Mötet med Beatrice Ask: En bild av fullständigt förvirring

Klockan 14 i dag höll justitieminister Beatrice Ask möte med riksdagspartiernas gruppledare om de utredningar som Säkerhetspolisen gjort kring de så kallat Stasibelastade svenskarna, dvs svenskar som misstänkts ha samarbetat med DDR:s säkerhetstjänst Stasi.

Det hela refererades av SvD:s politiska bloggare Lova Olsson. Av hennes inlägg här och här förstår man att diskussionen hos justitieministern enbart ska ha handlat om Säkerhetspolisens utredningar. Tyvärr kallas dessa utredningar både här och i annan svensk media för ”Stasiarkiv”, vilket beklagligt nog skapar förvirring eftersom man då blandar ihop det med det enda Stasiarkiv som faktiskt finns, nämligen det i Tyskland.

TT har plockat upp SvD:s nyhet från opinionsbloggen och gjort en egen grej på det hela. Nu infaller den stora förvirringen. Inte det att regeringen vill ha samsyn i riksdagen och det gärna bums och med en gång, dvs innan jul. Nej, det är det andra som är fullständigt obegripligt.

Av artikeln framgår att Centerpartiet vill att fler forskare än Birgitta Almgren ska få ta del av uppgifterna i Säpos arkiv. Här lugnades man med att om en annan forskare skulle begära ut motsvarande hos Säpo så skulle de antagligen få tillgång till detta.

Centerpartiet har också som krav att privatpersoner som utretts ska kunna få tal del av uppgifter i Säpos arkiv.

”En möjlig väg kunde vara att gå via tyska myndigheter och begära ut uppgifterna där”, skriver TT. 

Ehh … Intressant påpekande. Privatpersoner har haft möjligheten att begära ut uppgifter om sig själva ur BStU:s, Myndigheten för Stasiarkivets, arkiv i Tyskland sedan hösten 1990. Forskare och journalister har också kunnat begära ut material sedan dess. Möjligheten har funnits i lite drygt 21 år. Det kan knappast lanseras som någon ”nyhet”.

Vi som har följt ärendet vet redan att det finns utpekade som har sagt att de begärt ut material om sig själva hos BStU.

Vad de utpekade säger sig vara intresserade av är inte vad som står i Stasiarkivet (hos BStU), utan vad Säpo har för uppgifter om dem i sina utredningar. Vi som läst professor Birgitta Almgrens bok har fått en klar bild av att Säpo (tyvärr)  inte tycks ha kikat i BStU:s arkiv. 

Kort och gott: Säpo verkar i huvudsak ha haft andra källor än BStU. Det är detta och Säpos slutsatser som ”utpekade” vill titta på, inte i Stasiarkivet i Tyskland. 

TT har rapporterat om att mötet med Ask i grunden handlade om att samtliga partier ska ha en gemensam uppfattning om vad ”Säpos Stasiarkiv” är för något. T o m en person från Säpo satt med för att bringa klarhet. Lyckades man?

Snälla snälla! Kalla inte Säpos utredningar för Stasivarkiv en gång till, för det verkliga Stasiarkivet består av 111 000 löpmeter sak- och personakter och finns enbart i Tyskland.

Säpo har säkert plockat fram många papperssidor till sina utredningar, men få mig inte att tro att en trolig handfull människor som lagt ner en viss tids utredningsarbete gällande drygt 50 misstänkta svenska medborgare ska kallas ”arkiv” och uppfattas som jämförbart med vad DDR lyckades med under drygt 40 år med ca 100 000 anställda.

Kalla en spade för en spade och inte grävutensilie! Säpos material är utredningar. Basta. 

Carina Moberg, gruppledare för Socialdemokraterna i riksdagen, tycktes närmast öka förvirring i sitt uttalande.

”Jag tycker att det har varit lite rörigt omkring Rosenholtz-arkiven, sambandet mellan uppgifter från Tyskland och USA och hur det hänger ihop”, sa hon till TT.

Det mest häpnadsväckande från Carina Moberg var följande uttalande:

”Beskedet i dag var att Sverige har begärt ut uppgifter från Rosenholtz-arkiven.”

Jeezzezz!!! Stoppa pressarna!!! Fantastiskt!!! Fram med champagnen!!! Yes!!! Sverige har precis inlett förhandlingar med amerikanarna för att få fram de saknade delarna av Rosenholzkartoteken från CIA!!! 

Eller … Betyder Carina Mobergs uttalande något helt annat? Att justitieminister Beatrice Ask tror att Sverige fått ut allt Roseholzmaterial om svenska medborgare? Eller att Carina Moberg tror att vi fått ut allt material? Eller betyder det att Sverige för tio år sedan halvhjärtat begärde ut ett material som man sen gav blanka den i om man fick ta del av till sin helhet eller inte?

Enligt SvD:s blogg konstaterade Beatrice Ask i en riksdagsdebatt i torsdags att

frågan är ”komplicerad”, och vill i dag ”i lugn och ro” diskutera ”de avvägningar som finns vad gäller sekretess, historiska uppgifter och Säkerhetspolisens viktiga arbete”.

Hur svårt kan det vara! Inse att Säpos utredningar är väldigt unga och därmed också känsliga. De innehåller mycket trafik med främmande makts underrättelse- och säkerhetstjänster. Inse att det inte går att offentliggöra allt hipp som happ.

För (S) sägs det viktiga vara mer öppenhet, men att oskyldiga människor inte får hängas ut. Rikets säkerhet eller Säpos möjligheter att arbeta vidare får heller inte skadas.

Lösningen är så enkel!

Inled förhandlingar om att få ut de saknade delarna av Rosenholz-kartoteken i USA rörande svenska medborgare.

Överlämna sedan kopior på hela kartotekssamlingen rörande svenska medborgare till BStU, allt enligt den nuvarande tyske underrättelsechefen Ernst Uhrlaus förslag från år 2000. Låt sedan sedan forskare och journalister gräva sig djupare i Stasiarkivet i Tyskland, ett arkiv som varit öppet i drygt 21 år och vars syfte är att klargöra vad DDR-diktaturen ägnade sig åt.

Hur svårt kan det vara egentligen? Det är regeringens icke-agerande som gör att oskyldiga människor riskerar att hängas ut. Inse att det är dagens situation som är den ytterst olyckliga som vi måste bort ifrån.

About these ads

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller spionvandringar i Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi till Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i DDR, Stasi, Sverige. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Mötet med Beatrice Ask: En bild av fullständigt förvirring

  1. Jag vill bara tacka dig för ditt arbete med att bevaka den svenska ”Stasi connection”. Det är ovärderligt! Jag har läst Birgitta Almgrens böcker i ämnet, och är dessutom uppväxt i Tyskland på 60- och 70-talet, på rätt sida gränsen visserligen, men med tillgång till DDR-Radio & TV, samt många besök i arbetar- och bonderepubliken som, för att ingen skulle missförstå, hade satt ordet ”demokratisk” i sin namnbeteckning. Danke!

Kommentarer inaktiverade.