Attentatsplaner mot Schlagerfestivalen i Göteborg och Stockholm

Någon gång måste vi komma till insikt om att det inte är sant att terrorism bara kommer från andra länder. Sverige var på inget sätt förskonat från de strömningar som gick genom världen på 60- och 70-talet. Vissa människor och grupper såg helt enkelt våldet och kampen som något tjusigt och häftigt. Det gällde att förstöra så mycket som möjligt.

I SDS artikel från 1998 berättar Stefan från den lilla småstaden i Skåne att KFML(r) i Malmö tog emot representanter från Röda armeefraktionen, RAF, PFLP och IRA. Dessa bokstavsorganisationer och staden Malmö kände jag igen från en Säporapport från 1975. Det är den rapport som media skriver spaltmeter om år 1988. Det är här Saima Jönsson pekas ut som en PFLP-medarbetare. Men vi lämnar Saima J just nu och koncentrerar oss på attentatsplanerna mot Schlagerfestivalen i Göteborg och Stockholm.

Av RPS/Säks PM 1975-01-02 framgår att representanter för PFLP och Japanska röda armén under julhelgen 1974 har haft sammankomster i Stockholm, Göteborg, Malmö, Köpenhamn, Paris, Haag, Hamburg, London och Rom. I samband med sammankomsterna i Sverige och Köpenhamn ska svenska representanter för SKP, KFML(r) och RMF ha deltagit.

Bokstavsuttydningen är alltså Sveriges kommunistiska parti och Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna (revolutionärerna) på de två första. Den tredje uttyder jag som Revolutionära Marxisters Förbund, RMF.

”Syftet med sammankomsterna var att diskutera erfarenheter från tidigare aktioner samt diskussion om lämpliga aktioner inför 1975”, står det att läsa. 

”I stort sett har resonemanget gått ut på att föra ut våldet och terrorn till ”fredliga” länder i Europa. IRA-representanter framhöll att senaste tidens bombdåd i England varit framgångsrika. Man har satt skräck i engelsmännen menade man.”

Aktionerna med svensk/nordisk anknytning som man kom fram till var:  

  • En attack mot den svenska uttagningen till schlagerfestivalen i Göteborg i februari 1975 samt den stora finalen i Stockholm den 22 mars 1975.
  • Angrepp mot synagogor i Stockholm och Göteborg
  • Sabotage mot utvinningen av olja i Nordsjön

De svenska kamraterna rapporteras vara stolta över de så kallade Tomteaktionerna.

”I samband med mötena i Malmö och Köpenhamn hade de svenska organisationerna påvisat att tomteaktionerna i Malmö och Köpenhamn varit framgångsrika. Man visade pressklipp och talade om att TV och radio ägnat stor uppmärksamhet åt händelserna.”

Aktionen gick ut på att man vid affischeringen använde ett klister som förstörde fönsterrutorna. Förutom att man ville få ut ett budskap så skulle man orsaka ekonomisk skada för handel och försäkringsbolag. IRA uppges vara hjärnan bakom tomteaktionerna. Men KFML(r) vill också tydligen ta åt sig äran. Det är lite Bror Duktig-varning över den här meningen i RPS/Säks rapport:

”KFML(r) ville ta åt sig äran av att ha börjat med det aktuella klistret.”

Jösses. Jag kan riktigt se framför mig hur de framhäver vem som gjort vad för ”kampen”.

Jag är inte så säker på att ”Stefan” ur SDS-artikeln jag skrivit om nyss är källan till de här uppgifterna. Han talar om PFLP, IRA och RAF på besök i Malmö. Till julhelgens möte 1974 i Malmö och Köpenhamn är det en till viss del annorlunda bokstavskombination som träffas. Vi kan inte utgå från att källan är svensk. Det kan lika gärna vara en dansk eller, tja någon annan nationalitet.

Hur viktigt är det vem källan är? Säpo kommer i alla fall inte att berätta vem det var om vi frågar. Men vi kan konstatera en annan sak. Den svenska säkerhetspolisen tog hotet på största allvar. I Expressen den 20 augusti 1988 i en artikel signerad Håkan Lövström intervjuas artisten Lasse Berghagen. Berghagen var den som vann den svenska uttagningen och var med i finalen med sin ”Jennie, Jennie”. Han vittnar om polisens rigorösa bevakning.

”Ovetandes om orsaken specialbevakades Lasse Berghagen av poliser med dragna pistoler under tävlingsdagen. Han tog för givet att det var ett hot mot honom själv på grund av de demonstrationer mot schlagerfestivalen som pågick.”

Själv var jag ett barn och minns bara sändningarna från tv. Jag har inget minne av att det var några demonstrationer mot festivalen.

Lasse Berghagen ger en mindre trevlig bild av livet bakom kulisserna och på scen. Han förbjöds att gå utanför dörren innan en civilpatrull kunde eskortera honom till mässhallarna i Stockholm. 

”Min basist skulle också åka med. När han kom innanför dörren riktade polisen sina dragna pistoler mot honom och hans stora baslåda. I hissen ner åkte en med oss i hissen medan den andre polisen tog trapporna ned med dragen pistol”, berättar Berghagen.

Under färden genom Stockholm körde poliserna hela tiden mot rött. Den allra hårdast bevakade på festivalen var den israeliska sångaren Shlomo Artzi. Berghagen säger att han inte reagerade eftersom det var tre år efter Münchenmassakern.

”Jag kommer ihåg att han var tvungen att sjunga med två beväpnade vakter på scen. Vi andra led verkligen med honom. Det går knappast att göra sitt bästa under sådana förhållanden”, berättade Lasse Berghagen för Expressen 1988.  

Vi vet inte vem Säkerhetspolisens källa var, men vi kan konstatera att Säkerhetspolisen såg ytterst allvarligt på hotet mot schlagerfestivalen. Ni kan läsa det aktuella PM:et här:

RPS/Säk PM 1975-01-02, sid 1

RPS/Säk PM 1975-01-02, sid 2

RPS/Säk PM 1975-01-02, sid 3

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i IRA, Japanska Röda Armén, KFML(r), PFLP, RMF, Rote Armeefraktion (RAF), Saima Jönsson, Säpo, SKP. Bokmärk permalänken.