Guillous medbedborgapsansökan: en smitning från värnplikten

I mars 1973 ansöker Jan Guillou om att få bli svensk medborgare. Jan Guillou är 29 år gammal och har fram tills nu inte brytt sig om att byta medborgarskap, trots att han hela livet bott i Sverige. Men nu är det alltså dags. Man kan ju fråga sig varför denna ansökan lämnas in just då.

Under många år har jag fått höra påståendet om att Jan gjort allt för att smita från lumpen. När jag nu undersökt saken kan jag säga att det är ett helt korrekt påstående.

DEN FÖRSTA VÄRNPLIKTEN

Först en kort resumé: 1964 blev alltså den franske medborgaren Jan Guillou inkallad av misstag. Enligt egen utsago blir han befriad från lumpen efter tre månader. Han säger sig själv ha agerat för att slippa göra lumpen och använt argumentet att han inte är svensk medborgare.

Vi kan konstatera att värnplikten inte är fullgjord. Blir han svensk medborgare tvingas han fullfölja värnplikten.

På hösten 1973 hörs Jans sambo Marina Stagh:

”Att G har dröjt med att ansöka om svenskt medborgarskap har bl.a. berott på att han efter att ha prövat tre månaders värnpliktstjänstgöring inte var särskilt trakterad av att behöva göra militärtjänstgöring i Sverige”, står det att läsa i IB-åtalets personundersökning.

29-ÅRINGEN SER TILL ATT BLI ”NATURALISERAD”

Under efterkrigstiden kom det mycket invandrare till Sverige, allt från flyktingar till arbetskraftsinvandrare. När dessa ett tiotal år senare ville bli svenska medborgare inbegreps de automatiskt i vårt totalförsvar. Därmed skulle de, om de var män i lämplig ålder, göra lumpen. Problemet var att alla ”nysvenskar” inte var 18-20 år. Det blev problem för många arbetsgivare. Jag tror inte heller att det var särskilt lyckat att blanda finniga ynglingar med flerbarnsfäder 30+ på luckan. Medelålders män är nog inte heller ”så formbara” som försvarsmakten önskade.

Arbetsmarknadsstyrelsen framförde 1961 att de ville att så kallade ”naturaliserade svenskar” i högre grad skulle befrias från värnpliktstjänstgöring. Den förordning som infördes den 1 januari 1962 innebar att den som fick sitt medborgarskap (naturaliserades) det kalenderår han fyllde 29 år eller mer skulle vara befriad från värnpliktstjänstgöring.

Det är helt klart att det finns ett samband mellan att Jan fyller 29 år i januari 1973 och att han ett par veckor senare lämnar in en medborgarskapsansökan till Statens Invandrarverk.

Jan Guillou vill definitivt inte göra de sista månaderna han har kvar av lumpen. Hans dåvarande sambo bekräftar detta med önskvärd tydlighet.

En krigsplacering på ett papper, ja, men propsade man inte ihärdigt så skulle det räcka med detta. Allt enligt gällande lagar och förordningar.

Vid 29 års ålder är Jan Guillou för gammal för att göra lumpen. Under många år har Guillou försökt att glorifiera sin värnpliktstid. Det här och tidigare inlägg visar att det än en gång är luftslott som har byggts upp.

Låt oss i nästa inlägg gå över till medborgarskapsansökans ekonomiska motiv, IB-affären och den operativa covern!

© Lena Breitner

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Jan Guillou. Bokmärk permalänken.