Om Herr Bohnsack, Stasis infiltration av media och dokumentären ”En stasiagents död”

Dom som läst mitt förra inlägg om den tyska fadäsen i Frankfurter Allgemeiner Zeitung kanske har hunnit fundera på vari orsaken låg till att en tysk ansedd tidning fick så väldigt mycket om bakfoten om spionaffären i Göteborg. Var det stress? Okunskap? En vikarie som lade ihop två och två och fick det till tjugo? Två spionhistorier som lades ihop till en?

Ska vi ägna oss åt spekulation måste vi ha med ytterligare en faktor. Att det är någon som medvetet villar bort korten.

Artikeln är inte signerad, men däremot ortsdaterad Stockholm. Så det verkar vara någon som sitter i Stockholm som har skrivit den. Oavsett om det är en frilansare eller fast korrespondent borde en person stationerad i ett främmande land ha greppat det hela lite bättre. Orden ”polsk”, ”svensk”, ”östtysk” och ”västtysk” borde inte vara särskilt svåra att förstå för en tysktalande person. För att bara kommentera något i artikeln.

Det finns något underligt med artikeln i Frankfurter Allgemeiner Zeitung. Något som jag inte gillar. Något i tonläget.

Det är då jag kommer att tänka på Herr Bohnsack. Han kommer som en skänk från ovan, i tv-rutan när jag via svtplay spelade upp dokumentären ”En stasiagents död”, som sändes tidigare i veckan på Svt. 

Min första bekantskap med Herr Bohnsack var när jag läste Anna Funders bok Stasiland (Forum 2003). Författaren träffar Herr Bohnsack då han har arbetat som Stasiagent. Herr Bohnsack arbetade inom det allra mest hemliga inom Stasi, inom utrikesspionage Hauptverwaltung Aufklärung, HVA, en avdelning som under större delen av sin verksamhetstid leddes av den mytomspunne chefen Markus ”Micha” Wolf.

Wolf gick som bekant under lång tid gick under benämningen ”Mannen utan ansikte” eftersom ingen visste hur han såg ut. Således kunde Wolf resa fritt i väst och träffa sina agenter, utan att någon underrättelsetjänst kunde skugga honom, eftersom de inte kände igen honom vid . Jag återkommer till detta.

Herr Bohnsack var överstelöjtnant inom Stasi, men han var också utbildad journalist. Herr Bohnsack arbetade på HVA:s sektion X, med ansvar för ”desinformation och psykologisk krigföring mot västvärlden”. Herr Bohnsack arbetade för avdelning 10 i 26 år.

”Mycket av sektion X:s krafter riktades mot Västtyskland. De samlade in känslig och hemlig information från agenter i Väst och lät uppgifter läcka ut för att vålla skada, de tillverkade dokument och fogade ihop inspelningar av samtal som aldrig ägt rum för att skada offentliga personer och de spred rykten om folk i Väst, inklusive de rent förödande ryktena om att någon jobbade för dem. Sektion X matade västtyska journalister med ‘sprängstoff’ om västtyska politikers nazistiska förflutna (många betydelsefulla personer bringades på fall på det viset). De grundade vänsterradikala tidskrifter och de lyckades, åtminstone vid ett tillfälle, att utöva ett anmärkningsvärt stort inflytande över den politiska utvecklingen i Västtyskland”, står det i att läsa i Anna Funders bok.

Herr Bohnsack berättar om tiden strax före murens fall. Han beger sig till Stasihögkvarteret och står i tre dagar och slängde sina agenters akter i elden. Herr Bohnsack ville hindra att hans akter hamnade i ”fel händer”. Akterna berörde Herr Bohnsacks västtyska agenter, västtyska medborgare som jobbade på uppdrag av Stasi.

”På min avdelning”, säger Herr Bohnsack, ”var alla journalister. Vi använde dem för att skapa skandaler eller för att offentliggöra politiska mörkläggningar. Vi betalade dem och vi gav dem scoop.”  

Det står inte i Funders bok, men journalisten Günter Wallraff var kopplad till just denna avdelning X inom HVA, inte som IM (Inofficiell medarbetare) utan som KP (kontaktperson).

Efter murens fall började avslöjanden från Stasis akter dugga tätt. I denna veva insåg snabbt chefer inom media att även deras organisationer behövde tvätta sin byk. Ett resultat som gäller tysk tv är undersökningen och tillhörande bok”Operation Fernsehen. Die Stasi und die Medien in Ost und West” (2008). Jag har inte själv hunnit läsa boken, men har fått den refererad för mig. Författarna Jochen Staadt, Stefan Wolle och Tobias Voight konstaterar via olika forskargrupper att Stasi inte lyckades påverka (väst)tysk programpolitik, men att man däremot lyckades påverka enskilda inslag på tv-stationerna och att man även lyckades med en del ”planteringar”.

Det är med insikten om detta som vi alltid måste ha med oss funderingen om den tokiga artikeln i Frankfurter Allgemeiner Zeitung är medvetet felaktig. Medvetet felaktig för att skribenten bortser från sin roll som objektiv journalist på grund av politiska sympatier. Eller medvetet felaktig för att på uppdrag skapa dimridåer och så tvivel kring varför ett svensk-tyskt äkta par sitter häktade i Göteborg.

Jag säger inte att det är så här, men jag vill väcka tanken om att det kanske inte är stress och okunnighet som ligger bakom den tokiga artikeln.

På något sätt har vi nog enklare att förstå att Stasi var och fingrade både här och där i Västtyskland. De infiltrerade den högsta politiska ledningen. De infiltrerade Nato. Men de infiltrerade också media.

På något sätt är det också enklare för det nya Tyskland att göra upp med sin historia. Det handlar ju i huvudsak om att titta i Stasiarkivet!

I den stora koncernen Warszawapakten hade nämligen moderbolaget Sovjetunionen lagt ut affärsområdet Västtyskland till underentreprenörerna Stasi och HVA. Mycket av informationen som HVA samlade in gick sedan direkt till ryssarna, förlåt moderbolaget.

Aktiviteterna inom affärsområdet Sverige var inte lika strikt uppdelat. Polacker, ryssar, tjecker, östtyskar m m var här. Det är flera arkiv att söka sig till och alla är definitivt inte tillgängliga.

Avslöjandena i Tyskland har obönhörligt kommit. De går inte att blunda för. Frågan vi måste ställa oss är ju hur det är och var i Sverige. Har vi också en byk att tvätta inom den svenska journalistkåren? 

Medan du funderar på detta måste du gå in på Svt-Play och se ”En stasiagents död”. Den ligger bara kvar t o m den 16 juli!!! 

© Lena Breitner

About these ads

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller spionvandringar i Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi till Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i DDR, Göteborg, Hauptverwaltung Aufklärung, Journalistik, Sovjet, Stasi. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Om Herr Bohnsack, Stasis infiltration av media och dokumentären ”En stasiagents död”

  1. Pingback: Werner Stiller och Svt:s ”En Stasiagents död” | Tankar om IB

Kommentarer inaktiverade.