Jan Guillou: Juridikstudier och studielån – version 1.0 och 2.0

Det lät helt enkelt för bra för att vara sant. Vi talar om det första Säpoförhöret med Jan Guillou i IB-åtalet från 1973. En journalists bästa arbetsredskap är näsan och när det luktar ska man gå på instinkten. När Jan Guillou blir ombedd att berätta om sig själv stinker det lång väg. Så här i efterhand är jag väl mest förvånad över att ingen kollat det här tidigare.

FÖRHÖR HOS RPS/SÄK

Jan Guillou grips alltså hösten 1973, misstänkt för spioneri. Förhören hos RPS/Säk (dagens Säpo) hålls av förhörsledaren K-E Friberg, som vid första dagens förhör ber Jan Guillou att berätta om sig själv. Jag har läst många förundersökningar och vanligtvis brukar det förekomma en dialog mellan förhörsledare och den som blir förhörd. Så här är det inte med Janne. Han är inte talträngd. Första sidans lilla fråga om han kan berätta om sig själv resulterar i en drygt sex A4-sidor tätskriven monolog. Janne pratar och pratar och K-E Friberg och hans kollega tycks sitta knäpp tysta.

Denna läsning av förhör med Janne gör att jag lär känna honom riktigt väl. Då och då svarar han korthugget och nästan abrupt, men mest är det oändligt prat, ja nästan skryt. Och aldrig någonsin har jag sett honom vara så utförlig i sin redogörelse kring sin bakgrund. Utförlig i så mån att någon annan kan göra en gedigen källkoll i efterhand. Tack för det Janne!

VERSION 1.0

Jan Guillou tar alltså studenten 1964. Han berättar sin berömda lumparhistoria för K-E Friberg. Den om att han blivit inkallad och fått göra lumpen i Karlskrona, trots att han är utländsk medborgare. Efter tre månader ”hemförlovas” han.

”Jag hann så vitt jag kommer ihåg bli korpral eller någonting sådant, så formellt är jag korpral vid svenska flottan, trots att jag är utlänning”, säger Guillou till K-E Friberg.

”Därefter den sommaren så började jag med juridiska studier vid fakulteten i Stockholm. Det har varit självklart för mig sedan mycket tidigt i tonåren att jag skulle bli jurist. Jag satte rätt god fart med studierna, jag blev tidigt inriktad på att doktorera antingen i rättshistoria eller straffrätt, det började när jag var någonstans halvvägs i studierna efter något år sådär, att också förbereda en avhandling i rättshistoria om culpa-begreppet.

Emellertid hade jag arbetat in väldigt mycket i tid mycket fort, jag hade toppbetyg i allting, så att jag tänkte att jag skulle ta ordentligt ledigt ett tag. Det var ett väldigt hårt och krävande arbete jag bedrivit, så det hade sannerligen inte medgivit något sus i dus eller något sådant. Jag tänkte att jag skulle ta en skön ledighet, resa utomlands och ha roligt också, det kunde jag kosta på mig. Där uppstod ett problem, hur det här skulle finansieras, därför studielånen räcker ju gott att leva på men inte till några utsvävningar precis.”

Det är i det här läget Janne säljer en artikel till FIB Aktuellt om sin värnpliktserfarenhet. Han sticker till Paris och får sedan mer pengar skickade till sig från FIB Aktuellt för att göra diverse reportage i Frankrike. Reportagen publiceras dock aldrig.

”När jag kom hem till hösten återvände jag till arbetet på juridiska fakulteten”, säger Jan Guillou till K-E Friberg.

Frankrikeresan varar alltså några månader och kan härledas till våren/sommaren 1966. På hösten 1966 säger Guillou att han är tillbaka i Stockholm och juridiska fakulteten. Men det blir inte några mer studier. Han slutar eftersom han, enligt honom själv, måste jobba av sin skuld till FIB Aktuellt. Han börjar jobba som journalist.

PERSONUNDERSÖKNING

Jag bläddrar vidare i IB-åtalet, till den personundersökning som görs hösten 1973. Där framgår det att Jan Guillou läsåret 1964/65 haft en lektorstjänst i svenska, historia och filosofi vid Viggbyholmsskolan i Stockholm. Här står också att läsa att det är på våren 1966 som Jan Guillou bestämmer sig för att ta ledigt en tid ”eftersom han hade studerat mycket hårt.”

VERSION 2.0 – MEMOARERNA

Jag tar fram Jan Guillous memoarer ”Ordets makt och vanmakt – mitt skrivande liv” (2009). Om tiden fram till mitten på 60-talet beskriver han sig själv oftast i tredje person. Som här under rubriken i kapitel två ”En gentleman på avvägar”:

”En gentleman ligger inte andra till last och försörjer sig själv om sådant behov föreligger, alltså för den händelse – som i hans fall – att familjeförmögenheten gått till spillo. Alltså arbetade han för att finansiera sina universitetsstudier. Att ta lån vore nästan som att parasitera, eftersom en gentleman inte har skulder. Han arbetade därför som lärarvikarie under vår och höst och som stuveriarbetare i Stockholms frihamn under sommarloven. Den inställningen, att göra rätt för sig, representerar den goda sidan i hans bakgrund. Just det är inget att skämmas för.” (sid 19-20, pocketversionen)

Det bör påpekas att första kapitlet i memoarerna går åt till att beskriva den unge Guillous försök att blir Författare. Han skriver två romaner, delvis på plats i Frankrike, men blir sedan refuserad av diverse bokförlag.

”Jag måste borra mig ner i frågan varför jag känner en sådan motvilja mot den unge mannen som åren 1964-66 försökte bli författare i den nya franska romanens svans”, konstaterar Guillou (sid 19, pocketversionen).

EN ÜBERMENSCH?

Jag häpnar. Är Jan Guillou en Übermensch? På mellan två och två och ett halvt år hinner han med att bli korpral, komma halvvägs till en jur kand, ha god fart på studierna, ha toppbetyg i allt, påbörja en doktorsavhandling, jobba som stuveriarbetare i hamnen på somrarna och ett år som lärarvikarie under terminerna, skriva två romaner, delvis på plats i Frankrike, och därtill bli refuserad av flera bokförlag, sälja ett knäck till FIB Aktuellt om värnplikten, både ta studielån och inte ta studielån samt ta ett par månader ledigt i Frankrike innan han kommer tillbaka till sin anställning vid juridiska fakulteten vid Stockholms universitet.

Det är det här som är för bra för att vara sant. Det är det här som stinker.

KORPRAL?

En enkel koll med några militärer bekräftar att det måste vara en världssensation att i modern tid i Sverige gå från värnpliktig till korpral på tre månader. Därefter lämnar jag den frågan därhän. Det är tillräckligt många som rotat i lumparhistorien allaredan. Bäst är kanske att läsa redogörelsen från Guillous befäl:

Men det skulle ju vara kul att komma i kontakt med någon som ryckte in tillsammans med Jan Guillou (eller hette han möjligtvis Hansén vid tidpunkten?). Ni som gjorde lumpen sommaren 1964. Hör av er i så fall!

STOCKHOLMS UNIVERSITET

Över till Guillous universitetsstudier. Jag begär ut handlingarna, som Stockholms universitetsarkiv skickar kopior på inom ett par dagar. De visar att Jan Guillou skriver in sig på juridiska fakulteten vid Stockholms universitet den 31 augusti 1964. Han avser att läsa en jur kand.

LÄSTE PÅ HALVTID

Under åren 1964-66 tar han fem tentor, varav två är i ren juridik. Prop.kursen motsvaras av dagens JiK:en, som är en halv termins studier i dag. Kursen i rättshistoria torde varit i samma dignitet. Det här kan inte ens med den största välvilja definieras som någon god fart på studierna. För mig tyder det här på att Jan Guillou har läst på halvfart och fått ihop ungefär 2,5 termins studier.

INTE TOPPBETYG I ALLT

Hur är det då med betygen? Guillou har ett Väl godkänt, två AB samt två Godkänt. Det kan inte betecknas som toppbetyg i allt.

Visst är det intressant att Janne så ofta framhäver sina juridiska kunskaper som om han vore professor i juridik? Denna framtoning framgår med all önskvärd tydlighet om man gräver i SvT:s arkiv från 1973/74. Här är ett exempel på hur Professor Guillou vet bättre än hela Sveriges militära organisation, inklusive de juridiska rådgivarna (se första minuten av inslaget):

http://svtplay.se/v/1393156/oppet_arkiv/guillou_om_hot_i_samband_med_ib-affaren?sb,k103107,2,f,103132

DOKTORAND?

Hur är det då med doktoranden Guillou? Mig veterligen kan man inte börja doktorera efter 2,5 termins studier. Stockholms universitet känner inte heller till någon doktorandstuderande vid namn Jan Guillou.

I IB-åtalets personundersökning har dock Jan Guillou angett vem han haft som handledare.

”Samtidigt som han studerade arbetade han på en avhandling i rättshistoria under ledning av professor Per-Edwin Wallén”, står det att läsa.

Tingsrätten kontaktar Per-Edwin Wallén, som 1973 är professor i juridik vid Lunds universitet.

”Ref tjänstgjorde tidigare som professor i rättshistoria vid Stockholms universitet. G skrev under denna tid en uppsats i rättshistoria för den högre betygsgraden och tenterade för ref. G var en duktig och begåvad student. Han gjorde ett allmänt sympatiskt och gott intryck, men ref kom ej i närmare personlig kontakt med honom.”

Intressant att Stockholms universitet inte känner till uppsatsen i den högre betygsgraden. Om man nu kan skriva en uppsats i högre betygsgraden innan man ens börjat på Civilrätt I.

JURISTEN SOM BLEV FILOSOF

Hur är det då med anställningen vid juridiska fakulteten då? Stockholms universitet känner inte till någon anställning hösten 1966. De känner över huvud taget inte till någon Guillou-anställning vid juridiska fakulteten. Däremot har Jan Guillou fått utbetalt 360 kronor för fem timmars undervisning i praktisk filosofi vid filosofiska institutionen. Utbetalningen sker i december 1974. Handlingen tyder på att undervisningen genomfördes i november 1974, dvs över ett år efter att Guillou i förhör sa att han varit anställd vid universitetet och strax efter att Guillou släppts ur fängelse efter att ha avtjänat sina tio månader för spioneri.

OLIKA UPPGIFTER OM STUDIELÅN

Hur var det nu med studielånet? Tog Jan Guillou det eller inte? Den 23 oktober 1973 beklagar han sig för RPS/Säk över att hans studielån inte räcker till någon rekreationsresa. I IB-åtalets personundersökning uppges studielånen vara cirka 20 000 kronor. I memoarerna från 2009 hävdar han att han inte tagit några lån, eftersom han är en gentleman.

På Riksarkivets Mariebergsenhet ligger Guillous medborgarskapsakt. I mars 1973 lämnar han in en ansökan om svenskt medborgarskap och anger där vilka inkomster, skulder och tillgångar han har. Där har han fyllt i att han har cirka 15 000 kronor i skulder. Dessutom anger han att han varit på utlandsresa. Sommaren 1965 var han i Frankrike. Det måste ha varit här han ”delvis” skrev på sina två romaner.

En koll med jämngamla till Guillou tyder på att studielånet om 15 000-20 000 kronor ska ha varit motsvarande lån för heltidsstudier på ungefär två år. Som affär var det faktiskt inte så tokigt att ta lån vid den här tiden, eftersom inflationen senare åt upp lånet till något som senare överkomligt kunde betalas av.

Men om Guillou nu jobbade på terminerna och somrarna och pluggade halvtid samt tog fullt studielån – behövde han verkligen sälja ett knäck till FiB Aktuellt för att kunna komma iväg till Frankrike?

Jag kliar mig i huvudet. Jag får inte ihop det här. Ju mer jag får fram, desto mer motsägelsefullt blir det här. Men det är ju inte min logik det är fel på. Det känns snarare som om det är Jan Guillou som inte riktigt är överens med sig själv, om sig själv. I alla fall inte när man tar del av ”Guillous studietid version 1.0” eller ”Guillous studietid version 2.0” eller för all del ytterligare uppgraderingar.

Tre saker är jag helt säker på:

  1. Antingen tog Jan Guillou studielån 1964-66 eller så tog han inte studielån 1964-66.
  2. Gentlemannamässighet har inte någonting med vare sig lån eller studielån att göra.
  3. Baserat på punkt 1 kan jag konstatera att Jan Guillou talar sanning. I alla fall ibland. Problemet är att jag inte vet när.

Dessa slutsatser tar jag med mig när jag tar del av fortsatta förhör och annat material av och om Jan Guillou.

© Lena Breitner

1. KÄLLOR:
  • Förhör med Jan Guillou tisdagen den 23 oktober 1973, kl 13.45-15.20. Protokollet genomläst och godkänt av Jan Guillou den 25 oktober 1973. Handlingen hämtad ur IB-åtalet, som förvaras på Stadsarkivet i Stockholm
  • Jan Guillous memoarer, kap 1 och 2
  • Medborgarskapsakt, Riksarkivet, Marieberg.
2. KOMMENTAR ANG FÖRSTA FÖRHÖR:
Jag definierar IB-åtalets första förhör som det som hålls den 23 oktober, eftersom det är det första protokoll i IB-åtalet där man går in på själva sakfrågorna i IB-affären.
Jan Guillou anhölls av åklagare fredagen den 19 oktober kl 15.00. Någonstans under helgen grips han. Det finns ett protokoll från måndagen den 22 oktober i IB-åtalet. Protokollet definieras som förhör. Det hålls kl 16.15-16.20 och är alltså på fem minuter. Endast formalia tas upp. Guillou informeras om att han är misstänkt för spioneri enligt brottsbalken, samt att han har rätt att anlita en offentlig försvarare som biträde under förundersökningen. Guillou förnekar brott och anger att han vill ha Hjalmar Petri som offentlig försvarare. Därefter är mötet slut.
 
3. KOMMENTAR ANG FÖRMÖGENHET OCH LÅN
Hur stort var studielånet och Guillous förmögenhet? En tidigare arbetskollega, ungefär jämngammal med Guillou, slutade plugga 1971 och hade då efter fyra års heltidsstudier omkring 40 000 kronor i studieskulder. Detta upplevdes som väldigt mycket. En hyfsad villa kostade vid den här tiden ungefär 200 000 kronor att bygga. Värdet på villan är i dag omkring 4 miljoner kronor.
Advertisements

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Jan Guillou. Bokmärk permalänken.