Werner Stiller och Svt:s ”En Stasiagents död”

I dokumentären ”En Stasiagents död”, som handlar om den motvillige Stasiagenten Werner Teske, framträder mer än en intressant person som ”vittnen” till olika händelser.

Jag har i tidigare inlägg här och här berättat om Herr Bohnsack, som inte får så mycket förklaring i tv-dokumentären mer än att han arbetat för HVA under Markus Wolf. Ett annat ”vittne” är Werner Stiller. Han presenteras bara som Stasiagent, senare som en avhoppare. En anonym person vars ansikte vi inte får se viftar bort Werner Stiller som en obetydligt person.

Var Werner Stiller en obetydlig person? Han kanske var en stor fisk. Eller så var han en liten fisk. Oavsett hans dignitet ska man inte förringa slutresultatet av Stillers avhopp i början på 1979. Det sägs i dokumentären att han avslöjade flera Stasiagenter. Dessa agenter var inte några små fiskar.

Det här är en helt annan historia än Teskes och ändå hör de båda berättelserna samman. När Werner Stiller hoppade av förevisas han ett antal fotografier tagna av svenska Säkerhetspolisen. Fotografierna har västtyskarna fått av svenska Säpo. Personerna på bilden, som hade besökt Stockholm sommaren 1978, hade inte kunnat identifieras och därför är västtyskarna nyfikna på om Werner Stiller kan identifiera någon. Det kan han. En av dem var ju hans högste chef!

Markus Wolf kallades för ”Mannen utan ansikte” därför att ”ingen” visste hur han såg ut. Därmed kunde Wolf resa fritt i Väst och träffa sina agenter där. Så mytomspunnen var Wolf att John le Carré använder sig av honom i romanform. I romanform blir Wolf kort och gott Karla.

Men nu i början på 1979 blev alltså Wolf avslöjad. Västtyskarna nöjde sig inte med detta utan ville lämna ut bilderna. Vem som godkände det vet jag inte, men svenskarna gjorde det i alla fall. I marsnumret 1979 publicerade der Spiegel bilden på Markus Wolf promenerande i Stockholm. Det blev en världsnyhet. Från och med denna dag kunde Markus Wolf inte längre resa fritt i Väst. Touché.

Tänk på det när du ser dokumentären (som ligger kvar till mitten av juli). Tänk på detta som ”by the way” sägs i dokumentären om att agenter blev avslöjade och att det var lite tumult på HVA. Det var mer än så. En av DDR:s mest privilegierade män, Markus Wolf, var avslöjad och kunde inte längre fritt resa i Väst ”på semester”. Tror sjutton det var tumult på HVA. Hur många andra agenter var avslöjade?

Situationen som beskrivs i tv-dokumentären måste ha liknat den inom svenska IB den dag IB-affären blev ett faktum. En skakning som går genom organisationen. Många frågor som ska försöka besvaras. Vilka agenter är avslöjade? Vilka är det inte? Vilka svävar i livsfara? Finns det någon mer förrädare inom organisation?  

Werner Stiller var den sista länken i en lång kedja av händelser. Under tio år hade svenska Säpo lurat skiten av Wolf & co. Det tog årtionden innan Markus Wolf förstod hur han blev lurad. En del av denna historia finns att läsa i den tidigare chefen för Säpos ryssrotel Tore Forsbergs bok, Spioner och spioner som spionerar på spioner (Hjalmarsson & Högberg, 2006).

Byline: Lena Breitner

About these ads

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller spionvandringar i Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi till Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i DDR, Hauptverwaltung Aufklärung, HVA, IB-affären allmänt, Säpo, Stasi. Bokmärk permalänken.