Riksdagens Stasi-motioner del 4 – rättningar och kommentarer till Ekeroth & Sällström (SD)

Den 3 maj debatterar riksdagen fyra stycken Stasi-motioner. I serien ”Riksdagens Stasi-motioner – rättningar och kommentarer” har jag kommit till den fjärde och sista motionen, nämligen Kent Ekeroths och Sven-Olof Sällströms (SD) motion 2011/12:K259 ”Öppnande av Stasiarkiven”. 

Låt oss börja med rubriken. Snälla! Man kan inte öppna något som redan är öppnat! Stasiarkivet eller Stasiarkiven eller vad man nu vill säga (arkivet finns uppdelat på 15 regionala arkiv) behöver inte öppnas. Det har nämligen varit öppet i lite drygt 20 år sedan Myndigheten för Stasiarkivet, BStU, grundades. Arkivet lyder under en lag som klubbats av det tyska parlamentet, varför det onekligen känns konstigt att det svenska parlamentet ska ta upp frågan också. I januari i år hade förresten ”bara” 6,7 miljoner ansökningar lämnats in om att få ta del av material ur Stasiarkivet. Alla får ju inte ja, men man kan väl lugnt säga att tjocka paket i kilovis lämnat denna myndighet. Det har resulterat i böcker, tidningsartiklar och annat.

Nåväl. Ekeroth och Sällström är inte ensamma om att begå denna fadäs att inte veta vad Stasiarkivet är. Sedan i höstas har jag noterat att det är rätt många som i media använder sig av begreppet ”Stasiarkivet” fastän de menar något annat.

Låt oss gå till innehållet i motionen. Motionärerna vill:

”att regeringen bör kräva att USA till Sverige lämnar ut samtliga Rosenholz-dokument som rör Sverige och att svenska regeringen omedelbart därefter offentliggör dessa.”

Jag brinner för Rosenholzfrågan, men håller inte med motionärerna. Det vore förfärligt om ett sådant här förslag fick ett ja.

  1. För det första ifrågasätter jag att det är Sverige ska ta emot Rosenholz-”dokumenten” för att ha dem kvar här. 
  2. För det andra vänder jag mig mot ett offentliggörande av dessa.
  3. För det tredje tror jag inte på att det blir så mycket resultat om man ”kräver” en utlämning av storebror USA. Den som vill ha något måste ha något att byta med som den andre vill ha, och ”be att få” funkar nog bättre i diplomatiska sammanhang. 
  4. För det fjärde är det en juridisk omöjlighet för Sverige att få ut ”samtliga Rosenholzdokument som rör Sverige” från USA. 

I september förra året lade en grupp Stasiforskare fram ett förslag om att de nordiska länderna tillsammans skulle agera för att få nordiska Rosenholzkartotekskort överlämnade från USA till Stasiarkivet i Tyskland. Denna vädjan döptes till Gotlandsmanifestet, vilket kan läsas härFörslaget välkomnades av chefen för Myndigheten för Stasiarkivet, BStU, Roland Jahn. 

Kartotekskorten som går under benämningen Rosenholz finns hos CIA i dag. Orginalen är förstörda och fanns en gång i tiden på Stasiarkivet i Tyskland. Det handlar om att återbörda materialet till den plats där det hör hemma.

Allt sedan 50-talet och fram till våra dagar finns flera goda exempel på då klåpare tittat på Stasis civila utrikesspionages kartotekskort och trott att de förstått innebörden. I korten har utrikesspionaget byggt in en inre konspiration. Bara ett fåtal skulle veta vem som var agent och vem som var offer. Erfarenheten från Tyskland visar att 90 procent av de så kallade klarnamnskorten över tyska medborgare från CIA-beståndet består av offer. Genom åren har oskyldiga gripits, utretts av säkerhetspolis, kanske även hängts ut i media. I Finland ledde ett sådant fall till ett stort skadestånd (Alpo Rusi).

SD-motionärernas förslag om att offentliggöra Rosenholzkorten skulle otvetydigt kunna leda till att oskyldiga hängs ut som Stasiagenter och att vi likt Finland får punga ut med feta skadestånd.  

I övrigt var jag nog lite ambitiös när jag började granska Stasimotionerna. Jag pratade för ett tag sedan med en f d riksdagsledamot som förklarade att riksdagsmotionerna mest var till för att för att vi väljare skulle tro att våra riksdagsledamöter uträttade något. Jag minns inte siffran, men i princip allt röstas ner, förutom då majoritetens partimotioner.

Efter att ha gått igenom de fyra Stasimotionerna från enskilda C-, KD- och SD-ledamöter kan jag väl inte påstå att jag är så imponerad. Mängder av faktafel, bland annat. Kanske det finns ett samband mellan kvalitet och att statistiken säger att enskilda ledamöters motioner i princip aldrig får ett ja, oavsett vilket parti de kommer från?

Som ett axplock av synpunkter jag har på denna motion kan jag väl lista följande missar av riksdagsledamöterna Ekeroth och Sällström:

  1. Stasi hade inte ”nära 100 000 informatörer”. De hade betydligt fler. Närmre bestämt sisådär 189 000 stycken vid murens fall. Under de 40 år som organisationen fanns var omkring 600 000 stycken registrerade som IM (Se NE)
  2. ”I dag har endast en person tillgång att forska i Stasiarkiven, professor Birgitta Almgren”, menar motionärerna. Om de menar det riktiga Stasiarkivet så har forskare såväl som journalister från hela världen tillgång till att forska i Stasiarkivet. Jag är en av dem. Expressen har nyligen hämtat ut material. Så har också Tv4, DN m m gjort genom åren.
  3. Om motionärerna med sitt påstående ”I dag har endast en person tillgång att forska i Stasiarkiven, professor Birgitta Almgren” menar Säpos akter i Stockholm så är inte heller detta rätt. Motionen är daterad 3 oktober 2011. Vid denna tidpunkt hade Birgitta Almgren inte tillgång till att forska i dessa akter. Se dom här. Birgitta Almgrens tillstånd hade gått ut. Då domen är prejudicerande kan andra forskare ta del av materialet, men då under samma stränga premisser som Almgren. Sist jag kollade hade ingen hugad spekulant hört av sig till Säpo. Men möjligheten finns alltså.
  4. Motionärerna utgår i sin motion från att alla som Säpo utreder är skyldiga. Det är inte sant.
  5. ”Att svenska folket nu inte känner till vilka av samhällets högre företrädare som varit informatörer är ovärdigt ett öppet land som Sverige”, skriver de. Motionärerna utgår från att samhällets högre företrädare de facto har varit Stasiagenter. Det är ju intressant med tanke på att Almgren poängterat att det var rätt vanliga människor som var agenter. Varför motionärerna drar in att Almgren hittat säkerhetspoliser i Stasiarkivet har jag inte en aning om. Jag har då aldrig hört henne nämna det.
  6. Motionärerna räknar upp politiker, säkerhetspoliser, kulturpersonligheter och ledande journalister och framhäver dessa som om de varit agenter. Men politiker ville man ju inte ha, har Almgren sagt. ”De kommer och går”. Säkerhetspoliser har jag redan kommenterat att jag inte begriper var de fått detta ifrån. Bland kulturpersonligheterna fanns det en skara som var sympatisörer, men som man inte behövde värva eftersom de ingick i DDR:s hyllningskör. Journalister finns i Stasiarkivet (i Tyskland), ja. Många av dem då de övervakats. En och annan journalist har arbetat i Stasis tjänst, men den stora övervägande delen är alltså offer.

Missuppfattningar och felaktigheter till trots i motionen så kan jag inte annat än hålla med om att Rosenholzfrågan är viktig. Men motionärerna och jag har olika uppfattningar kring både analys och åtgärdspaket.

Det största felet som begås i den svenska debatten, och det gäller alltså inte bara Ekeroth och Sällström utan de allra flesta debattörer, är att debattörerna tycks se Stasi och Rosenholz som en isolerad svensk fråga. De kan inte ha mer fel. 

Låt oss betrakta en fiktiv, men rätt realistisk variant på Stasiagent. Låt oss säga att denna person är dansk medborgare. Vi tar del av personens akt i Stasiarkivet och konstaterar att personen har rapporterat om personer i Danmark. Utöver detta har agenten haft som arbetsuppgift att pilla sig över Sundet för att genomföra personkontroller på personer bosatta i Sverige (15 svenskar, två finländska medborgare, tre danska medborgare samt 22 personer som har flytt från DDR berörs). Utöver detta hittar vi rapporter av militär karaktär som berör Nato (observationer vid militära övningar, material ur tidningsartiklar m m). Agenten har vidare framfört kvalificerad information kring olika flyktlinjer för människor som vill lämna östblocket. Bland annat återfinns rapporter om en flyktlinje som gått via Ungern och Österrike. Personerna som anges vid namn kommer från fem olika europeiska länder. Agenten har vidare rapporterat om gränspassager och rutiner vid passkontroller vid resor till följande länder: Sverige, Finland, Belgien, Schweiz, Portugal och USA.

Vän av ordningen undrar nu om det är någon som ser denna skildring som en enskild dansk fråga? Börjar ni nu förstå varför Rosenholz inte hör hemma i respektive land utan hos Stasiarkivet i Tyskland där forskare och journalister från alla världens hörn kan begära ut material? Spioner bryr sig nämligen inte om landgränser. Det har de aldrig gjort. Stasiarkivet tillsammans med Rosenholz kan ge oss pusselbitar för att skriva kalla krigets historia. Först och främst den europeiska historien. 

Tidigare inlägg i serien är här, här och här.

About these ads

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller spionvandringar i Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi till Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i BStU, Stasi, Sverige. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Riksdagens Stasi-motioner del 4 – rättningar och kommentarer till Ekeroth & Sällström (SD)

  1. Thoralf Alfsson skriver:

    Tänk om vi som riksdagsledamöter kunde ägna oss åt en enda fråga. Då kan jag lova dig att vi skulle vara pålästa men så ser inte verkligheten ut, speciellt inte för de mindre partierna som endast har ca 20 ledamöter till bland annat 15 utskott och allt arbete som detta medför och de hundratals frågeställningar som varje ledamot måste ta ställning till.

    När det gäller Stasifrågan har ju inte precis media bidraget till att frågan kommit i ljuset och att kunskaperna ökat hos allmänheten. Nej, vill man söka kunskaper i denna frågan får man söka sig till bloggar och andra källor då det inte finns många officiella källor.

    Men ju mer tid jag ägnar åt frågan så ökar också mina kunskaper och jag tänker inte sluta med min granskning. Jag har i varje fall två år kvar i riksdagen där jag kan fortsätta ställa frågor till statsråden som de är skyldiga att svara på inom en viss tidsram. Jag kommer även skriva en ny motion till hösten men med en helt annan ”Att-sats”.

    Jag har i veckan ställt en ny fråga till justitieminister Beatrice Ask och den kommer att följas av fler.

  2. Thoralf Alfsson skriver:

    Du som kan allt om Stasi och nedvärderar alla andra som försöker göra så gott som de kan för att föra frågan framåt borde väl begripa att det inte blir någon debatt om Stasi den 3 maj i riksdagen. Såvida inte någon från Sverigedemokraterna yrkar på någon av SD:s motioner.

    Vem tror du från 7-klövern tänkt sig debattera Stasi?

    • Lena Breitner skriver:

      Hej Thoralf!
      Jag kan inte allt om Stasi. Långt ifrån. Däremot lär jag mig hela tiden.

      Jag har granskat fyra Stasi-motioner från enskilda ledamöter från tre olika riksdagspartier. Jag har faktakollat dessa. Jag har försökt analysera vad ett ”ja” till dessa motioner skulle innebära. Om alla riksdagsmotioner är så här undermåliga så borde ni få avdrag på lönen.

      Hälsar
      Lena Breitner

Kommentarer inaktiverade.