1988: Saima Jönsson kan inte minnas Wadi Haddad

Hösten 1988 får svenska journalister ta del av en hemliga Säpo-dokument. Papperna kretsar kring den så kallade Sjukhusspionaffären i Göteborg. Jag skriver ”kretsar kring” för det är mycket som inte har med Göteborg att göra i dessa handlingar.

Saima Jönsson är en av dem som i allra högsta grad hamnar i fokus i medias rapportering. Hon ställer upp med namn och bild. Det namn hon har gift sig till, Fahoum, finns dock inte med i rapporteringen från den tiden.

”I Säpos hemliga promemoria är Saima Jänsson, 45-årig läkare i Linero utanför Lund, rena terroristen. Hon utpekas som hemlig kurir, delansvarig i terroristdåd och svensk kontaktman för palestinska PFLP”, stod det att läsa i Expressen den 20 augusti 1988.

I artikeln signerad Lena Blomqvist och Erik Hörnfeldt framgår det att Saima Jönsson varit engagerad i det palestinska folkets sak sedan 1970, då hon gick en kurs i tropisk medicin i Beirut. Därefter har hon arbetat tio år i flyktinglägren i Beirut, först i Tel al Zatar, därefter i Shatila. Tidvis var hon hemma i Sverige och deltog i möten för palestiniernas sak och försökte värva läkare och sjuksköterskor till lägren.

”Men Säpo har en annan uppfattning om vad Saima Jönsson i verkligheten höll på med under de här åren. För Expressen möter Saima Jönsson anklagelserna punkt för punkt”, står det i artikeln.

Den första punkten intresserar mig i högsta grad. Påståendet är ”att hon fungerat som kurir åt befrielserörelsen PFLP under hösten 1972 och haft kontakt med PFLP:s chef för Europa-operationer, Wadi Haddad.” 

”Vad har de fått det ifrån? Står det att det är känt? Hur är det känt? Jag har ingen aning om något sådant. Jag har flera kollegor på sjukhuset i Beirut som heter Haddad, det är ett väldigt vanligt namn. Men jag kan inte dra mig till minnes någon Wadi”, citerar Expressenjournalisterna Saima Jönsson i artikeln.

Vi vet alla vem källan måste ha varit. Gunnar Ekberg. IB:s agent som agerade kurir åt Wadie Haddad just precis denna höst 1972. Det var då han träffade Saima Jönsson vid Flygbåtarna i Malmö och överlämnade brevet.

Förutom att det finns ett vittne (Ekberg) finns det andra saker som fångar mitt intresse. Visst är det fascinerande att så här många år efteråt kunna rita kartan om igen!

Vid intervjutillfället har Saima Jönsson varit gift med Marwan el Fahoum i över tolv år. Marwan el Fahoum sitter i PFLP:s politbyrå. Det har han gjort i många år.

Visst är det fantastiskt att politbyråhustrun Saima Jönsson Fahoum inte alls känner till namnet på mannen som grundat organisationen som hennes man är med och leder! 

Marwan el Fahoum har dessutom sedan 1979 varit Blekingegadeligans förbindelseofficer med PFLP:s ledning. I böckerna om Blekingegadeligan framgår att han ofta reser till Skandinavien för möten med Blekingegadeligan och för att hälsa på sin fru och sina två barn. 

Flera saker händer denna olycksaliga 1988. Blekingegadeligans Bo Weimann lämnar gruppen i april månad. För att Blekingegadeligan ska kunna genomföra nästa rån skickar Marwan el Fahoum sin högra hand, schweizaren Marc Rudin, för att bistå rånarligan.

I Peter Øvig Knudsens böcker kallas Rudin för ”den femte mannen”. Rudins amerikanska flickvän Sally Dunbar Bland har bott i Danmark i ett par år vilket gör att han bör vara väl förtrogen i de danska vänsterkretsarna. Planläggningen för nästa rån går vidare. 

I böckerna om Blekingegadeligan står det att en del av mötena mellan den danska ligan och Marwan el Fahoum just detta år sker på svensk mark (s 394, del 2, dansk pocketversion).

En månad efter svensk medias konfrontation med Saima Jönsson anländer i alla fall Marc Rudin till Köpenhamn. Den 3 november är det så dags. Rånet mot postkontoret på Købmagergade i Köpenhamn. Men något går fel. En polisman mördas. Året därpå grips samtliga medlemmar i Blekingegadeligan, förutom Marc Rudin som utlämnas till Danmark först några år senare. Marwan el Fahoum häktas i sin frånvaro. 

Detta är knappast någonting som Expressenreportrarna och de andra reportrarna har kunnat känna till. Deras förhållningssätt mot Saima Jönsson hade nog blivit något annorlunda om de gjort det.

Det finns många intressanta frågor att ställa sig. Hur mycket kände svenska Säpo till om paret Jönsson/Fahoum? Böckerna om Blekingegadeligan tyder i alla fall på att danska Säpo, PET, bara har fragment, men inte de stora sammanhangen.

Slutligen är det ju också intressant att ställa sig frågan om hur mycket Saima Jönsson Fahoum kände till om allt det här 1988. Hur insatt var hon i sin mans göranden och låtanden?

© Lena Breitner  

 

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Blekingegadeligan, Marwan el Fahoum, Saima Jönsson, Sjukhusaffären, Sjukhusspionaffären, Wadie Haddad. Bokmärk permalänken.