Biskopen i Luleå stift tillsätter utredning om Stasiagenten ”IM Thomas”

Hans Stiglund, biskop i Luleå stift, meddelar i dag via Västerbottens-Kuriren att han tillsätter en utredning för att undersöka om det stämmer att en av stiftets kyrkoherdar har ett förflutet som Stasiagent.

När utredningen har genomförts ska domkapitlet avgöra om kyrkoherdens historia riskerar att skada förtroendet för Svenska kyrkan, skriver VK.

Hur utredningen ska genomföras framgår inte av artikeln. Jag hoppas innerligt att de tar hjälp av professionella forskare.

För det första måste Luleå stift inse att svaret inte finns i Säpos arkiv. Säpo har utrett IM Thomas i omgångar sedan 70-talet men inte hittat något. Det framgår av professor Birgitta Almgrens bok. Indikationer, ja, men inga fullständiga bevis för att fria eller fälla.

Svaren på stiftets frågor finns i Stasiarkivet i Tyskland. För att utreda och bedöma IM Thomas krävs det tillträde till Stasiarkivet och sådan access har bara forskare och journalister.

För några år sedan lät tysk tv utreda i hur hög grad Stasi hade infiltrerat dem under kalla kriget. Uppdraget lades på ett par forskare och resultatet blev boken Operation Fernsehen (2008). IM Thomas lär väl inte fylla en egen bok, men ett forskningsuppdrag är det mest logiska.

Troligtvis bör alltså Luleå stift ta hjälp av någon Stasiforskare.

De flesta tänker nog spontant på professor Birgitta Almgren, men det är tyvärr fullt möjligt att Regeringsrätten genom sina förbehåll bakbundit vårt lands främsta expert på området. Om så är fallet får man vända sig till någon annan. Högskolan på Gotland har två intressanta namn. Gästprofessorn Helmut Müller Enbergs är ett tungt namn då han de senaste tjugo åren arbetat som vetenskaplig medarbetare vid Myndigheten för Stasiarkivet, BStU. Han har också en gästprofessur vid Center för kalla krigs-studier vid Syddansk Universitet. Ett annat intressant namn är professorn i modern historia Michael F Scholz.

Nästa problem i kråksången är att ställa sig frågan om allt material om IM Thomas går att få fram i Stasiarkivet i dag. Det är en i högsta grad intressant fråga, eftersom Sverige inte hörsammat uppmaningen från år 2000 att agera för att svenska Rosenholzkartotek ska överföras till Stasiarkivet.  

Rosenholz är nyckeln till att hitta alla dokument i Stasiarkivet kring en agents historia. Utan Rosenholz får man inte ut allt, utan troligen bara en del.

Tyskland har sett till att kopior på Rosenholzkartoteken rörande tyska medborgare har överförts till Myndigheten för Stasiarkivet, BStU. År 2000 föreslogs den nuvarande underrättelsechefen Ernst Uhrlau att de nordiska länderna skulle agera för att göra detsamma. Ingenting av detta har hörsammats.

När jag läser Birgitta Almgrens bok får jag uppfattningen att IM Thomas aldrig varit tysk medborgare. Därmed är det högst möjligt att hans F16, F22 och Statistikkort inte finns hos Myndigheten för Stasiarkivet, BStU.

IM Thomas F16-kort finns troligen hos Säpo. Hans F22 och Statistikkort, de viktigaste korten, finns alltså troligen endast hos amerikanska CIA, som genom en underrättelsekupp vid murens fall kommit över hela kartoteksamlingen.

Ska IM Thomas utredas måste Luleå stift inte bara ställa sig frågan om IM Thomas är samma person som den utpekade prästen. De måste också ställa sig frågan om BStU har tillgång till Rosenholz-kartoteken rörande IM Thomas. De måste inse att om hans Rosenholzkort inte finns hos BStU så kommer utredningen gissningsvis bara att ge en begränsad del av agentens Stasihistoria.

Stasiarkivet har 111 000 löpmeter sak- och personakter. Utan Rosenholz är det som att leta efter en nål i en höstack.

Det börjar bli uppenbart för allt fler att våra svenska regeringar inte skyddat enskilda individer genom att ”icke-agera” i Rosenholz-frågan. Att ha tillgång till alla delarna av Rosenholz kan vara skillnaden mellan att fria eller att fälla, att konstatera om en person ska klandras eller inte. 

Umeå universitet avvaktar med att agera, framgår det enligt VK.

Mer om Rosenholz-kartoteken har ni här och här.

About these ads

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller spionvandringar i Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi till Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i DDR, Säpo, Stasi. Bokmärk permalänken.