”Den svenske terroristen” intervjuas i Sydsvenskan

Jan Guillou gick 2009 i god för att ingen svensk ens tänkt tanken på att utföra terrordåd på 60- och 70-talet. I alla fall inte den svenska vänstern. Det skulle han inte sagt. Det är ju bara att gå till läggen och kolla. Tidningsläggen alltså.

Jag sitter och tittar på en tidningsartikel från slutet av 90-talet. Här ställer en svensk kille upp med namn och bild och berättar att han varit terrorist och att andra svenskar varit det också. Han säger till Sydsvenska Dagbladet att han tycker att det var helt rätt av IB och Säpo att hålla koll på de revolutionära så kallade ”68-rörelserna” genom så kallad ”åsiktsregistrering”.

Jag tittar på bilderna i tidningsartikeln. En föreställer mannen i helfigur. Han står vid några arkivlådor och bläddrar i något som ser ut som en mapp. Han har jacka, byxor och skjorta och t-shirt. Han ser ut som vilken 50-årig svensk som helst med sin klädsel och sitt ljusa hår.

På den andra bilden är han i närbild. Näsan är lite sned och ögonen riktas mot något strax vid sidan om kameralinsen. Det är inga elaka ögon. Han ser riktigt trevlig ut.

Texten handlar om saker som inte är så trevliga. För Sydsvenska Dagbladets reporter Erik Magnusson berättar nämligen mannen att han varit revolutionär. Yrkesrevolutionär. Han har gått på partiskola i Sovjetunionen och i DDR. Han har utbildats på läger i öststaterna med syfte att föra ”r-arnas” underjordiska och beväpnade kamp.

”Än i dag skulle jag kunna lamslå Malmö på tre minuter”, berättar mannen för Erik Magnusson. ”Det gäller bara att veta var vattenverket och elverket är beläget. Vi visste var de känsliga installationerna fanns. Vid ett ’revolutionärt läge’ skulle vi vara beredda att slå till.”

Han heter Stefan och växte upp i en småstad i Skåne. Han drogs in i FNL-rörelserna i ungdomen och vidare in i KFML(r). Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna (revolutionärerna). De kallades kort och gott för ”r-are”.

Gick man med i partiet blev man per automatik yrkesrevolutionär. Stefan från den lilla småstaden i Skåne berättar för Erik Magnusson att han egentligen hade tänkt bli fritidsledare, men partiet beordrade honom till Malmö för att bli ”arbetare”. Man skulle lyda partiet och därför fick Stefan bli svetsare på Kockums, där han beordrades starta en hemlig arbetsplatscell. KFML(r) startade liknande arbetsplatsceller på Addo, Mazetti och Strumpan i Malmö. Det startades politiska bostadsceller och på regementena bildade r-arna hemliga militärceller.

Till vilken nytta var allt detta? För den oinsatte kan detta te sig absurt, men dessa människor trodde på att revolutionsdagen skulle komma. Den verkliga revolutionen. Den dag då arbetarna skulle resa sig. På dagen R (som i revolution) skulle eliten, dvs r-arna, stå främst och leda arbetarna i Kampen.

R-arna gillar inte artikeln som Sydis publicerade i december 1998. I en insändare av r-arna Jan-Åke Karlsson och Dan Bergkvist den 15 januari 1999 står det följande att läsa:

”Att vi skulle vilja leda arbetarklassen i en våldsam revolution är direkt lögn. Skulle en revolution bli våldsam så är det för att den gamla borgarklasen skulle ta till vapen för att försvara sin priviligierade ställning och i ett sådant läge så anser vi kommunister det vara fullständigt legitimt att få försvara sig.” 

Är det ”Jönssonligan på äventyr” eller blodigaste allvar vi talar om? En insändarskribent använder sig just av liknelsen med Jönssonligan. Själv undrar jag vad det är för mening med en politisk bostadscell på Segevång eller för all del på Rosengård. I Sydsvenskans artikel berättar Stefan från den lilla småstaden i Skåne hur han och en annan r-rare en natt tar sig ut i ubåtshamnen i Malmö i en roddbåt för att leta ubåtar. Jodå, ni läste rätt. Ubåtsletning med roddbåt utanför ett företag som tillverkar ubåtar. Ehhh …

Men det finns också annat som ger en beskare bismak.

Stefan ”menar att han själv och en stor mängd kamrater inom KFML(r) under de här åren var ’duktiga idioter’ som var väldigt skickliga på att utföra de uppdrag som de blev tillsagda att göra.”

Stefan berättar om utbildning i olika östländer där de hjärntvättades och tränades i olika kampsporter. Stefan själv blev ledare för r-arnas ”Kommandogrupp R” i Malmö. Jag reagerar på namnet. Det ger vissa associationer till tyska RAF, terroristorganisationen Rote Armee Fraktion och den till RAF tillhörande Kommando Holger Meins, som stod bakom ockupationen av Västtyska ambassaden i Stockholm 1975.

Arhan finns fortfarande kvar på Stortorget i Malmö. Foto: Lena Breitner

R-arnas ”Kommandogrupp R” i Malmö, under ledning av Stefan från den lilla småstaden i Skåne, utförde i alla fall ett attentat mot den orientaliska mattaffären Arhan i Malmö. Det står inte något årtal om när detta hände, men jag har talat med personer som minns händelsen.

I Sydsvenskans artikel får vi veta hur attentatet gick till. Kommandogrupp R såg först till att rensa Stortorget från taxibilar (genom att ringa och beställa bilar till olika adresser i stan). Sedan krossade man Arhans skyltfönster och kastade in en rökgranat.

En turkisk matta - en symbol för en regim? Foto: Lena Breitner

Morgonen efter deltog de fyra attentatsmännen i en flygbladsutdelning och deklarerade att KFML(r) öppet stödde attentatet, som varit riktat mot den turkiska regimen. Inte ett ord om att de själva hade legat bakom dådet.

Det står inte i artikeln, men ägaren råkade vara turkisk konsul i Malmö. Därav attentatet.

Artikeln i Sydsvenskan publiceras hösten 1998 och reportern Erik Magnusson berättar att debattvågorna just då går höga om den så kallade ”åsiktsregistreringen”. Försvarets underrättelsenämnd har samma höst lagt fram en rapport om IB:s politiska spionage. Snart ska Registernämnden presentera en rapport om Säpos åsiktsregistrering.

Stefan från den lilla småstaden i Skåne har sin åsikt klar. Det är därför han ställt upp i Sydsvenskan. Han tycker nämligen att det varit helt rätt av IB och Säpo att ”hålla en noggrann uppsikt över de revolutionära 68-rörelserna”, som det uttrycks i tidningen.

”Vi var farliga. Vi ansåg att varje terrordåd, varje mord och varje våldshandling var acceptabel om det ledde till en socialistisk revolution”, säger han.

Stefan berättar för Erik Magnusson att det inte alls bara var harmlösa idealister i KFML(r):

”Man välkomnade flera internationella terrorister till Malmö. Det kom folk från den tyska Baader-Meinhof-rörelsen, palestinska gerillakrigare från PFLP och ledande funktionärer från IRA i Nordirland. Några höll tal på hemliga partisammankomster. Andra hölls gömda i pålitliga bostadskollektiv.”

Stefan från den lilla småstaden kom i alla fall till insikt om att det de gjorde var fel. Han gick till Säpo och blir sedan deras informatör under några år. Den information som Stefan lämnat handlade om att identifiera personer som kunde bli farliga vid en terroraktioner och andra våldshandlingar.

1998 års r-are reagerar på en insändarsida.

”Ingen medlem i KPML(r) har någonsin åtalats eller ens anklagats för samröre med utländska makter, terrorism eller vapeninnehav, ändå har man fortsatt att registrera våra medlemmar till dags datum”, skriver Malmö-r-arna Jan-Åke Karlsson och Dan Bergkvist den 16 februari 1999.

Argumentet har använts i en insändare dagen innan också. Sydvenskans Erik Magnusson svarar:

”Det må så vara att inga åtal väckts, men i dag vet vi att den svenska säkerhetspolisen inledde flera förundersökningar mot olika r:are till följd av kontakter med västtyska och palestinska terrorister.”

Ett annat argument som förs fram är att ”Sydsvenskan har helt förlitat sig på en person som redan för 25 år sedan var känd för sin livliga fantasi.” (SDS 15 jan 1999)

Det där känner jag igen. Så fort någon för fram något som inte passar yttersta vänstern används argument som att en person ”inte är trovärdig”, har ”livlig fantasi”, har ”hittat på” eller kort och gott är en ren och skär ”lögnare”. På senare år har det även blivit vanligt att avfärda personer med ordet ”mytoman”. Det senare verkar för övrigt ha blivit ett av Jan Guillous favorituttryck.

Och nu är vi tillbaka till denna bloggs syfte. Vem är det som är trovärdig? Vem är det som har livlig fantasi? Vem är det som är lögnare? Vem är det som har ett mytomanskt beteende? Låt oss gräva vidare!  

© Lena Breitner 

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i DDR, IB, IRA, Malmö, PFLP, Rote Armeefraktion (RAF), Säpo, Sovjet. Bokmärk permalänken.