Förhoppningsvis kommer denna bok att ger oss mer klarhet i hur svenskar samarbetade med Stasi.

Almgren har som bekant begärt att få ta del av den svenska delen av Rosenholz-dokumenten som svenska Säpo sitter på, samt de akter som är kopplade till dessa. Efter ett ja i regeringsrätten har hon fått tillgång till materialet. Här en kommentar från Säpo till domen.

För er som vill ha en bra bakgrund till Rosenholz och forskningsprojektet som ligger till grund för den kommande boken kan titta på John Chrispinssons intervju med Birgitta Almgren i Kunskapskanalens serie ”En bok en författare”. 

I intervjun framkommer att det inte först och främst var topp-politikerna som Stasi var intresserade av. Politiker kan vara borta efter en mandatperiod, kanske ännu tidigare. Nej, Stasi ska ha varit mest intresserad att värva unga idealister ”där många blev journalister”, något som en högt uppsatt f d Stasichef bekräftat för Almgren.

Unga journalister, unga forskare och sekreterare var i Stasis kikarsikte. Men Almgren får inte avslöja några namn. I Tyskland kan man göra det, om agenten varit agent i kraft av sitt ämbete.

I Sverige ska tydligen dessa IM:s få ha sin anonymitet skyddad, oavsett om de var privatpersoner eller agerade i kraft av sitt ämbete. Enligt domen i kammarrätten får Almgren inte kopiera några dokument, inte avslöja några namn och hon måste ha förstört sina anteckningar före den 30 juni 2011.

En sak som framgår i Svt-intervjun är att det är förvånansvärt många kvinnor som rekryteras som Stasiagenter. Sen blir Almgren tillknäppt och säger att hon inte får säga mer. Hon riskerar ju fängelsestraff om hon yppar mer.

Birgitta Almgren menar att det viktigaste inte är att avslöja namnen på agenterna utan peka på drivkrafterna som gjorde att personerna blev agenter. Jag håller inte med Almgren.

Har vi haft svenska journalist-IM:s eller journalist-KP:s? Hur många var de? Vilka tidningar arbetade de för? Eller vilka radio- eller tv-stationer? Vilka ämnen bevakade de? Använde de journalistiken som täckmantel för att föra fram Stasis propaganda, desinformation eller vad det nu var? Påverkade detta allmänhetens uppfattning om enskilda händelser eller större skeenden? Om alla dessa frågor ska besvaras kan man inte hålla personerna anonyma och eftersom regeringsrättens dom säger att agenterna ska vara anonyma så kommer vi inte att få dessa frågor besvarade. Det är djupt olyckligt. 

Byline: Lena Breitner

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i DDR, Hauptverwaltung Aufklärung, HVA, Journalistik, Stasi. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Stasi rekryterade bland unga journalister, forskare och sekreterare enligt professor Birgitta Almgren

  1. Ping: Stasis målgrupper – sekreterare och journalister och frågan om anonymisering eller inte | Tankar om IB

  2. Ping: Förföriska Romeo-agenter – även i Sverige? | Tankar om IB

Kommentarsfältet är stängt.