Var allt i Ebbe Carlsson-rapporten blaha blaha? Om Svt Kobras Carlos Schakalen-dokumentär och en tidningsanka från 1988

I SvT:s program Kobra om Carlos Schakalen, som sändes nyligen, berättar journalisten Jane Magnusson storyn om Sjukhusaffären i Göteborg 1975 ur ett Ebbe Carlsson-perspektiv.

En person, ”sjukhusspionen” Jan Lindqvist, hade placerats på sjukvårdsförvaltningen i Göteborg med uppdrag att spionera på personer som tillhörde Kfml(r). När sjukhusspionen avslöjades i oktober 1975 ska, enligt Jane Magnusson, justitiedepartementets pressekreterare Ebbe Carlsson och dåvarande Säpochefen Hans Holmér ha skickats till Göteborg och därefter kokat ihop ”en fantasifull historia, som hämtad ur Agent X9” och som mottagaren, justitieminister Lennart Geijer, hemligstämplade direkt, just på grund av att denna rapport enligt Jane Magnusson var så väldigt långsökt. Denna hemliga rapport har så vitt jag förstått gått till historien som Ebbe Carlssonrapporten.

Jane Magnusson redogör för rapportens innehåll och får åhörarna att tro att hon har läst den. Så här säger hon i alla fall i Svt:s Kobra om herrarna Carlsson och Holmérs rapport:

 ”De påstår att det finns kopplingar mellan personal (obs, pluralis) på Sahlgrenska och den berömda internationella terroristen Ilich Ramírez Sánchez, alias Schakalen, och att rikets säkerhet faktiskt har stått på spel. Det är inte första gången internationell terrorism används som skäl att göra intrång på oskyldiga medborgare (sic), inte heller är det den sista gången.”

Problemet är bara det att Jane Magnusson fått väldigt mycket om bakfoten. Förutom att hon utgår från att inblandade parter är ”oskyldiga”, trots att hon inte tycks veta vilka de inblandade parterna är, finns det andra väsentliga felsteg i hennes skildring.

Detta påstående om att Carlos Schakalen hade en kontakt (eller kontakter) på Sahlgrenska har förvånat mig många gånger. Var i hela fridens namn härstammar detta påstående ifrån? Efter lite grävande har jag kommit fram till att Jane Magnusson (och andra) hänvisar till en tidningsanka från 1988 som om det vore dagens sanning.

Jane Magnusson påstår att Ebbe Carlsson-rapporten är så långsökt att det är därför som justitieminister Lennart Geijer hemligstämplar den. Hon säger att Ebbe Carlsson, Hans Holmér och Lennart Geijer dribblar bort journalisterna 1975.

”Men Kobra dribblar ingen bort” säger en trosviss Jane Magnusson 2011 innan klippet går över till Carlos Schakalen, som ombeds att bekräfta eller dementera vad han gjort på Sahlgrenska hösten 1975, trots att varken Ebbe, Hasse eller Säpo enligt Ebbe Carlsson-rapporten har påstått något sådant.

När Carlos säger att han bara varit i Göteborg en gång, och det först flera år efter sjukhusaffären 1975, verkar Kobra ta som intäkt för att Ebbe & Co har fått allt om bakfoten. När det egentligen är hela Kobra-redaktionen som fått allt om bakfoten. De konfronterar fel person med fel uppgifter. 

Låt mig förtydliga så ingen missförstår mig. Jag är ingen fan av vare sig Ebbe Carlsson eller Hans Holmér. Men Jane Magnussons sätt att skylla allt på Ebbe och Hasse är faktiskt orättvist!

Jag bläddrar bland mina tidningsklipp från 1988 och konstaterar att påståendet om Carlos koppling till Sahlgrenska verkar ta sin början i Jonas Gummessons artikel i Aftonbladet och i Erik Månssons artikel i Expressen den 19 juni 1988. Det är alltså nu som Aftonbladet och Expressen har fått ut den hemligstämplade Ebbe Carlsson-rapporten.

Gummesson skriver i Aftonbladet den 19 juni att ”sjukhusspionen” Jan Lindqvists främsta uppdrag när han placerades på sjukvårdsförvaltningen i Göteborg var att ta reda på vem Carlos Schakalens kontaktman var i Sverige.

Enligt Gummesson skulle uppgiften om kontaktmannen ha kommit från ”ett gömställe i Paris” vid en tidpunkt då franska säkerhetspolisen gjorde ett misslyckat försök att gripa Carlos Schakalen.

”I gömstället i Paris hittades också ett stort antal adresser varav tio eller tolv i Sverige, alla utom två eller tre i Göteborg. Det framgick också att Carlos hade en kontaktman på ett sjukhus i Göteborg”, skriver Gummesson.

Det är Gummesson som påstår att Carlos har en kontaktman ”på ett sjukhus i Göteborg”. Men jag hittar ingenting i Ebbe Carlsson-rapporten som säger det.

Känner ni igen händelsen? För er som sett filmen Carlos the Jackal finns hela situationen gestaltad i inledningen av filmen. Carlos skjuter ihjäl franska DST-agenter och dödar också PFLP-mannen Michel Moukarbal. 

Låt oss återvända till 1988 och Expressens artiklar den 19 augusti. Månsson skriver här:

”Hos en ihjälskjuten terrorist, Moukarel (sic), hittade bland annat adressen till en svensk kvinnlig läkare. Hennes täcknamn var Dina. Franska säkerhetstjänsten kunde också berätta för Säpo Dinas verkliga man (sic), adress och telefonnummer. Dina hade arbetat inom sjukvårdsförvaltningen i Göteborg.” 

”Läkaren” är i Expressen en kvinna och det framgår i Månssons artikel att hon är bosatt i Skåne. För er som följt denna blogg är det väl lika bra att säga att det är Saima Jönsson som Månsson syftar på. En sida av hennes personakt hos Säpo finns som faximil i tidningen, dock med olika namn överstrukna. Så här skriver Månsson om Saima Jönsson:

”Hon påstås inte ha direkt samband med sjukhusspionens verksamhet, eller ens ha varit anställd inom sjukvårdsförvaltningen. Hennes anknytning till Göteborg består i att hon sommaren 1975 skrev brev till läkare anställda på Tjörn – där KFML(r) misstänktes försöka bilda cell.”

Jag kan konstatera att Månsson verkar vara klart mer påläst än Gummesson. Månsson verkar inte bara noggrant ha läst Säpo-handlingarna. Han citerar dem i stort sett korrekt och ger därtill information som inte finns i handlingarna och som tyder på att han är insatt i ämnet. Eller så har han helt enkelt goda kontakter på Säpo som hjälper honom på traven. I stort stämmer Månssons skildring överens med den bild jag har i dag av skeendet.

Däremot har Månsson inte full koll på västsvensk landstingsindelning och geografi. Månsson skriver att Saima Jönssons koppling till Göteborg handlar om att hon ska ha skrivit de ovan nämnda breven till läkare anställda på Tjörn. Tjörn ligger som bekant inte i Göteborg och läkarstationen på Tjörn tillhörde vid den här tiden Bohus läns landsting och inte sjukvårdsförvaltningen i Göteborg.

Även Månssons Expressenartikel är den mest korrekta verkar det som om det är felaktigheterna i Aftonbladet som planteras vidare till andra medier.

Låt mig poängtera att jag tror att bara Expressen och Aftonbladet har fått ut Säporapporten i det här läget. Jag tror att andra medier gör s k rewrites och jobbar i underläge då de inte har hela materialet i sin hand. 

Dagen efter, den 20 augusti 1988, skriver Björn Sjö en artikel i tidningen Arbetet med rubriken ”Carlos kontakt svensk läkare!” Här har Carlos kontakt i Sverige blivit ”en läkare på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg”. Av tidningen får man intrycket av att personen ifråga är en man. Jag uppfattar det som att Björn Sjö i stora drag går på uppgifterna i Aftonbladet, även om någon hänvisning till tidningen inte görs. Två utpekade kvinnor i Blekinge och på Tjörn i Säpos rapport har alltså nu transformerats till en man på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.

Samma dag, den 20 augusti, ställer Lundaläkaren Saima Jönsson upp med namn och bild i Expressen och Aftonbladet. Rubrikerna är ”Registrerad som terrorist” (Expressen/Lena Blomqvist och Erik Hörnfeldt) respektive ”Utpekad som terrorist” (Aftonbladet/Stefan Borg). I korta ordalag kan jag konstatera att Saima Jönsson får många frågor, men att hon i princip hela tiden svarar på något annat.

”Jag har träffat många, men känner inga terrorister”, säger Saima Jönsson till Aftonbladets Stefan Borg, som antagligen inte vet att kvinnan framför honom sedan många år tillbaka är gift med en man som sedan 1979 sitter i politbyrån på just den terroristorganisation som konfrontationen handlar om.

Förstår Stefan Borg och de andra journalisterna att det här är ett ideologiskt krig? Man krigar med vapen, men också med ord. Saima Jönsson citeras för att hon inte känner några terrorister, men vad hade hon sagt om journalisterna klämt henne på vilka befrielseledare hon känt och känner? För henne är och var PFLP antagligen ingen terroristorganisation utan en befrielserörelse. Den man som hon 1988 varit gift med i 12 år är antagligen inte terrorist i hennes ögon, utan en befrielseledare, som efter (terrorledaren) Wadie Haddads död 1978 tagit över en del av Haddads uppgifter, inklusive jobbet att hålla i tåtarna till Blekingegadeligan i Danmark.

Det är Saima Jönssons man, Marwan el Fahoum, som är beställare av kidnappningen på Jörn Rausing i Lund, ett uppdrag som skulle inbringa 25 miljoner dollar till PFLP. Blekingegadeligans medlemmar avbryter dock kidnappningen i sista stund 1985.

När Saima Jönsson konfronteras 1988 är det bara några veckor kvar till Blekingegadeligans sista rån. Marwan el Fahoum har skickat sin högra hand, Marc Rudin, till Köpenhamn för att bistå den danska ligan. Rånet mot ett postkontor i centrala Köpenhamn slutar som bekant med mordet på en polisman. Blekingegadeligans medlemmar grips och åtalas. Marwan el Fahoum och Marc Rudin blir internationellt efterlysta. 

Åter till medias belysning av sjukhusaffären 1988. Samma dag som Expressen och Aftonbladet publicerar intervjuer med Saima Jönsson publicerar Sydsvenskan en artikel signerad Olle Lönneaus och Anders Isberg. Rubriken är ”Lundaläkare terrorstämplas”.

”Jag har aldrig vare sig arbetat på eller besökt Sahlgrenska i Göteborg”, säger Saima Jönsson till SDS, vilket är en överflödig kommentar med tanke på att inget i Säpo-rapporten tyder på att hon någonsin jobbat där.

Den 21 augusti gör Göteborgsposten på förstasidan en liknande hänvisning om att Jan Lindqvists uppdrag var att spåra ”terroristen Carlos kontaktman i Göteborg, en medlem i kfml(r) som arbetade som läkare vid ett sjukhus”. I artikeln inne i tidningen konstaterar journalisten Per Nygren att Expressen och Aftonbladet haft lite motstridiga uppgifter och redogör för skillnaderna. Här görs inga misstag om Göteborgsk och Bohuslänsk geografi.

Vad stå egentligen i rapporten?

Det kan tyckas vara petitesser att peta i allt detta så många år efteråt. Kanske till och med att någon blir arg och menar att det alltid är lättare att sitta i efterhand och tala om hur media skulle agerat istället. Klart att det oftast är lättare att rita kartan när man i lugn och ro kan studera handlingarna!

Men syftet med min blogg är inte att peka finger. Syftet är att vi ska lära oss något av gamla spion- och terrorist-historier. Vad fick vi journalister veta via Säpo? Vad fick journalister och allmänheten veta via andra media? Hur agerar de utpekade? Hur väl stämmer dessa bilder överens med den verklighetsbild som vi kan rita upp åratal senare när vi vet så mycket mer?

Lever gamla myter kvar som hindrar att vi kommer sanningen närmre?

En av de viktigaste sakerna kring sjukhusaffären och offentliggörandet av Ebbe Carlsson-rapporten är att allt har fått ett skimmer över sig av att vara blaha blaha, bara för att det har med Ebbe Carlsson och Hans Holmér att göra. Oavsett vad herrarna Ebbe & Hasse hittat på i sitt liv så måste vi se till att sansa bilden. I Ebbe Carlsson-rapporten finns uppgifter från en organisation (Säpo) som faktiskt har bidragit med intressanta uppgifter som definitivt kan belysa och förklara den tidens händelser.

Främst vill jag påpeka följande faktum i Ebbe Carlsson-rapporten:

  1. I Ebbe Carlssonrapporten ingår ett telex från Säpo i Göteborg, som har fått uppgifter om att Rote Armee Fraktion, RAF, planerar att ockupera en ambassad i Stockholm. Telexet är skickat i december 1974, några få månader innan RAF de facto ockuperar västtyska ambassaden i Stockholm. Därmed kan vi konstatera att det som svenskarna antagligen inte trodde skulle kunna hända i lilla fredliga Sverige faktiskt hände. Det som enligt Jane Magnusson i Kobra-inslaget var ”en fantasifull historia som hämtad ur Agent X9” visade sig några månader senare bli faktiskt verklighet!
  2. Jag har inte hittat några uppgifter i Ebbe Carlssonrapporten om att Carlos skulle ha varit kontaktperson för någon på Sahlgrenska. Ursprunget är som ovan angivits en tidningsanka.
  3. Den enda gång Carlos namn nämns i Ebbe Carlsson-rapporten är på förstasidan i PM:et till justitieministern. I innehållsförteckningens punkt nummer 4 står det att läsa: ”Det s k Carlos-ärendet, här även kallat Tjörn-ärendet”. Jag bör här kanske understryka att Säpo använder sig av beteckningar för att hantera händelsekedjor. 
  4. Den s k ”Carlosärendet” syftar främst till incidenten i Paris när franska DST-tjänstemän och den avhoppade PFLP-mannen Moukarbal mördas av Carlos Schakalen och där visitkort till Saima Jönsson och Blekingegadeligans medlemmar hittas bland Moukarbals tillhörigheter.
  5. Det s k ”Tjörnärendet” syftar visserligen också på Parishändelsen, men främst till ett paket med post av kryptisk karaktär som sommaren 1975 går tur och retur mellan Centrallasarettet i Karlskrona, där Saima Jönsson jobbar, och läkarstationen på Tjörn, där hennes kvinnliga läkarkompis G jobbar. Säpo tror att Saima är avsändaren och att ”G” är mottagaren.
  6. I Ebbe Carlsson-rapporten uppges Saima Jönsson arbeta eller ha arbetat vid följande sjukvårdsverksamheter i Sverige: Haganäs i Älmhult (Jönssons privata sjukvårdsverskamhet) samt Centrallasarettet i Karlskrona. Säpo tror att Saima Jönsson är den som skickar ett hemligt paket till läkarstationen på Tjörn. Behöver jag påpeka att varken Haganäs i Älmhult, läkarstationen på Tjörn eller Centrallasarettet i Karlskrona vid den här tiden inte ingår i sjukvårdsförvaltningen i Göteborg? 
  7. Av Ebbe Carlsson-rapporten framgår det mer än en gång att det är Michel Moukarbal som har kontaktuppgifterna till Saima Jönsson i sin ägo när han dör. Ingenting här tyder på att Carlos Schakalen skulle vara huvudkontakten.
  8. Av Ebbe Carlsson-rapporten framgår det att det är Saima Jönssons kompis på Tjörn, av mig kallad ”G”, som någon gång ska ha jobbat på Sahlgrenska i Göteborg.

Summa kardemumma så är kopplingen mellan Carlos Schakalen och personalen på Sahlgrenska väldigt långsökt för den som verkligen läser Ebbe Carlsson-rapporten. För att göra en resumé så alla hänger med:

Carlos Schakalen ingår i PFLP-kretsen i Paris, där Michel Moukarbal också ingår. Moukarbal har i sin tur kontaktuppgifterna till Saima Jönsson, som jobbar på Centrallasarettet i Karlskrona denna sommar. Saima Jönsson har en kompis på läkarstationen på Tjörn, som en gång i tiden har jobbat på Sahlgrenska i Göteborg.

Snurrigt? Javisst. Men för den skull ska vi inte låta tidningsankor leva vidare. Den enda ”naturliga” förklaring jag har till att tidningsankan uppstår är att Carlos Schakalens namn kunde sälja många lösnummer 1988. Det är därför hans namn hårdvinklas in absurdum. Ett namn som Michel Moukarbal ger inte särskilt mycket klirr i kassan, varken 1988 eller i dag.

Konsekvensen av den felaktiga hårdvinklingen är att Saima Jönsson vid medias konfrontation av henne kan slinka undan med ett:

”Jag har aldrig vare sig arbetat eller satt min fot på Sahlgrenska i Göteborg.” (SDS Lönneaus/Isberg 20 augusti 1988)

Saima Jönsson talar här sanning och med ett enkelt grepp sås en misstro hos flera journalister mot Ebbe Carlsson-rapporten och Säpo. Det märks i den fortsatta massmediala bevakningen.

Vad journalisterna antagligen inte förstår är att framför dem står en kvinna som agerar som ett fullfjädrat proffs som bara svarar på det hon vill svara på. Hon förnekar att hon känner till Wadie Haddad, trots att hennes man sitter i politbyrån till den terroristorganisation som Haddad varit med om att skapa.

Just dessa kopplingar till Marwan el Fahoum kan inte journalisterna veta just då. Troligen har inte ens Säpo och danska säkerhetspolisen PET full koll på dessa kopplingar. Sambanden kommer fram efter mordet på Købmagergade när danska polisen 1989  finner Blekingegadeligans täcklägenhet på Blekingegade i Köpenhamn.

Vad som missas både 1988 och 2011 är att det absolut inte är Carlos Schakalen som är kontaktpersonen eller, om ni så vill, spindeln i nätet. Carlos passar inte in som ”ledaren” eller ”hjärnan” bakom olika operationer, det har mina tidigare inlägg visat. Carlos har för mycket ego. Nej, den som står bakom det hela 1975 måste vara Wadie Haddad eller den man som Saima Jönsson gifter sig med våren 1976, nämligen  Marwan el Fahoum. Det är med dessa namn som pusselbitarna faller på sin plats. Allt blir logiskt och klart.

© Lena Breitner 

Advertisements

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Blekingegadeligan, Carlos Schakalen, Journalistik, KFML(r), Marwan el Fahoum, PFLP, Rote Armeefraktion (RAF), Saima Jönsson, Säpo, Sjukhusaffären, Sjukhusspionaffären, Wadie Haddad. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Var allt i Ebbe Carlsson-rapporten blaha blaha? Om Svt Kobras Carlos Schakalen-dokumentär och en tidningsanka från 1988

  1. Ping: Spionaffärer i media. Upp som en sol och ner som en pannkaka. Sjukhusavslöjandet 1988, Holm Haase-affären 1968 och om Gudmundsons människorättsperspektiv | Tankar om IB

Kommentarsfältet är stängt.