Neumann, Sundahl och Bernstrup: Mitt kära gamla Öschttyskland

Äntligen fredag! För att få in lite fredagskänsla bör man kanske sätta på lite musik. Varför inte lite klämkäckt från tidigt 80-tal, närmre bestämt från SVT:s Uppåt väggarna med de vassa komikerna Stellan Sundahl och Gunnar Bernstrup, som lånat in Mikael Neumann för att framföra en satirisk hyllning till DDR.

Här har ni introt:

Mitt kära gamla Östtyskland

Grå är färgen på min gata. Grå är färgen på min hatt. Grå är dagen när jag vaknar. Grå är grannens katt.

Grå är känslan när jag ser dig. Grå är drömmen som vi haft. Grå är världens runtikring oss och jag måste säga att.

(Refr.)ÖSCHTTYSKLAND. Mitt kära gamla Öschttyskland. Jag drömmer ibland. Om mitt gamla Öschttyskland.

ÖSCHTTYSKLAND. Mitt kära gamla Öschttyskland. Jag drömmer konstant. Om mitt gamla Öschttyskland.

Jag kontaktade Mikael Neumann för att höra om bakgrunden till ”Mitt kära gamla Östtyskland” som ni har länk till här. Förklaringen han gav var att Stellan, Gunnar och han hade haft en show på båtarna mellan Sassnitz och Trelleborg i slutet på 70-talet eller början på 80-talet. En dag då de stod vid relingen och tittade ut över Rostock kläckte Gunnar Bernstrup ett ”Vad konstigt att allt är grått fastän det är vår”. Och så gick han iväg och skrev text och musik till sketchen.

Text och framförande ska ha varit riktigt vågat för att på den tiden, berättade Mikael Neumann. Och säkerligen en prestigeförlust för DDR också, förstod jag under samtalets gång. 3 x Neumann, dvs Ulrik Neumann och barnen Mikael och Ulla var stora i Västtyskland under efterkrigstiden. DDR måste ha sett det som en propagandavinst när Neumanns även framträdde med egen show i DDR-tv i början på 70-talet.

Så vad hände när unge herr Neumann tillsammans med satirikerna Sundahl och Bernstrup skändade DDR i den svenska statliga televisionen? Blev det rapport på det här till Stasi? Jag skulle inte bli förvånad om det visar sig att det var så! Om det kunde bli rapport om att en passagerare på nattåget från Malmö lagt fram ett Honeckerskämt i sin kupé så att bara en enda person kunde höra så kunde det nog allt bli rapport på om det skämtades om DDR så hela Sverige kunde höra. HEJA SKÅNE!

Mikael Neumann framträder förresten i Falsterbo kyrka 5 maj, men då ej med DDR-stuk utan med svenska visor. Mer info här. Mer filmklipp med Mikael Neumann har ni här.

Fotonot: i den första versionen av denna text angavs att Uppåt väggarna sänts i slutet på 70-talet, men efter samtal med Gunnar Bernstrup är programmet daterat till 1981 eller 1983 då man hade sex program per säsong. Enligt Svensk mediedatabas ska de ha sänts i mars och april 1981 samt från februari 1983 till och med april 1983. (LBR 2014.08.05)

About these ads

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller spionvandringar i Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi till Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i BRD, DDR, Stasi, Sverige. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Neumann, Sundahl och Bernstrup: Mitt kära gamla Öschttyskland

  1. Martin Karlsson skriver:

    Den här satiren var väl ändå inte särskilt lyckad? Hade man riktat udden mot SED och Honecker hade det varit en sak, men den här sången tycks vilja driva med de vanliga DDR-medborgarna för att deras tillvaro är så grå och spartansk. Det blir ungefär lika obegripligt som det hade varit att driva med apartheidtidens svarta sydafrikaner för att de är fattiga och eländiga. Jaha?

  2. Håkan Bylund skriver:

    Fast men man talar med med människor, som upplevt DDR så drömmer fortfarande uppseendeväckande människor om Östtyschkland. Mångt var bättre än nu.

  3. Honecker sieht in Ostberlin eine lange Menschenschlange und stellt sich neugierig mit an. Die Wartenden drehen sich nach ihm um, ein Flüstern setzt ein, dann gehen immer mehr Leute weg. Erich fragt verwundert nach dem Grund. „Ach“, erklärt ihm einer der Gehenden, „wir wollten Ausreiseanträge stellen – aber wenn du auch in den Westen willst, können wir ja bleiben.“

Kommentarer inaktiverade.