IM Klaus Schulz bodde i Malmö

Journalisten Christoph Andersson har i dagens Sydsvenska Dagbladet en artikel om Stasis aktiviteter i Skåne.

För oss som redan läst professor Birgitta Almgrens bok Inte bara spioner (Carlsson förlag) får vi nu vissa kompletterande pusselbitar till IM Klaus Schulz (alt stavning IM Claus Schulz).

Vissa av sakerna ”IM Klaus Schulz” gjort kan vid en snabbläsning framstå som harmlöst. Det verkar inte som om ”IM Klaus Schulz” får fram så mycket värdefull information. Han verkar vara hangaround som stryker kring en del journalister i Skåne och rapporterar vidare vad som sägs. Hans rapportering om Bofors eller luftvärnet i Malmö verkar inte vara några tungviktare i spionagebranschen

Men begrundar man vad det står i artikeln är det obehagligt. Förutom viss militär rapportering rapporterar agenten om hur flyktingströmmarna tycks gå från östblocket till väst. Betyder det att människor fått sätta livet till eller har satts i fängelse på grund av denne man? Det vet vi inte.

Folkbokföringens jättedator är också av intresse. Den ska finnas i Skåne och är bra att ha vid en invasion. För vad? Att kunna konstatera vilka som gått under jorden och via släktingar försöka hitta var de gömmer sig?

IM Klaus får också i uppdrag att bli lärare åt i Skåne bosatta tyskars barn.

”Genom barnen får han veta med vad och var föräldrarna arbetar o s v”, heter det i Stasis noteringar.

Vi får veta att IM Klaus bor eller bott i Malmö. Hans fru, svenska ”IM Tourist”, värvas också.

Av Anderssons artikel framgår det att IM Klaus rapporterar ingående om svenskar och danskar. Var de bor, arbetar etc. Det är antagligen inte att betrakta som ett brott, men det är definitivt ett övergrepp mot den personliga integriteten för dem som drabbas. 

En trolig effekt av Anderssons artikel är att en och annan skåning nu vaknar upp och begär ut sin egen personakt hos Stasiarkivet, BStU. Eller kontaktar Christoph Andersson för att få hjälp att få klarhet i om de utsatts för Stasis övergrepp.

Historien om Stasis infiltration i Sverige kommer obönhörligt att skrivas, oavsett vad våra svenska makthavare tycker.

Om Sverige hade varit för den öppenhet som det så ofta talas om att vi är hade det gått lättare att skriva Stasis historia i Sverige. Istället har professor Birgitta Almgren fått hänvisa till en resolution i Europaparlamentet för att få tillgång till material hos Säpo att forska på. Den ”ökade” öppenheten kommer inte från Sveriges lagstiftare, utan från Europaparlamentet.

Stasis historia i Sverige kommer att skrivas. Min uppfattning är att varje avslöjande blir som ringar på vattnet. Människor vaknar upp och begär ut sina akter. Nya bitar plockas fram för att bilda det stora pussel som kallas nutidshistoria. 

Vi måste inse att även de som utsatts för Stasidiktaturens förtryck har berättigade krav på att historia skrivs – även i Sverige. Historien kommer att skrivas. Om den politiska oviljan får råda kommer det bara att ta lite längre tid. 

About these ads

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller spionvandringar i Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi till Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Hauptverwaltung Aufklärung, HVA, Säpo, Stasi, Sverige. Bokmärk permalänken.