SvD kommenterar Stasi-frågan

I dagens SvD har Claes Arvidsson på ledarsida konstaterat att ”DDR:s gamla kompisparti”, Vänsterpartiet, nu vill öppna arkiven om de så kallade Stasibelastade svenskarna.

”Nu väntar jag på att Ask ska skriva historia. Hon behöver inte pudla. Bara göra om och göra rätt”, skriver Arvidsson.

Ask är ju vår justitieminister, Beatrice i förnamn. SvD:s Lova Olsson har på SvD:s politikblogg frågat nämnda minister hur hon ställer sig till att öppna Säpos arkivhandlingar om Stasibelastade svenskar för forskningen.

Justitieminister Beatrice Ask uppger sig vara fortsatt mycket tveksam.

”Det är angeläget att skydda både de enskilda personer som finns omnämnda i arkiven och Säpos verksamhet, anser hon.”

”Det är viktigt att människor som har varit misstänkta för något, men där man lagt ned förundersökningen, inte presenteras rakt av”, säger Beatrice Ask till SvD.

Det har Beatrice Ask helt rätt i! Men då måste man ställa följdfrågor till Ask: 

Anser Beatrice Ask att hemligheterna om Stasisvenskarna bäst förvaltas av främmande makt, dvs av USA? 

Varför ska amerikanska CIA ha mängder av uppgifter om svenska medborgare som Sverige inte har sett till att få kopior på? Är inte detta att ge avkall på svensk suveränitet? 

År 2000 föreslog den nuvarande tyska underrättelsechefen för de nordiska ambassadörerna att de gemensamt skulle begära ut de så kallade Rosenholzakterna rörande deras medborgare. Via professor Birgitta Almgren vet vi nu att Sverige bara fick ut de så kallade F16-dokumenten. De ännu viktigare F22 och Statistikkorten fick vi inte.

Man skyddar inte svenska medborgare genom att inte ha alla fakta på bordet. Tvärtom befinner vi oss just nu i en situation av rättsosäkerhet just på grund av att Sverige inte sett till att få kontroll på alla delar av Rosenholzkartoteken rörande svenska medborgare! 

Risken är stor för fläckvisa avslöjanden av personer som kanske inte ens själva kände till att de var påtänkta för rekrytering (Vorlauf) eller relativt oviktiga för Stasi (t ex fått bedömningen ”nicht zuverlässig”).

För att skilja agnarna från vetet och för att kunna bedöma vilka som var de verkliga landsförrädarna måste Sverige se till att få tillgång till alla delarna av Rosenholz. Det räcker inte med att Säpo sitter med F16-kartoteken.

Som ett första steg måste Sverige rimligtvis se till att samtliga Rosenholzakter rörande svenska medborgare överförs till svenska arkiv. Det handlar om allvarliga uppgifter som berör vad svenska medborgare kan ha sysslat med under kalla kriget.

Rosenholzkartoteken är amerikansk egendom i dag. Varför ska amerikanarna ha monopol på uppgifter om våra medborgare? Låt oss be om att få kopior som berör vårt land! Låt oss göra det tillsammans med de andra nordiska länderna! 

Nästa steg är att avgöra huruvida Myndigheten för Stasiarkivet, BStU, också ska ha kopior från Rosenholz rörande våra svenska medborgare.

Jag menar att vi bör göra det. För historieskrivningen och rättssäkerhetens skull.

Med Rosenholz som arbetsverktyg kan personalen på arkivet hitta mer material som förklarar en persons ”Stasihistoria”. Det kan vara avgörande uppgifter som kommer fram. Det kan vara skillnaden mellan att publicera ett namn, eller att välja att inte göra det. Det och att skriva kalla krigets historia är det som Gotlandsmanifestet handlar om.

About these ads

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller spionvandringar i Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi till Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i DDR, Säpo, Stasi, Uncategorized. Bokmärk permalänken.