Säpotjänstemannen som blev så arg att han stoppade in ett pressklipp i skrivmaskinen

Med anledning av förra inlägget kanske jag bör förtydliga att det inte bara är svenska journalister som trampar fel.

Som den arkivråtta jag är har jag sett många byråkratiska handlingar. Men ibland kan man hitta små pärlor som sätter lite färg på vardagen. Detta hände mig en dag på Riksarkivet då jag gick igenom en del av Säpos gamla personakter från kalla krigets dagar.

Jag tittade på ett antal pressklipp rörande en spionaffär i Göteborg. De kunde berätta att ett äkta par, en svensk och en person med östtysk bakgrund, satt häktade misstänkta för spioneri. De dömdes också senare för förberedelse till spionage. Den bild jag får är att åklagaren får fram att paret tagit emot ett arvode motsvarande 6 000 kronor från Stasi. Paret ska ha innehaft en väska med lönnfack. De ska ha samlat in upplysningar i Sverige, som jag förstår främst kommer från öppna källor. De ska flitigt ha besökt Östersjöveckorna. Det finns också uppgifter om snabbsändare.

Aftonbladet beskriver mannen som lika skicklig som andra världskrigets mästerspion Cicero. Jag är väl inte helt säker på att mannen är upphöjelsen värdig.

Expressen berättar att mannen är väl förtrogen med vad radiospionage går ut på. ”Man fruktar att han redan hunnit bygga ut nätet, framför allt i Sydsverige där aktiviteten varit livlig”, står det att läsa.  

Visst är det dramatiskt, och värre blir det. Mitt bland de svenska pressklippen om spionaffären hittade jag pärlan. Ett urklipp ur Frankfurter Allgemeine Zeitung. Rubriken på artikeln var ”Spionage unter geflüchteten Polen in Skandinavien”. En svensk och en tyskättad person hade alltså plötsligt gått och blivit polacker! Och det blir värre! Plötsligt har vår Göteborgshistoria förflyttats till danskt territorium!

I artikeln står det att läsa att ett polskt gift par sitter häktade i Göteborg misstänkta för att ha spionerat på polska flyktingar i Danmark. Paret ska alltså ha härjat i ”Nato-stödjepunkten” Frederikshavn samt i Aalborg. I Aalborg bor det nämligen ”talrikt antal” östeuropeiska flyktingar. Det polska spionaget mot politiska flyktingar i Köpenhamn liknas vid terror. Ja, tidningen kan till och med berätta att denna terror (i Köpenhamn) mot polacker har lett till flera självmord. Hur självmorden i Köpenhamn är kopplade till det i Göteborg häktade paret framgår inte av artikeln. Däremot kan tidningen berätta för läsarna att hela åtta (8) procent av de polska flyktingarna arbetar som flyktingspioner. 

Nu kommer vi till det som förgyllde min vardag. Under detta tyska pressklipp av sällan skådat upp-puffat slag hittar jag en maskinskriven text och en signatur:

”Urklippet ger ett exempel på hur en tidning med utomordentligt gott anseende för vederhäftighet och objektivitet ändå kan lämna helt sanningslösa och påhittade informationer. Som synes är det inte mer än Göteborg som stämmer betr makarna …”

Just denna lilla text och Säpotjänstemannens signatur får mig att le. Han eller hon har antagligen varit nere i Tyskland och köpt tidningen, tagit med den hem till Sverige, tagit med tidningen till jobbet, klippt ut artikeln och klistrat den på ett papper, satt pappret i skrivmaskinen och prydligt och ordentligt lämnat sin högst personliga kommentar om det bedrövliga resultaten i en ensedd tysk tidning.

Detta lilla fynd visar att Säpotjänstemän (eller för all del underrättelsefolk) inte är oberörda av det som står i media. Ibland skriver vi journalister rätt. Ibland skriver vi fel. Ibland återger vi felaktigheter som medvetet planterats för att desinformera eller för att skydda källor. Mellan oss finns en sekretess- och tystnadskultur. Ur denna tystnadskultur framträdde plötsligt framför mig en personlighet. Någon har blivit så till den milda grad arg, upprörd, indignerad eller vad det nu var så att han eller hon lämnade ett tecken för eftervärlden. Tack för det, du okände Säpotjänsteman.

© Lena Breitner

Pressklipp från Säpos arkiv med kommentar från en Säpotjänsteman. Källa: Riksarkivet. Fotot tillhör Lena Breitner


About these ads

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller spionvandringar i Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi till Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Göteborg, Säpo, Stasi. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Säpotjänstemannen som blev så arg att han stoppade in ett pressklipp i skrivmaskinen

  1. Ping: Om Herr Bohnsack, Stasis infiltration av media och dokumentären ”En stasiagents död” | Tankar om IB

Kommentarer inaktiverade.