PFLP och KGB. Om George Habash, Wadie Haddads, Blekingegadeligans, Marwan El Fahoums och Saima Jönssons rötter

Jag har sedan Axess kommenterat ett av mina blogginlägg på sin blogg noterat att en och annan tyvärr kopplar ihop Saima Jönsson med islamistisk terrorism. Jag vill å det bestämdaste hävda att islam inte har så särdeles mycket med denna historia att göra (om ens alls).

Det är nog på sin plats att göra en liten historisk resumé.

PFLP, Folkfronten för Palestinas befrielse, bildades 1967 efter det så kallade sexdagarskriget. Grundarna var George Habash och hans gamle studiekamrat Wadie Haddad (kan även stavas Wadi Haddad). Båda två var grekiskt-ortodoxt kristna palestinier. Båda hade studerat till läkare vid Amerikanska universitetet i Beirut (AUB).

En annan person som skulle komma att kopplas till PFLP var Bassam Abu-Sharif, som 1967 hade lämnat AUB med en ekonomiexamen i bagaget. I hans egen beskrivning i ”Min fiende min vän” ger han en bild av palestinsk-muslimska rötter, själv tycks han inte ha någon dragning åt islam. Istället är drivkraften för dessa tre personer Palestinas befrielse med marxism-leninismen som ideologi/religion.

Hur skulle man då befria Palestina? Medan George Habash tog den politiska ledarpositionen i PFLP så blev Wadie Haddad chef över ”de utländska operationerna”, därav att han tituleras ”operationschef” ibland. Haddads strategi var att kapa flygplan och utföra terroristattacker mot ”zionistiska mål” i Europa. Haddad förstod sig nämligen på medias kraft. Attacker i Europa skulle leda till förstasidesnyheter över hela världen, som skulle ge fokus på Palestina och Mellanöstern.

”To kill a Jew far from the battlefield has more effect than killing hundreds of Jews in the battle”, citeras Wadie Haddad  på sid 246 i ”The world was growing our way, Andrews/Mitrohin (se referens nedan).

PFLP:s första flygplanskapning utfördes i juli 1968. Det var ett El Al-plan av typen Boeing 707 som kapades på väg till Tel Aviv. Kaparna bytte namn på planet till ”Palestinian Liberation 007” och tvingade ner planet i Algeriet. Efter över en månads förhandlingar släpptes gisslan mot 16 palestinska fångar.

Andrews och Mitrohin menar att det antagligen är i efterdyningarna till 1968-kapningen som KGB tar de första kontakterna med Haddad och PFLP. 1970 rekryteras i alla fall Wadie Haddad som KGB-agent och han får täcknamnet Natsionalist.

Så här skriver KGB-chefen Jüri Andropov i maj 1970:

”The nature of our relations with W. Haddad enables us to control the external operations of the PFLP to a certain degree, to exert influence in a manner favourable to the Soviet Union, and also to carry out active measures in support of our interests through the organization’s assets while observering the necessary conspirational secrecy” (sid 247 The world was going our way) 

Wadie Haddads motiv till att bli KGB-agent var att få pengar och vapen från Sovjetunionen. En stor mängd vapen i form av pistoler, automatvapen, ammunition och minor levererades i omgångar, bland annat genom ”Operation Vostok” i Adenviken. KGB ville ha valuta för sina investeringar och drog igång ”Operation VINT”, som beordrades personligen av Leonid Bresjnev. Planen var att PFLP skulle kidnappa CIA-chefen i Libanon och leverera denne till ryssarna. Operationen misslyckades dock.

Vi kan härmed konstatera att PFLP:s aktiviteter i Mellanöstern och Europa utan tvekan var en del av det kalla kriget. PFLP blev en del i maktkampen mellan Sovjetunionen och de västliga demokratierna.   

Christopher Andrew och Vasili Mitrokhin ger en omfattande redogörelse kring KGB:s engagemang i de olika PFLP-operationerna. En av dem var kidnappningen av OPEC-ministrarna i Wien 1975. Den officiella aktören var PFLP Special Operations Group med den inte helt obekante Ilich Ramírez Sanchez i ledningen. Sanchez är dock mera känd som Carlos Schakalen. PFLP genomförde också operationer med Japanska röda armén, även det en marxistisk organisation.  

Innan Carlos blev Carlos var han en rik miljardärson från Venezuela som gick på Lumumba-universitetet i Moskva. KGB ville dock inte rekrytera honom, eftersom han inte studerade särskilt flitigt utan mest ägnade dagarna åt att springa efter kvinnor. 1970 slängdes Carlos och hans bror, som hette Lenin (!), ut från Lumumbauniversitetet. Carlos åkte då till Libanon och gick med i PFLP. 

Sommaren 1970 träffar den blivande Carlos alla möjliga vänsterintellektuella västerlänningar som vurmade för ”kampen” i PFLP:s träningsläger. Grundarna av terroristorganisationen Rote Armeefraktion (RAF) var där denna sommar, liksom Holger Jensen, ledare av KUF, Kommunistiskt ungdomsfylking, en föregångare till Blekingegadeligan. Även palestinarörelserna i Sverige hade folk i dessa träningsläger vid den här tiden.

I Danmark har en kommunistisk grupp, KAK, under Gotfred Appel bildats 1963. Han och sambon Ulla Hauton tog kontakt med PFLP och samarbetet mellan Appels KAK, ungdomsorgansiationen KUF och PFLP inleddes. De första medlemmarna från KUF skickas på träningsläger till Libanon hösten 1969. Därefter följer flera utbildningar för Holger Jensen, Peter Døllner m fl. medlemmar.

Blekingegadeligans karriär börjar nu. I januari 1973 gör de ett inbrott i ett hemvärnsförråd i Jaegersborgs vattentorn och stjäl vapen. Därefter sker ett rån mot en penningtransport för A-kassan 1975. Ett postrån på Vesterbro 1976. Ett omfattande bedrägeri mot postgirot inbringar 1,4 miljoner kronor till Blekingegadeligan i november 1976. Det mesta av pengarna lär ha slussats ner till PFLP. Danska säkerhetspolisen har i alla fall hösten 1977 bevis för att Holgen Jensen har regelbundna möten med PFLP:s representanter i Köpenhamn.

Efter en kamp inom Appels KAK och KUF står Gotfred Appel och Ulla Haunton som förlorarna. Den kommunistiska ”ungdomsorganisationen” KUF arbetar nu vidare på egen hand. Dess ledare är Holger Jensen. Han dör visserligen en våldsam död 1980, men Blekingegadeligan fortsätter sin kriminella bana fram till sista rånet 1988.

De som ställs inför rätta för Blekingegade-saken är Peter Døllner, Jan och Bo Weimann, Torkil Lauesen, Niels Jørgensen, Karsten Møller Hansen, Carsten Møller Nielsen samt den för sista rånet inlånade PFLP-medarbetaren, schweizaren Marc Rudin. Även Marwan El Fahoum häktas i sin frånvaro då han är utpekad som ligans beställare. Ingen av dem kan betraktas som islamister. 

Så till Marwan El Fahoum (kan även stavas Al-Fahoum, även alt stavning Maruan på förnamnet). I Bent Blüdnikows Bombeterror i København (s 66ff) står det att Fahoum startade sin karriär i Svarta September, som bland annat stod bakom massakern i München 1972.

Marwan El Fahoum uppges i Blüdnikows bok ha tagit över ansvaret för PFLP:s skandinaviska aktioner 1976. Källan till uppgiften är en artikel publicerad 5 april 1991 i Weekendavisen. Skribenten är Lars Villemoes, den journalist som först lade fram uppgifter och avslöjade vidden av Blekingegadeligans verksamhet. 

Notera att det är 1976 som Fahoum gifter sig med Lundabon Saima Jönsson. En tillfällighet? 

1978 dör Wadie Haddad i cancer på ett sjukhus i Östberlin. Han har dödats av Mossad, som ska ha låtit förgifta Haddads belgiska choklad. Det är antagligen här som Marwan El Fahoums makt ökar.

För Blekingegadeligans medlemmar blir Fahoum presenterad som chef för PFLP:s underrättelsetjänst och medlem av centralkommittéen, kort därefter (1979) uppges han ta plats i PFLP:s politbyrå. (s 350 Blekingegadeligan, dansk pocketversion)

I Peter Øvig Knudsens böcker benämns Fahoum som chef för PFLP:s underrättelsetjänst, men i underrättelserapporter benämns han också som chef för PFLP:s ”militära avdelning”, ”säkerhetschef” med mera, uppgifter som tyder på att han tagit över Wadie Haddads uppgifter. 

Vem är då Marwan El Fahoum som person? Av Knudsen beskrivs han som en kristen palestinier och jurist. I Lunds stadsarkiv står han dock som ”författare”. Om han skrivit juridiska fackböcker, kampskrifter eller sagor känner jag inte till. Begreppet ”författare” kan ju också ha varit en cover. Marwan El Fahoum hade ju flera covers, bland annat reste han ofta i Skandinavien med diplomatpass från Sydyemen.

Anne-Grete Holmsgaard, Danmarks motsvarighet till Saima Jönsson (politiker med historisk PFLP-bakgrund) beskriver sitt möte med honom så här: 

”Jag upplevde Marwan El-Fahoum som en ytterst sympatisk man. Han verkade begåvad, seriös och trovärdig. Samtidigt var han en tjusig man, alltid klädd i kostym av ett omisskännligt internationellt snitt. Han talade en mycket god engelska. Han var välinformerad om världsläget – en typisk intellektuell.”  (s 350, Knudsen, dansk pocketversion, min översättning)

Saima Jönsson pekas ut som medarbetare till PFLP av Gunnar Ekberg 1972, men det finns även andra underrättelsekällor som talar om smuggling av sprängmedel till Carlos-kretsen i Paris, planeringen av en terrorattack i Asien och så har vi ju den så kallade Sjukhusaffären (mera känd som Sjukhusspionaffären) där Saima Jönsson i högsta grad utpekas som aktör. Inte heller Saima Jönsson tycks ha något med islam att göra. Hon är en vänsterintellektuell läkarstudent med rötter i Skåne som lämnar Svenska kyrkan 1971.

Det finns inga som helst tecken på islamistisk terrorism i det jag nu beskrivit. Det vi ser är en kamp mellan Öst och Väst, mellan Sovjetunionen och de västliga demokratierna. Unga intellektuella människor som svurit sin tro till marxismen blev, medvetet eller omedvetet, marionetter till Sovjetunionen och KGB.

Däremot är det naturligtvis en öppen fråga huruvida någon eller några av den tidens marxister i dag har någon form av kontakter till dagens islamistiska organisationer. Om detta vet jag dock inget. 

© Lena Breitner

Lästips och referenser:

  • The World was going our way – The KGB and the battle for the third world, Christopher Andrew and Vasili Mitrokhin, Basic Books, New York 2005
  • The Mitrokhin Archive, Christopher Andrew and Vasili Mitrokhin, Allen Lane The Penguin Press 1999
  • Min fiende min vän, Bassam Abu-Sharif och Uzi Mahnaimi, Ordfronts förlag 1996
  • Bombeterror i København – Trusler og terror 1968-1990, Bent Blüdnikow, Gyldendal Forlag 2009
  • Blekingegadebanden, Peter Øvig Knudsen, Gyldendal 2007, svensk utgåva under namnet Blekingegadeligan på Karneval Förlag 2009
  • De ska ju ändå dö – tio år i svensk underrättelsetjänst, Gunnar Ekberg, Fischer & Co 2009
  • PET-kommissionens rapport. Läs till exempel s 245-264 här.
  • Sakregister till personer som nämns i PET-kommissionens rapport
  • Tödliche Schokolade – Ein Giftmord des Mossad und die Entführung der ”Landshut”, tysk tv-dokumentär av Egmont R. Koch
Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Bassam Abu-Sharif, Blekingegadeligan, Carlos Schakalen, George Habash, Gunnar Ekberg, IB-affären allmänt, KGB, Marwan el Fahoum, PFLP, Saima Jönsson, Sjukhusspionaffären, Wadie Haddad. Bokmärk permalänken.

En kommentar till PFLP och KGB. Om George Habash, Wadie Haddads, Blekingegadeligans, Marwan El Fahoums och Saima Jönssons rötter

  1. Ping: Vladimir, Lenin och Carlos Schakalen | Tankar om IB

Kommentarsfältet är stängt.