(C) och (KD) har svängt i Stasifrågan. Om regeringens rädsla för tre motioner och om vår bristande öppenhet

TV4:s Nyheterna hade i söndags ett inslag som handlade om Säpos utredningar om de så kallat stasibelastade svenskarna. Så sent som i förra veckan krävde, enligt reportern Ann Tiberg, en majoritet av partierna att Säpoutredningarna kring de ca 55 personer som utretts 2000/2001 skulle öppnas. Nu har det alltså svängt. Mp och V säger att de inte bestämt sig i frågan. S och SD vill fortsatt att man ska öppna akterna.

Från att M och Fp stått ensamma på nej-sidan börjar nu C och KD svänga över ”till att nuvarande regler räcker”, som det heter i TV4-reportaget.

Vadan denna omsvängning? En hel del tror jag handlar om att justitieminister Beatrice Ask (M) har haft ett enskilt möte med gruppledarna i riksdagen. På detta möte ska även Säpochefen Anders Danielsson ha varit med.

Syftet med mötet var att höja kunskapsnivån hos riksdagsledamöterna i den så kallade Stasifrågan, vilket är jättebra. Trots att Stasifrågan har över tio år på nacken i Sveriges riksdag så har inte kunskaperna hängt med.

Ett nytt möte ska ske i nästa vecka. Ytterligare något möte kan ske nästa år. Men så långt den officiella versionen. Låt oss då gå till det man inte talat om i offentigheten.

Alla Stasi-möten hos Ask handlar i grund och botten om tre stycken motioner. Mötena hos Ask kommer först, sen ska motionerna upp i KU. Sedan blir det beslut i riksdagen.

Säpo och regeringen är oroade för konsekvenserna av eventuella ja i riksdagen. Därav den riktade internutbildningen på Asks mötesrum.  

Låt oss titta på motionerna:

Den 19 september daterades C-ledamoten Staffan Danielssons motion 2011:12:K353 (registrerad 5 oktober). Han föreslår att offentlighetsprincipen ska gälla för dem som arbetat för Stasi. Bland annat pekar han på hur man hanterat frågan i Tyskland.

”I Tyskland, där diskussionen pågått längre, har man gjort en mer pragmatisk bedömning. Där får namn publiceras om informatören ifråga har agerat i sin tjänst dvs. i kraft av sitt ämbete eller spelat en särskild roll i samtidshistorien”, skriver Danielsson i motionen som ni har här. 

Den 28 september i år daterade KD-ledamoten Mikael Oscarsson sin motion 2011/12:K305 ”Offentlighet kring svenska Stasispioner” (registrerad 4 oktober). Oscarsson föreslår att man ska offentliggöra namnen och utredningarna hos Säpo. Motionen har ni här. 

Den 3 oktober daterade SD-ledamöterna Kent Ekeroth och Sven-Olof Sällströms motion 2011/12:K259 (reg samma dag). Ekeroth och Sällström hävdar, likt de två andra motionärerna, att namnen och utredningarna ska offentliggöras. Dessutom vill Ekeroth och Sällström att de resterande delarna av Rosenholzkartoteket ska hämtas hem från USA.

Gemensamt för Oscarsson, Ekeroth och Sällström är att de tre när motionen lades tycktes tro att de utredda personerna skulle ha tillhört något slags toppskikt i samhället. Men det är ju precis det som professor Birgitta Almgren inte alls har kommit fram till. Det hon framfört är ju att det var väldigt vanliga människor i vårt samhälle som blev så kallade IM, inofficiella medarbetare till Stasi.  

”Det rör sig enligt Almgren om säkerhetspoliser, politiker, kulturpersonligheter och ledande journalister”, står det till min förvåning i SD-motionen.

Att någon säkerhetspolis skulle jobbat för Stasi har jag aldrig hört ett ljud om från Almgren (eller för all del från annat håll). Politiker skydde Stasi som pesten (i synnerhet de på vänsterkanten). ”Politiker kommer och går”, som Almgren citerat en Stasiofficer vid flera tillfällen. Många inom kultursfären och även inom journalistkåren behövde inte kontrakteras och därmed finns inga handlingar att glo på.

Även på nätet och på tidningarnas kommentarfält flödar det över av spekulationer kring vilka av maktens människor som gått Stasis ärenden. Övertygelsen och konspirationsteorierna är så starka att de lever sina egna liv. Fakta lyser i princip alltid  med sin fullständiga frånvaro.

I gruppledarnas tillnyktringsprocess ingår säkerligen att flera har begripit att det är rätt ”vanligt folk” som finns i akterna. Men det finns något annat också.

Låt oss titta på en replik som biträdande Säpochefen Anders Thornberg gav till Göteborgsposten i går. Ämnet rör dagens terrorismhot och finns i sin helhet att läsa här.

OBS!!!!! Jag har valt att publicera citaten genom att byta ut eller ta bort ordet ”terrorism” och sticka in ett ”spionage” istället. På så sätt visar jag hur Säpos utredningsverklighet ser ut, oberoende av om det är terrorism eller spionage: 

Man måste ”hålla i minnet att när det gäller underrättelseanalys så kommer bilden aldrig att kunna vara fullständig. Säkerhetspolisen kommer alltid att arbeta under omständigheter där viss osäkerhet råder. Har vi fel får det konsekvenser för enskilda som kan visa sig vara oskyldiga. Har vi rätt, men väljer att inte agera, kan det få konsekvenser för personer som drabbas … Detta är självklart ett moraliskt dilemma för oss.” 

Vidare är det svårt att utreda spionage (eller för all del terrorism)

”Säkerhetspolisens förståelse av vad som planeras vilar ofta på underrättelsematerial. Dessutom har (spionage/terrorism) inneboende svårigheter utredningsmässigt då det ställs stora krav på bevisning avseende gärningsmännens avsikt med sitt beteende, och avseende de konsekvenser gärningen kan få för ett land.”

Någonstans på vägen har gruppledarna börjat inse att Säpos utredningar inte alls kan delas in i svart eller vitt. Att det inte enkelt går att dela in antalet utredda i ”skyldig” respektive ”oskyldig”. En av de utredda har visserligen medgett att han värvats, men tog sedan livet av sig. Finns det någon vits med att hänga ut denna person med namn?

Kanske att några av gruppledarna också börjat läsa Birgitta Almgrens bok. Eller att de i alla fall börjat ta sig en funderare över bokens titel. ”Inte bara spioner” måste ju betyda något … typ att alla inte var spioner kanske?

På frågan varför KD har svängt svarar Caroline Szyber, KD, ett rakt ”alla har inte varit agenter”. Det är helt korrekt och en bra motivering!

Av de 57 personer som utretts av Säpo åren 2000/2001 har 2 personer dömts till fängelse. Almgren har fått ta del av alla utredningar utom fyra. Av det material hon har gått igenom är hennes bedömning att 32 varit IM (Stasiagenter) och resten, 21 personer, har varit KP (kontaktperson, i varierande grad, vilket inte är liktydigt med att man varit värvad).

I TV4-inslaget från i söndags ger sig Centerpartiets Anders W Jonsson in i en förklaring om vågskålar. Allmänintresset i den ena och den personliga integriteten i den andre. Det är fagra ord, men inget som väger tyngst i verklighetens vågskål, vare sig för Säpo eller för politikerna. Allt handlar om att verksamheten ska fortsätta bedrivas i lugn och ro.

I en utredning som låg till grund för en ny sekretesslagstiftning som trädde i kraft 2003 står det att läsa på sid 59:

”Det skäl som oftast anförs mot ett ökat offentliggörande … är omsorgen om Säkerhets- polisens källor. Först kan konstateras att källskyddet anses ha betydelse inte bara för uppgiftslämnaren själv och för Säkerhetspolisens pågående verksamhet utan också för Säkerhetspolisens framtida verksamhet. Vad som då avses är att presumtiva uppgiftslämnare skulle bli mindre benägna att bistå Säkerhetspolisen med uppgifter eftersom det – alltså i efterhand – har visat sig att detta källskydd inte upprätthållits fullt ut.”

Citatet gällde att öppna akter som tagits fram under andra världskriget. Utredaren kom fram till att sanningen kunde ha företräde och att detta inte skulle medföra några men för Säpos nuvarande verksamhet.

Vad gäller Stasiutredningarna är det en helt annan sak. De är från 2000/2001. De är lite drygt tio år gamla. 

Spionage är en internationell kriminell bulvanverksamhet som bara kan bekämpas och utredas genom att vänligt sinnade nationer samarbetar med varandra. Det är denna trafik som ingår i Säpos utredningar och som är det hemligaste av allt. Det är detta samarbete som både Säpo och politikerna främst värnar.

Sveriges samarbete med andra länder mot den internationella terrorism lanseras som om det vore ett helt nytt samarbete. I verkligheten har det ömsesidiga samarbetet mot spionage och terrorism utvecklats och fördjupats under hela kalla kriget.

Det är denna stora hemligheten som våra politiker vaktar så ömt. Utåt sett, för väljarna, talar de alltid vackert om Sverige som öppenhetens land. Med de sekretessregler vi har för våra underrättelse- och säkerhetstjänster är vi inget föredöme i den så kallade västvärlden. Sekretessreglerna blir blott och bart en garanti för att enskilda tjänstemän och makthavare inte ska behöva få obehagliga frågor av forskare, journalister och allmänhet under sin livstid. 

About these ads

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller spionvandringar i Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi till Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i DDR, Säpo, Sverige, terrorism, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till (C) och (KD) har svängt i Stasifrågan. Om regeringens rädsla för tre motioner och om vår bristande öppenhet

  1. Ping: Stasi-arkiven – rättslaget fastslaget

  2. Ping: Regeringen avser inte att öppna några utredningar om misstänkt Stasibelastade personer | Tankar om IB

  3. Lena Breitner skriver:

    Hej Dan!
    Jag kanske skulle förtydliga det där med rädslan för ”konsekvenserna” av ett offentliggörande av Säpoutredningarna om de så kallat misstänkt stasibelastade svenskarna.

    Om riksdagen säger ja till att offentliggöra Stasiutredningarna skulle det kunna innebära att andra personer som också utretts för 11 år sedan, fast för helt andra saker, också skulle kunna begära och få ut sina akter. Det är ju inte riktigt säkert att riksdagsledamöterna hade tänkt sig denna följdeffekt. Oavsett tror jag att det är denna lilla ”prejudikats-konsekvens” som gruppledarna ska ha med sig till sina partier efter att ”utbildningsinsatserna” på Asks rum har avslutats.

    Cats Falck-historien är mycket intressant. Frågan är om vi någonsin får veta den så kallade sanningen. Men vi är nog helt överens om att det inte var någon olyckshändelse.

    Hälsar
    Lena B

  4. Dan Ljungstam skriver:

    Vadan denna omsvängning av politikerna? frågar du. Du drar slutsatsen: ”Säpo och regeringen är oroade för konsekvenserna av eventuella ja i riksdagen. Därav den riktade internutbildningen på Asks mötesrum.” Jag tror att du helt rätt i din slutsats. Men samtidigt att du inte har hela bilden av vår samtidshistoria klar för dig; speciellt inte i den avgörande frågan om vilka personer som du säger (citat) ”gått Stasis ärenden”.

    Ditt fokus på en politisk ”terrorism”, som du sättet i samband med vänsterrörelserna -68, och får bekräftat i Knudsens böcker, är inte hela bilden av Stasis mål för sina aktiviteter i Sverige.

    CIA som var de första att läsa Stasiarkiven, fotograferade dessa och överlämnade sedan till Sverige en lista på 900 namngivna svenskar som fanns registrerade i det centrala kortregistret: samarbetsmän, kontaktpersoner eller personer som östsidans agenter bara försökt kontakta. Ett 50-tal av dessa ansågs senare av en östtysk agent ha varit spioner som direkt arbetade för utlandsspionaget HVA. Om detta kan du läsa i Björn Cederbergs bok ”Kamrat spion: Om Sverige i Stasiarkiven”. (2008),

    Stasiarkiven har visat att industri- och näringslivsspionage var den viktigaste delen av det östtyska spionaget i Sverige. Förklaringen är att 1973 hade datarevolutionen börjat, vilket Stasi noterat. Den amerikanska embargopolitiken låg till grund för industrispionaget i Sverige. Öststaterna halkade efter i den högteknologiska utvecklingen; speciellt gällande datoriserade styrsystem för vapenmissiler.

    Svenska ingenjörer och chefer var umgängesvilliga och lämnade ut information från företag som Boliden, Stora Kopparberg, AGA och Sandviken. På ASEA-koncernen fanns viktiga målpersoner som östsidans agenter med hjälp av en grundlig personkännedom aktivt bearbetade. Om dessa svenskar knutna till våra stora exportföretag kan du läsa i Cederbergs bok. Smugglingen av teknologi från väst till öst var den östtyska säkerhetstjänstens främsta uppgift med början från mitten av 70-talet.

    Under den första hälften av 1980-talet var VAX-datorerna från Digital Equipment i USA den mest åtråvärda varan för Sovjetunionen som inte kunde tillverka de små digitala kretsarna i stordatorerna. VAX-datorer fanns på varje datacentral på de svenska universiteten och i de flesta storföretagen vid mitten av 1980-talet. Stordatorerna smugglades på omvägare ut till öst via svenska hamnar. Containrar med VAX-datorer eller kringutrustning lämnade frihamnarna i landet, flera av dem kunde komma från utlandet men vägen gick via Sverige. När den svenska tullen fått ett tips från CIA eller västtyska underrättelsetjänsten kunde man stoppa utsmugglingen. Om detta kan du läsa i boken ”Teknobanditerna: Om smugglingen av högteknologi från väst till öst” av Linda Melvern/Nick Anning/David Hebditch (1984).

    Datorerna bedömdes som export av krigsmaterial och beslagtogs eftersom det i Sverige var en överträdelse av neutraliteten. USA: s försvarsminister Weinberger ansåg att VAX-datorerna kunde öka de sovjetiska missilernas precision och var embargobelagd beträffande östblocket.

    Dokument i Stasiarkiven avslöjar svenska personer av vilka flera än idag kan vara verksamma inom den offentliga verksamheten så som tullen, eller ha viktiga poster inom industrin.

    Enligt boken ”Teknobanditerna” fanns det svenska affärsmän som blev miljonärer på att samarbeta med Stasi-agenter för att smuggla embargobelagd högteknologi till Öststaterna.

    Samtalen hos Beatrice Ask har säkert haft till syfte att undervisa politikerna om att frågan att offentliggöra de handlingar Säpo har i sina arkiv är mycket mer komplicerad än att handla om ”vänstervridna” journalister – eller de facto de 50 svenskar som spionerat för HVA.

    Ska man utlämna dessa namn, så kan man ju även avslöja alla de svenska affärsmän som samarbetade med Stasi för att smuggla högteknologi till Öststaterna.

    Jag citerar från en länk på Internet: ”Sommaren 1984 följde tv-journalisten Cats Falck med spänning tullens och polisens utredning om smuggling av datorer, närmare bestämt från USA till Sovjet via ett litet företag i Täby.// Cats Falck var mycket intresserad av hur ett stort företag som ASEA kunde figurera i sammanhanget. Hon hittade kopplingar mellan ASEA och ett märkligt företag i DDR vid namn AHB-Elektronik.// Cats Falck hade hittat en tråd som ledde till topphemlig och statsunderstödd smuggling. Illegala affärer var en grundförutsättning för att Honeckerregimen skulle kunna behålla makten i DDR. Men den tråden ledde även till den svenska regeringen, som värnade om goda relationer med kommuniststaten DDR.”

    De här två kvinnliga journalisterna hittades drunknade i Hammarbyhamnen 1985.

    Beatrice Ask har förmodligen undervisat politikerna hon kallat till sig om att vår svenska samtidshistoria är mycket större – och komplicerad – än vad många av dessa inbillat sig.

    Gräv vidare – men se till att gräva djupt!

    Med vänliga hälsningar
    Dan Ljungstam

  5. guenterwe skriver:

    Passande som kommentar är här att hänvisa till ett inslag från ”Medierna med rubriken ”Hemligstämpel ska dölja pinsamhet” från 15.10. som är värd att lyssna på.
    Först är det mycket om Julholt sedan ett mycket bra reportage om hur sekretes lagstiftningen fungera i dagens ”öppna” Sverige….

    http://sverigesradio.se/sida/laddaner.aspx?programid=2795&date=2011-10-01

Kommentarer inaktiverade.