Läs böckerna om Blekingegadeligan!

Jag säger bara det – läs böckerna om Blekingegadeligan! I Danmark har böckerna sålt i över 300 000 exemplar. Det är en fackbok, men den är spännande som värsta spänningsromanen. Rafflande, obehaglig och dessutom sann.

Ni som vill köpa böckerna här dem här på Adlibris, där böckerna är lite billigare än på Bokus. Själv köpte jag böckerna på danska i Politikens boghal vid Rådhusplatsen i Köpenhamn. Där kostade de 99.95 danska stycket (lika mycket som på nätet) och de fanns kvar senast jag var nere i bokhandelns källare, vilket faktiskt råkade vara dagen efter gripandet av misstänkta terrorister som skulle göra en massaker på JyllandsPosten. 

Det finns många händelser i de två böckerna om Blekingegadeligan som man kan göra nedslag i. Ligans brutalitet och förslagenhet går som en röd tråd genom boken.

De tar en cykelslang och fyller den med sand. Pluggar igen den med träplugg och tejpar sedan runt alltihop. Sedan har de ett effektfullt vapen.

I ett annat fall har de en batong, som de slår en portvakt i bakhuvudet med. Mannen märks för livet, psykiskt och fysiskt.

Han klarar inte längre av att sitta i porten som portvakt. Inom ett par månader har han blivit sparkad från sitt arbete. Vid vittnesförhör visar mannen på svåra problem att minnas händelsen vid rånet och mannens psykiater hänvisar till slaget i bakhuvudet som orsaken. Äktenskapet går åt helvete på grund av mannens depression och det faktum att han också börjat dricka. Vi talar om en man som är några år över 40 när hans liv ödeläggs av Blekingegadeligans medlemmar (sid 448ff del 2, danska pocketversionen).

I boken om Blekingegadeligan framgår det att ligamedlemmarna för gruppdiskussioner om man ska hugga av något finger på Jörn Rausing eller inte. Diskussionen är praktisk och kall. Visst kan man skicka över fingret till familjen, men de måste också förstå att det tillhört Jörn Rausing. Därför bör man kanske spela in en video på händelsen. Eller så räcker det bara med de inspelade hotbanden som Marwan El Fahoum har fixat? Frågan verkar inte ha lösts helt och hållet. Några i gruppen ansåg att möjligheten att hugga av ett finger eller två skulle övervägas (s 261, del 2, pocketversionen).

En annan berättelse som ges är den om föräldrarna till Jesper Egtved Jensen, polismannen som mördas i samband med rånet på Købmagergade. Även föräldrarnas liv ödeläggs. Mamman måste sluta på sitt arbete på grund av att hon drabbas av en kronisk depression.

I en tv-dokumentär får jag senare se Bo Weimann berätta om sin tid i Blekingegadeligan. I en scen börjar Bo Weimann gråta och säger de inte riktigt förstod att de gjorde människor illa. Har man läst böckerna om Blekingegadeligan innan man ser denna scen kan man inte annat än bli jättearg. Själv kokade jag inombords. Dra den där med Rödluvan också, när du ändå är igång Bo Weimann! 

Författaren Peter Øvig Knudsen har inför bokskrivandet getts tillgång till danska polisens och säkerhetspolisens arkivmaterial kring Blekingegadeligan. Om han fått se allt eller bara utvalda delar kan jag inte svara på. Men mycket har han fått se i alla fall.

Dessutom framkommer det i böckerna att han har en källa inne i rånarligan. Vem det är avslöjas först efter att jag läst böckerna. Gissa vem? Jodå, den gråtande Bo Weimann. Just det faktum att Peter Øvig Knudsen bara har en (1) källa inifrån rånarligan drar ner det hela lite. Det hade ju varit så mycket bättre att även få de andras synpunkter kring hur det gick till med kidnappningsförsöket av Jörn Rausing och annat.

Bröderna Bo och Jan Weimann är exempel på gruppens förslagenhet. Förutom att råna postkontor och värdetransporter arbetade de som IT-tekniker på ett företag som hette Regnecentralen, som råkade vara den danska statens viktigaste leverantör av datasystem. Bröderna jobbar gärna lite udda tider (läs: när det inte är så mycket spring i byggnaderna). Bland annat gör de installationer hos danska Rikspolisstyrelsen.

Danska Säpo, PET, har viss spaning på ligamedlemmarna genom åren. Men av någon outgrundlig anledning är medlemmarna svåra att spana på. När en av ligans täcklägenheter hittas i slutet på 80-talet, den på Blekingagade, hittar man listor på civilia spaningsbilar och deras registreringsnummer. Så där kom förklaringen varför ligan var svår att hålla koll på. Och varför bröderna Weimann så ofta jobbade uddatider. De tömde helt enkelt sina kunder på uppgifter. Snacka om att det var pinsamt för danska polisen!!!

Och när vi nu är inne på Blekingegade har ni här förklaringen till smeknamnet Blekingegadeligan. Det var just här i denna täcklägenhet som polisen i maj 1989 finner mängder av material, vapen och annat. Listor på civila spaningsbilar. Listor på danska medborgare med judiskt påbrå (Z-filerna). De svenska pansarskott som stulits från ett mobiliseringsförråd i Flen 1982. Och en hel del maskeradutrustning.

Läs böckerna! För det här har också med vår svenska historia att göra! 

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Blekingegadeligan, Marwan el Fahoum, PFLP. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Läs böckerna om Blekingegadeligan!

  1. Ping: En turistvandring i Lund ur ett terrorist- och IB-perspektiv | Tankar om IB

Kommentarsfältet är stängt.